Jag har en känsla av att om jag tar mig tid och verkligen funderar över min situation och mitt liv så skulle jag bryta ihop totalt. Får smått panikkänslor när jag ibland tänker allt för länge och djupgående på livet och tvingar mig själv då tänka på annat för att låta paniken komma. Tror att om något jobbigt skulle hände mig, typ att jag skulle förlora någon nära, så skulle jag inte kunna ta mig upp ur sängen på mornarna. Jag skulle sluta fungera och hjärnan skulle bara stänga ner. Har under mina snart 40 år inte låtit mig själv tänka efter för mycket och inte låtit mig själv ta tag i alla känslor som finns för jag vill inte bli en mumlande idiot.

Istället för att tänka så jobbar jag och försöker att inte känna något vad gäller någonting i livet egentligen. Det känns som att det är det ända jag kan göra för att orka.

Jag börjar fundera på om inte hela cirkusen med Donald Trump och hans resa mot Vita huset är ett påhitt från hans sida. Han verkar vara helt inställd på att förstöra sina chanser. Han måste väl ha insett att så fort orden om att inte acceptera ev valförlust och aborter lämnade hans putande pruttläpppar att det var saker han omöjligt kan bortförklara på ett vettigt sätt.

Jag börjar tro att det hela bara är ett spel från hans sida. Han måste väl för f-n har en rådgivare eller två som kommer med förslag på vad och hur han ska formulera sig.

Jag börjar tro att han egentligen inte vill bli president utan han vill visa hur långt en galning kan gå innan någon stoppar honom. Tydligen i landet over there går han väldigt långt, för långt. God bless America i november.......

Upptäckte igår till min förtjusning Lindt Lindor chokladbollar i lösvikt. ÄLSKAR Lindt choklad och nu finns dessa underbara bollar i olika smaker. Men måste erkänna att jag föredrar ljusa chokladen framför hasselnöt eller jordgubbe.

Det är fredag idag och då får jag unna mig en boll eller två. Gissa vad, jag tänker njuta av dessa delikata underbart krämiga bollarna ikväll i soffan. Fredagsmys!!!  

Har lagt om min kost och min livsstil och gått ner ett antal kilon. Min hjärna tycker fortfarande att jag är för tjock medan folk runt omkring mig hela tiden undrar om jag verkligen fortfarande försöker gå ner i vikt då det inte behövs längre (senast idag undrade arbetskamraterna om jag fortfarande "bantar" för att gå ner ännu mer).

Har min hjärna eller människorna runt omkring mig rätt? Är 174 cm lång och väger idag 82 kg för att jämföra med 134 kg för några år sedan.

Vem ska jag lyssna på??? Behöver hjälp????