Min favoritperson från mitt favoritprogram har redan. Vem ska jag nu gilla att titta på? Vem kommer nu med dem kvicka replikerna och dem visa orden? Vem ska nu bråka med resten av besättningen? Vem, vem och åter vem?

Förstår att han vill sluta, har hållit på i över 20 år. Han har rätt att spendera mer tid med familjen. Jag tror inte stämningen på Northwestern är den samma nu när Edgar kastat in handduken.

Själv satt jag omedvetandes i köket hos mina föräldrar när någon kommer in och säger att ett plan har flugit in i World Trade Center i New York. Min första tanke är att det är ett litet enmotorigt plan med en nybörjarpilot som inte visste vad som var höger eller vänster på spaken.

Jag går och sätter på TV och träffas omedelbart av en bild av ett brinnande torn. Sekunderna senare ser man ett plan som flyger rakt in i det andra tornet. Inser då att detta var inget enmotorigt plan utan ett större. Inser kanske inte då att det satt människor ombord men tanken slår mig efter att kameran zoomat in planet och man ser tydligen fönsterrutorna på planet. Herregud det är ett passagerarplan.

När sedan nyheten om att ännu ett plan har störtat in i Pentagon i Washington börjar hjärnan stängas av. Har dessa något samband med varandra? Det ofattbara händer och ännu ett plan är i luften och den är på väg mot Washington. Minuterna senare får man veta att planet har kraschat i Pennsylvania.

Passagerarplan brukar ta ett x-antal hundra passagerar vilket betyder att tusentals människor dött bara i planen.

Tillbaka till bilderna med dem brinnande tornen och människor som förgäves försöker göra sig sedda genom att vifta i fönstren eller förgäves försöker hoppa för att rädda sig själva. Logiskt sett vet nog alla att man kan inte överleva ett hopp från över 90 våningar men vad är alternativen. Hoppa eller brinna? Vad skulle du välja?

Tiden går och plötsligt börjar en av tornen röra sig, neråt. Det rasar med ett enormt dammoln till följd. När dammet knappt lagt sig kommer nästa moln från att det andra tornet rasat ihop. Nu är det inte längre tal om hur många som klarat sig utan hur många har inte gjort det.

Hela resten av den dagen och hela påföljande natt satt jag som fastklistrad framför CNN och försökte förstå vad som hänt i ett av dem underbara länderna jag någon gång skulle vilja se med mina egna ögon. Tvillingtornen var något som jag önskade få se men nu fanns bara en hög av rykande, varmt stål….. Tårarna var aldrig långt bort den natten.

Nu så här 10 år efter katastrofen har mina känslor för USA ändrat karaktär. Tyvärr inte längre ett land som finns på min lista över: Länder att se innan jag dör utan bara ett land Over there!

Men mina tankar går till alla drabbade. Alla dem som inte klarade sig. Alla vi som satt där framför tv:n och försökte förstå.

Fyller år idag, grattis till mig. Blir hela......24 år. Det är min ålder, den ålder jag känner mig.

Fick en present idag. Kan ni gissa vad jag fick. En present som varje kvinna behöver....en golvmopp.

Gissade någon av er rätt? Skulle inte tro det. Det är ju ingen present man tänker sig köpa åt någon som har födelsedag men jag fick en i alla fall.

Livet blir inte bättre bara för att man fyller år. Tror faktiskt att livet blir sämre då man kommit ett år närmare dagen då allt tar slut.