Läste om paret som blivit mördade på Öland och som upptäcktes vid en brand. Så klart det är hemskt när någon blir mördad och sedan att man försöker dölja det man gjort genom att tutta eld på allting. Men även om detta var en hemsk nyhet då gick man vidare och läste om annat.

Efter några dagar så uppdateras historien och läste idag att även parets hund blev skjuten till döds. Det fick mig att börja gråta. Inte det faktum att mannen och kvinnan kanske hade barn, barnbarn som nu sörjer utan det faktum att hunden är död fick mig att gråta.

Nu undrar jag om jag känner mer för djur än för människor? Det är sällan historier om just människor som får mig att gråta eller känna något över huvudtaget. Så fort det handlar om djur så kommer tårarna.

Kanske har det att göra med att djur inte kan säga emot (mer än att bitas osv) och djur oftast är oskyldiga varelser (menar inte att människor inte är det men människan har mer att ta till i självförsvar och liknande än vad djur har).

Hur som helst. Hatar när någon gör djur illa vare sig djuret förtjänar det eller inte. Kom ihåg. Öga-för-öga........

Jaha då har man typ 13,5 timme kvar att leva eller? Ja det är väl nu man ska reflektera över sitt liv och tänka på alla man såret eller något sånt. Nä jag tror jag skiter i det. Inte för att jag tror världen kommer att gå under (inte idag i alla fall). Jag skiter fullständigt i om jag sårat någon eller inte. Skulle aldrig be om ursäkt för vad jag gjort eller sagt för att denna människa känner sig sårad. Förmodligen har han/hon gjort sig förtjänt av det.

Det är nästan så att man hoppas att världen skulle gå under. Då slapp man ju detta eller hur. Om jag hoppas riktigt hårt tror du det händer? Vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill att världen går under idag!.

Hur skulle du känna dig om du hela tiden fick frågan: Vad tänker du på?

Den frågan får jag nästan varje gång jag pratar på msn. Personen i fråga vill hela tiden veta vad jag tänker på och för det mesta (eller rättare sagt hela tiden) tänker jag inte på något speciellt. Har en känsla av att han vill veta något men vågar liksom inte riktigt fråga rent ut så därför går han runt som katten runt gröten.

Första gången han fråga så svarade jag väl något om vad jag kände men nu så kommer hornen fram varje gång han klämmer ur sig den frågan. Kan nog inte svara honom vad jag verkligen tänker på vissa gånger för det är inte alltid så snällt och om honom då.....

Vad tänker du på? Vilken idiotisk fråga att fråga. För det mesta när jag sitter framför datorn på kvällarna är hjärnan rätt tom då jag "tankar" ur den med att just sitta framför datorn och inte göra någonting.

Har nu undvikigt personen i fråga en kväll för jag orkar helt enkelt inte med honom. Han är en människa som gillar känslor och vill gärna prata om känslor och vill gärna ta på en osv. Tvärtemot mig..... Gillar inte att prata om mina känslor då dem är mina och privata. Gillar inte kramas och ha mig med folk och trivs inte med att sitta nära någon. Har min space och där kommer ingen in och definitivt inte touchy feely-killen (jag och mina smeknamn på människor).

I helgen fick jag en överraskning och jag som hatar överraskningar. Har haft kontakt med en kille på nätet och vi har chattat varje kväll i säkert tre månader. Det var väl från början tänkt att vi var intresserade av varandra på ett relationsplan men jag drog mig ur då jag fick panik. Efter att ha tänkt på saken och diskuterat med honom så kom jag fram till att ge det en chans till. Nu efter några veckors chattande så kläcker han ur sig att han är kär i mig eller åtminstone mycket intresserad fast han använde ordet KÄR!

Försökte lugna ner mig själv och inte göra något förhastat för att inte göra honom upprörd men vad fan ska jag göra nu? Har inte fått ordning på tankarna som snurrar och har ingen aning om vad jag känner över huvudtaget. Varför sa han det för? Förstår honom dock, han är rak och ärlig så kan ville väl säga det och han bad om ursäkt för det också. Nu känner jag bara panik och rädsla.