Undra hur många som kommer att klicka på inlägget bara pga rubriken. Men nej tänker inte skriva en massa svammel om filmerna eller skådespelarna utan tänker beklaga mig över lag över fansen till filmerna. Nu tycker vissa unga fans att deras liv är över pga att dem inte får gå se filmen pga 15 års gräns. Som en tjej sa till Aftonbladet: ”Jag har sett framemot detta hela mitt liv. Det är orättvist och jag tycker att dem ska sänka åldern då mitt liv annars är över”.

Det som hon tyckte var orättvist var att kändisbarn under 15 år har fått se filmen. Ja stackars lilla barn vars liv är över pga en film.

Sen märks det att det är barn vi pratar om då dem väntat hela sina liv för en film. En vuxen skulle inse att man kan inte vänta ett helt liv för någonting man inte vet ska komma.

Personligen är jag överlycklig över 15 års gränsen då det annars sitter en massa ”fjortisar” i biosalongen och kommenterar allt och suktar efter skådespelarna.

Hur tänker man som mor när man ser sitt lilla barn och ska ge henne/honom ett namn? Tar man ett namn som finns i släkten eller tar man ett namn som man gillar från t ex en film eller bok?

Undrar detta då jag har en kusin som nyss gett sitt lilla barn ett så fult namn så jag kan inte ens nämna det här. Det får mig att inse att min kusin är en underlig människa och att det inte står rätt till vare sig hos henne eller hennes man.

Måste man inte som förälder tänka på att sitt lilla barn ska behöva bära detta namn resten av hans/hennes liv och måste leva med att förmodligen bli mobbad för det? Varför utsätta sitt barn för mer än han/hon måste utstå i dagens värld?

Tycker i alla fall synd om detta barn och hoppas att ungen byter namn när den är tillräckligt gammal och dessutom kommer att hata sina föräldrar för att dem utsatte någon för detta......

Är det inte något stort fel på samhället då man direkt misstänker hustrumisshandel när någon har ett sår i ansiktet eller ett blått öga? Läste om Laila Bagge Wahlgren och hennes olycka vilket resulterade i ett sår och ett blått öga. Då trodde många att hon bara kom med bortförklaringar när hon försökte förklara med att hon svimmat och slagit sig.

Nu bryr jag mig inte vare sig hon ramlat eller blivit slagen men varför tror man automatiskt att någon slagit henne. Är det så vårt samhälle tänker? Så fort man har ett ”oförklarligt” sår så har någon annan skadat dig?

Så när jag nästa gång blir riven av min katt eller biten av min hund eller råkar slå huvudet i handfatet på toaletten (det har hänt….) så tar alla för givet att min ”låtsas pojkvän” har slagit mig. Ok då vet jag. Hoppas, hoppas, hoppas jag någon dag får en synlig skada så får folk tro det värsta om mig……..

I dagens Sverige får du inte ens antyda att någon har gjort dig något. Om din vän, pojkvän, flickvän, förälder eller kollega råkar putta dig så att du faller är det misshandel då?

Skärp er ni där ute som sitter och misstänker allt och alla. Skaffa er ett liv istället

Hur kommer det sig att man är så snälla och kära när man är i ett förhållande. Man anser sig själv vara ordentlig och mänsklig. Vid ev bråk tar man tag i det och pratar igenom det som normala människor. Man anser sig också kunna ta ett ev slut på förhållandet och man skulle ALDRIG låta t ex barnen komma i mellan utan man skulle komma fram till ett bra beslut. Man skulle gå från förhållandet som vänner och kommunicera.

Sen kommer dagen då förhållandet tar slut och då är man allt annat än vänner. Man pratar inte med varandra och gör man det så skriker man. För att kommunikationen ska fungera så kommunicerar man genom barnen oavsett hur gamla dem är.

Av någon anledning blir normala människor idioter i massiv skala så fort ett förhållande tar slut. Istället för att vilja det bästa för varandra så vill man helst se den andra lida all helvetes kval.

Detta får mig att fundera starkt på att skita i att hitta kärleken. Han kommer i alla fall bli ett monster om den dagen kommer att förhållandet tar slut. Vem vet, han kan ju för fan t om vara bli en mördare. Den tanken är inte så befängd om man tittar på hur många idioter till män det finns. Många av dessa är hur trevliga som helst till du råkar göra något som dem anser är fel.

