one-life-to-waste

Alla inlägg under augusti 2014

Av varför inte - 21 augusti 2014 11:12

Är det någon som verkligen tittar på program som Paradise Hotell och Big Brother? Måste man inte vara iq-befriad för att uppskatta dessa program? Personligen förstår jag inte poängen med dom. Men man kanske måste vara lite mer speciell än vad jag är och ev måste man även vara sugen att själv vara med i programmen för att förstå tjusningen med dom. Vill man synas, höras och få sina 15 min av kändisskap så varför inte.

Skulle dock inte vara speciellt stolt över mig själv om jag blivit känd pga att jag hoppas i säng med en kille på tv. Men som en del tänker: Kändis som kändis….. 


Kan med handen på hjärtat säga: Jag kommer inte att se något av dessa programmen. MEN tyvärr kan jag inte påverka vad tidningarna skriver i brist på riktiga nyheter.   . . . . …  ….

Av varför inte - 21 augusti 2014 09:38

Satt igår kväll framför tv:n och irriterade mig som vanligt på all denna reklam som förstår programmen. Kunde inte låta bli att irritera mig på all denna jädra valreklam som syns hela tiden, flera gånger under en och samma reklampaus.

Under ett reklampauserna under ett och samma program körde man socialdemokraternas och folkpartiets reklamfilm sammanlagt 6 gånger varav dubbelt under varje reklampaus. Varför gör man reklam bara för socialdemokraterna och folkpartiet? Vad hände med resten av partierna? Jag personligen skulle vilja att alla partier får lika mycket reklamtid även om jag är totalt ointresserad av politik och dessutom inte ens får rösta i detta land.


Det finns dock ett partis vars ideologier jag egentligen inte håller med om men som har en poäng i mycket av det man säger/tycker. Fick jag rösta så skulle jag nog rösta på dom. Men nu får jag inte göra det så därför gör jag inte det.

Av varför inte - 20 augusti 2014 14:27

Hur jobbigt är det att inse att this is as good as it gets. En deprimerande tanke men ändå på något bisarrt sätt lättande känsla. Har under senaste åren försökt ändra mitt liv men det har ännu inte hänt ett skit. Alltså är det meningen att mitt liv ska se ut så här. Det är meningen att jag ska vara less på allt och inte ha någonting att se framemot. Det är bara att inse att det blir inte bättre än så här. Hade det hänt så borde det vid detta lag ha hänt. Alltså som sammanfattning: Är singel och kommer så förbli. Är inte tillräckligt intressant för att folk ska orka lyssna på mig (fick bevis på detta i helgen). Ingen verkar lyssna på mig (fick bevis på detta i helgen). Ingen tar mig på allvar (får bevis på detta dagligen). Är inte värd något bra (även här bevis droppar in dagligen). Är inte värd att älska. Är inte tillräckligt intressant för det motsatta könet då jag inte har en kropp som supermodell, bröst stora som meloner och iq-befriad.

Är bara så trött på allt och önskar jag kunde stänga av min hjärna, mina tanke och mina känslor. Apati vore något jag önskar mig just nu. Gud vad skönt det vore att inte känna någonting………

Av varför inte - 18 augusti 2014 19:27

Som överviktig kvinna har man en tendens att producera mer manligt hormon vilket i sin tur leder till hårväxt på ställen en kvinna inte ska ha hår. Detta är något jag fått leva med i över 20 år och det har gjort mig osäker på mig själv som människa och kvinna.

Tror mig nu ha hittat ganska bra hjälp mot detta problem men dock ingen lösning. En Remington IPL6000f i-light pro face. En liten rätt så dyr apparat som zappar död på hårstråna. Man ska tydligen se effekt efter 1-2 veckor. Antingen är det önsketänkande eller så har hårväxten minskat, saktat ner.


Skulle vara så glad och känna mig fri om jag slapp mitt problem. Med min viktminskning + zapparen kanske, bara kanske jag vågar visar mig bland folk utan att gömma mig och skämmas ögonen ur mig.

Av varför inte - 17 augusti 2014 20:01

När jag ser mig själv i spegeln ser jag personen jag var för två år sedan. Problemet med den bilden jag ser är att den inte stämmer överens med verkligheten. I verkligheten skulle jag se en person som tappat 25 % av sig själv i form av allt äckligt fett.

Varför kan inte min hjärna se det som den egentliga ska se, det som andra ser och det som jag vet har hänt?

När ska min hjärna hinna i kapp verkligheten?

Vill inte se den äckliga, feta oidentifierbara klumpen?

Vad krävs för jag ska börja inse sanningen?


Tror att problemet ligger i att jag inte är nöjd med mitt framsteg utan hade hoppats på mer och är alltså missnöjd med min "framgång".

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Omröstning

Vad är du mest nöjd med hos dig själv?
 Mina djupa och intensiva ögon
 Min lagom stora näsa
 Mitt"inte alltid på min sida" hår
 Min rumpa
 Mina snygga, långa ben
 Att jag är en sådan underbar person
 Mitt vackra leende
 Allt så klart!!

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards