Hur kommer det sig att så fort man kommer i kontakt med en kille på nätet (dejtingsida) så har dom en förmåga att öppna sig som en mussla med knipsvårigheter. Börjar dagen med att önska en bra dag och slutar dagen med att önska sköna drömmar. Detta från en kille man sagt hej till och inget mer. Det kanske är så det går till men tycker personligen att det blir tröttsamt efter ett tag.

Får en känsla av att dom redan planerat sin dag ut efter hur jag har det.

Hade vi haft kontakt under en längre tid och kände varandra bättre så är det helt ok men inte efter att man tagit reda på vad man heter och ingenting annat.

Blir lite provocerad när jag öppnar sidan och hittar ett meddelande som lyder: Hoppas du sov sött och drömde sköna drömmar. Hoppas du får en bra dag på jobbet.

DETTA EFTER ATT JAG SKRIVIT HEJ ÅT HONOM!!!!!!!!!!!

Sen får man veta allt han gjort under dagen, allt från vad han åt till frukost till vad han gör just för tillfället (kvällstid brukar dom sitta framför tv:n och slappa). Man får veta ALLT han gjort under den vakna tiden och det kan vara allt från varit och handlat mat, lagat mat, ätit mat, diskat, städat, gått en promenad osv osv.... Vem bryr sig. Jag vill lära känna människan inte veta hur han spenderat sin dag. Jag vill veta mer om hur han är, vem han är och vad han vill med sin medverkan på sidan.

Men som vanligt är det inte dom det är fel på utan mig…….. eller?

Har kommit på att jag är smått irriterad över en sån sak att någon efter några veckor kläcker ur sig att han tror att han älskar mig. Gissa vad det påståendet fick mig att göra: Lägga benen på ryggen och springa fort som fan. Nu kanske ni undrar varför, det är väl romantiskt att någon säger det till dig. Inte efter att man aldrig träffats eller pratats vid. Inte när man egentligen inte vet någonting om varandra.

Vetskapen om att en för mig rätt okänt kille säger något sånt gjorde mig rädd. Rädd då jag inte kände någonting sånt över huvudtaget, inte ens en tillstymmelse till sådana känslor.

Mig veterligen kan man inte få äkta känslor får någon man inte känner personligen. Det kan åtminstone inte jag men det kanske är bara jag som känner så. Hur som helst så har killen nu fått gå då jag hela tiden tänkte tanken: Han är för ivrig, han vill det här för mycket, jag hinner inte tänka…..

Hoppas han nu håller sig borta från mig med sina känslor, är inte intresserad av någon kärlekskrank man.

R.I.P Kristian.......

Det är så mycket som inte är bra i mitt liv. Bland annat mitt mående. Mår innerstinne inte bra utan tvärtom. Ingenting känns kul och har inget att se framemot. Jobbig känsla men inte så mycket man kan göra åt det. Halsbrännan är nog en bieffekt av den känslan och den där molande värken i magen som blir värre varje gång jag tänker på allt. Magsår nästa eller???

Det är så många saker som står fel till just nu och inga av dom kan jag fixa till för tillfället även om jag gärna skulle vilja. Det steget måste komma från någon annan i det här fallet men det kommer inte hända förrän grisar kan flyga.

Har insett så många saker om mig själv senaste veckorna, saker som jag önskar jag kunde berätta för någon. Kanske skulle skaffa mig en psykolog fast vill jag verkligen berätta allt för henne/honom….???

Nåja, har jag levt så länge med känslan av frustration och någonting annat som jag inte kan sätta fingret på så kan jag nog leva ett tag till. Hittills har jag ju inte dött av det. …

Förmodligen är känslan som jag bär med mig just nu anledningen till att jag dras till böckernas värld, en chans att komma bort från mina problem och en chans att vila upp från mitt liv. Streckläser böcker just nu och längtar till att få komma hem och fortsätta läsa för att bara försvinna iväg en stund och drömma mig bort…. …. …. …. …. …. …. .

Har nu läst Femtio nyanser böckerna. Blev klar med bok nr 3 igår och fick en känsla av saknad och lätt depression. Kände mig ledsen och uppgiven över att jag läst klart. Eftersom jag ofta läser väldigt fort och förmodligen missar en del viktig och intressant information i böcker så bestämde jag mig för att läsa om bok nr 1. Känslorna beskrivna ovan försvann och har bytt ut till förvänta och otålighet över att få fortsätta läsa. Det spelade tydligen ingen roll att jag precis läst böckerna utan vill verkligen läsa dom igen.

Kanske har jag missat en massa första gången och kanske upptäcker jag några nya sidor av boken och om förhållandet mellan huvudrollsfigurerna.

Kanske jag slipper alla negativa känslor? Så vad spelar det för roll att man redan läst böckerna en gång. Man kan väl läsa en bok fler gånger????

Är nog en av dom sista på denna planet som inte har läst böckerna men jobbar på det. Har kommit igenom halva första boken och ordet som dyker upp i hjärnan är WOW och det dyker upp rätt ofta och ganska högt. WOW....... Satt och funderade idag på lunchen (tankarna springer lätt i väg till boken) och insåg att jag kände mig orolig för hur böckerna slutar. Vill inte att dom ska sluta på ett olyckligt sätt så vet ni vad jag gjorde? Jag läste sista kapitlet i sista boken bara för att få se att jag behöver inte oroa mig. Nu känns det mycket bättre och kan nu NJUTA av böckerna med den vetskap jag nu har.

Vad sen gäller kommande filmen så väntar jag med iver. Det kan bli allt från en dundersuccé eller en Hollywood version av en porrfilm dvs en porrfilm med Hollywood stjärnor som go at it med varandra konstant. Men ÄLSKAR Charlie Hunnam och det lilla jag vet om Dakota Johnson så blir det nog bra.

När jag nu läser böckerna så kan jag faktiskt se Charlie Hunnam framför mig. Han börjar växa med rollen och han är ju otroligt snygg. Dakota Johnson behöver ju i alla fall inte förbli känd som dotter till Melani Griffith och Don Johnson utan nu kommer hon bli känd som skådespelerskan som k*****e Charlie Hunnam på stora duken. Grattis till er båda och ev också grattis till oss tittare.