Själv sitter jag och storbölar. Kanske inte alltid, det beror på vem som dör. Skurken, inga tårar. Hjälten, så klart.

Nu är det inte bara på film som folk dör utan även i seriernas värld.
Grät nästan ögonen ur mig själv till avsnittet av Dödlig fångst där kapten Phil Harris dog. Det blev nästan för jobbigt att andas. Det var nog lite annorlunda där med tanke på att han var en verklig person.

Grät när Alf skulle åka hem till sin hemplanet. Så tydligen gråter jag också till håriga utomjordingar.

Är en väldigt känslosam person så det behövt inte mycket för att jag ska fälla en tår. Ibland kan det vara skönt att låta tårarna komma. Sån är jag medan andra inte visar några känslor alls.

Har många gånger slagits av tanken: Skulle någon sakna mig om jag inte fanns? Skulle någon sörja på min begravning?
Och svaret är: Nej. Eller jo, mina föräldrar skulle nog sörja det tror jag och min bror. Men övriga släkten och dem "vänner" man har skulle nog inte göra. Några vänner skulle förresten inte ens komma på begravningen då jag inte har några vänner.

Jag är det svarta fåret min släkt. Jag är inte som alla andra. Jag är inte social och jag flyr hellre än pratar med en kusin på stan (har "några" stycken i stan). Att jag inte vill prata med dem har en perfekt förklaring: Gillar dem inte. I min släkt är det brukligt att dricka sprit, mycket sprit och festa med sprit. Helst ska man dricka varje helg och lite under veckorna. Som ni kanske förstår dricker jag inte eller åtminstone inte i dem mängder som alla andra får i sig. Visst kan man ta sig en drink eller två ibland men det får räcka så.

Jag blir inte längre bjuden till fester eller liknande som mina "kära" kusiner anordnar och jag gråter inte över. Är faktiskt lättad över att slippa komma på en massa ursäkter till dem hela tiden.
Varje gång jag nu är på en tillställning med släkten så skäms jag över att vara släkt med dem.

Släkten väljer man tyvärr inte, dem föds man i in. Önskar det vore tvärtom. Skulle välja bort 99,9 % av släkten mot något helt annat.

Är på dåligt humör av ingen anledning. Skrek åt min stackars hund utan att han gjort något fel. Han bara tittade på mig med huvudet snett och med sina stora ögon. Bara tanken på att vara elak mot min lilla älskling får mig att gråta. Vet inte varför jag skrek men det bara kom.

Nu så här efteråt ångrar jag mig så djupt och sitter här och våndas av ångest.. Han hade ju inte gjort något.... Förlåt mig...... Förlåt mig.....

Satte mig nu framför tv:n med en skål ostbågar. Varför inte...

Jobbiga dagar bakom mig. Psykiskt krävande. Man känner sig helt slut. Förstår egentligen inte varför jag får sådana dagar. Dagen kan börja hur bra som helst men så helt plötsligt som en blixt från klar himmel ändrar sig stämningen. Det kan vara en så liten grej att arbetskollegan kommer till jobbet.

En släng av manodepressivt syndrom kanske. Stämmer inte riktigt in på alla kriterier men en släng av det kan jag i alla fall ha. Ha inga maniska perioder….alla perioder är depressiva mer eller mindre.

Se nu känns allt mycket bättre om så bara lite. Livet är förjävligt fortfarande, ingenting har egentligen blivit bättre, allt är sig likt. Är fortfarande lika ensam och övergiven (låter som en övergiven hundvalp….)

Så klart varför inte.

Är själv finsk men född i Sverige men anser att Finland så klart ska skippa det där med två officiella språk. Det var rätt många år sedan Finland tillhörde Sverige så det är dags att skippa ett språk. Nu är ju inte Sverige det enda landet som "ägt" Finland men inte begär Ryssland att ryskan ska vara ett officiellt språk så varför ska Sverige få som dem vill. Att det finns många svensktalande invånare i Finland har väl inget med saken att göra. Det finns en hela massa finnar i Sverige, ska vi begära att Sverige blir tvåspråkigt?

Nä skippa svenska, det blir billigare för Finland. Inget behov av att ha utbildningar på svenska, all allmän information behöver inte tryckas upp mer än på två språk (finska och engelska), man kan skippa alla fula skyltar där ALLT måste stå på svenska osv ni förstår vart jag vill komma.

I eftermiddag fram till lördag förmiddag är risken stor att träffas av NASA:s skräp, då en gammal satelit ska störta ner till jorden. Ingen vet vart den kommer att landa och inte heller specifikt klockslag. Tydligen är risken ändå liten att någon ska bli skadad. Sydsverige ligger visst lite risigt till.

Nu säger NASA att om 24 timmar kan man säga vart skräpet kommer att landa. 24 timmar? Det är alltså lördag förmiddag vilket då skulle innebära att skräpet förmodligen redan har landat. Ok då vet man visserligen vart det har landat.

Jag trodde NASA-folket var en massa forskare och mycket intellektuella människor. Tydligen kan dem inte klockan.

Jag hoppas innerligen att dem lär sig räkna och klockan osv för rymden lär bestå av en hel del asteroider som är på väg mot jorden. Räkna alltså inte med att NASA kan säga när, vart eller hur dessa kommer att krocka med jorden utan spring för livet istället………