Vet att jag gjort detta löfte sååå många gånger tidigare men nu gör det igen. På måndag ska jag börja ett nytt liv. Blev så otroligt ledsen igen när jag läste om en kusin till mig som klarat av det jag inte klarar av. Vet inte varför jag känner hat mot henne istället för att gratulera henne. Gillar henne mindre och mindre för varje framsteg hon tar. Har inte kunnat skriva det enda lilla ord jag egentligen skulle behöva skriva till henne: Grattis.

Varför ska jag gratulera henne för...... känner ju inte så egentligen.

Om du hade slut på pengarna och du är hos dina föräldrar vecka efter vecka och tigger om lite skulle du då ha mage att fråga om dem kan göra dig en tjänst så att du kan åka på konsert efter konsert?

Om du inte har pengar till mat för dagen hur i helvete har du råd att köpa biljetter? Att din sambo köpt biljetterna till dig i födelsedagspresent spelar ingen roll. Det är din sambo, ni bo ihop, äter samma mat som köps för era pengar (vänta mina föräldrars pengar ska det vara) då har man inte råd att köpa biljetter som present.

Att man prioriterar nöjen framför sina barn, sitt hem, sitt djur, din egen släkt (förutom utvalda få och där ingår inte jag) då är det något allvarligt fel på en. Att mina föräldrar fortsätter hjälp går över mitt förstånd.

Jag har ALDRIG under mina 34 år frågat mina föräldrar om pengar. Hellre går jag hungrig några veckor tills lönen kommer än går till dem och ber om hjälp. Jag är vuxen, har ett eget boende och ett jobb vilket innebär att jag alltså har en inkomst. Jag får väl för fan planera mina inköp så att jag vet att jag har råd att äta. Om jag skulle vilja gå på en konsert så ser jag väl först till att räkningarna är betalta, maten inhandlad och sen kanske om jag har råd köper jag biljetter. Det är inte en självklarhet att jag ska gå en konsert bara för att. Tydligen är det så för vissa.

Men är man en kille som aldrig kunnat hantera pengar och en liten "bortskämd" "prinsessa" så kan man ju inte begära att man ska lära sig. Den dagen kommer då mina föräldrar inte längre finns...... Den dagen kommer min kära bror att gå i personlig konkurs för någon hjälp från mig får han inte.

Nu har det hänt igen. En kvinna har kommit i kontakt med en man på en dejtingsida på nätet. Han sa sig bo i ett stort hus och gick klädd i fina kläder. Han kände en otrolig kemi med kvinnan i fråga och ville flytta ihop och gifta sig med henne. Han fick henne att ta ett banklån då han inte kunde detta pga skyddad identitet. Så kvinnan går till banken och tar ett lån som direkt förs över till mannen. När han sedan ber henne att ta nytt lån kräver detta att kvinnan har ett arbetsgivarintyg men då hon inte jobbat på flera år fixar han ett sådan via en vän (där om inte tidigare skulle man väl börja fundera…). Efter att kvinnan varit på banken börjar hon dock känna att allt inte står rätt till och ringer till banken och ber dem att inte bevilja lånet.

Sen börjar hon luska ut att mannen kanske inte är den han är efter att kvinnans mamma googlat runt lite och hittat en bild på denna man i en artikel om Sveriges värsta bedragare. Ingenting stämda in på honom, namn, ålder, vart han bodde osv.

Än en gång. HUR JÄVLA DUMMA ÄR MÄNNISKOR????? Det är tråkigt att kvinnan blivit lurad men HALLÅ. Även om "kemin stämmer" mellan er så har ni träffats på internet, du har inte träffat karln personligen, du har inte fått någon uppfattning om hur han beter sig öga-mot-öga. Det är lätt att "säga dem rätta sakerna" via mail eller telefon.

Tycker inte synd om kvinnan över huvudtaget. Det är ingen som har tvingat henne att göra det. Det enda hon fått är lite ljuva ord och smicker från en bedragare.

Så länge det finns lättlurade människor fortsätter andra att lura dem. Enda sättet att få slut på det är att inte låta sig luras.

Om en karl du precis träffat vill att DU ska ta ett lån till er gemensamma framtid och att pengarna går direkt till hans konto dra dig ur. Kräv att pengarna ska gå till ditt konto och se hur han reagerar.