Om jag fick välja vilka fyra personer jag skulle vilja äta middag med (döda eller levande) skulle jag välja:

1. Min farfar

Han var den far- morföräldern som jag tyckte bäst om och som tyckte bäst om mig. Han fanns alltid där för oss barnbarn och lät oss göra allt som farmor förbjöd oss att göra. Han var helt enkelt en go och glad farfar, precis som en farfar ska vara. Saknar honom fortfarande fast det gått snart 20 år sedan han dog. Hans död förde med sig så många förändringar i mitt liv, förändringar som jag än idag har svårt för att ta till mig. Skulle vilja sitta ner och prata med honom om hans liv, vem han var, vilka hans familj var och hur det kom sig att han gifte sig med farmor. Veta om farmor alltid varit som hon var eller om det var något som kom med åldern och det faktum att dom förmodligen inte levde ett lyxliv med sina 6 barn.

2. Johnny Depp

En otroligt intressant och färgsprakande person som man sett i så många underbara roller genom åren. Allt från en smått underlig Edward Scissorhands till kapten Jack Sparrow. Vill veta vart han finner inspiration för alla dessa roller och vad får honom att välja dom. Vart kommer inspirationen för Willy Wonka ifrån eller från vilket mörker hittade han karaktären Mort Rainey i Secret window?

3.

Tove Jansson

Att få prata med kvinnan som fantiserade ihop figurer som Mumin, Snorkfröken, Tuutikki, Morran, Hattifnattarna och Lilla My skulle vara en liten dröm som går i uppfyllelse. Att få prata om hur hon såg på livet och motgångarna hon stött på. Hur hon levde med uppståndelsen Mumindalen fört med sig. Fråga vad hon anser om allt som idag förknippas med dessa glada och spralligare vintresovande mumindjur? Vilken av alla dessa figurer är mest lik henne själv?

4. Jesse James

Denna mytomspunna revolverman i den amerikanska vilda västern. Alla historier man hört och filmer man sett. Denna dåtidens Robin Hood minus det faktum att han faktiskt inte gav sitt byte till dom fattiga. Skulle vilja veta varför han gav upp? Varför han lät sin vän skjuta honom? Visste han om att Robert Ford var där för att ta hans liv? Visste han om att en dag skulle Ford förstås vilket misstag han gjort, den dagen hans liv togs från honom?

Det känns om skiten inte tar slut. Den ena efter det andra. Hur länge ska man orka med all denna negativitet och jävla otur? Vem mer ska behöva gå under innan det vänder?

Är du man och utseendemässigt en korsning mellan Aaron Kaufman (Fast n´ Loud), Charlie Hunnam (Sons of anarchy), Jamie Dornan (Fifty shades of Grey) så är nu nära inpå den drömman jag söker. Dessa tre snyggingar får mig att mer eller mindre förvandlas till en böl av dreggel..... Men tyvärr är denna önskan lika osannolik som att jag en dag faktiskt skulle träffa min drömman. Men jag får väl fortsätta drömma.

Enligt FASS står det på dom flesta vanliga febernedsättande eller smärtstillande medicinerna att man inte ska ta två tabletter åt gången då det inte har någon bättre effekt. Hur kan man säga så? Så klart det har en bättre effekt om du tar två 500 mg tabletter än om du tar en. Med två tabletter får du ju i dig 1 000 gram istället 500 mg. Förstår att man tänker på hur tabletterna påverkar kroppen om man under en längre tid tar flera tabletter åt gången men för tillfällig lindrig så hjälper så klart 1 000 gram paracetamol bättre än 500 gram det säger sig självt. Att man sedan inte ska äta 1 000 gram flera gånger dagligen under månader hoppas jag att man förstår och gör men inte det så har man andra problem än tillfällig värk.

Personligen har jag menssmärtor av den värsta graden varje månad. En Ipren 400 mg tar bort den allra värsta smärttoppen men långt ifrån hela smärtan. Två tabletter Ipren tar bort all smärta. Så vad väljer man för att klara av dagen? Jo två tabletter åt gången så klart. Hellre det än att behöva ligga i fosterställning i flera dagar pga rekommendationer på FASS. Använd sunt förnuft så blir det nog bra i slutändan.

Jag hittade den perfekta beskrivningen av min släkt i en rolig skylt igår.

-Mitt släktträd är fullt av kottar-

Haha, den stämmer så väl in på mitt släktträd då det endast finns stora eller små kottar, av varierande ålder……

Det finns inget som heter kärlek vid första ögonkastet eller att man kan hitta sin stora kärlek med hjälp av ett tv-program att folk inte har fattat det här.

Hur desperat efter uppmärksam är man om man bestämmer sig för att söka till ett dejtingprogram i tv för att ”hitta den stora kärleken”?Den enda anledningen till att man söker, oavsett om du är den söker eller den som vill bli hittad, är inte att hitta kärleken. Innerstinne hoppas man på sina 15 minuter i strålkastarljuset  och stämpeln som realitystjärna. Man måste väl vid det här laget förstå att det är omöjligt att hitta den rätta när man måste gå på dejt med flera kvinnor/män innan endast en blir kvar? Förstår man inte att allt detta dejtande och hånglande som dom håller på med bara skapar klyftor med den som sedan blir kvar. Han/hon måste ju förstå att den man blev vald av haft nära relation med andra i sitt sökande. Jag skulle bli äcklad av den vetskapen. Det känns lite som en köttmarknad, bästa köttet vinner medan det mindre bra blir slängt åt sidan. Att nästan ingen av dessa par sedan lyckas hålla liv i sina relationer har ju att göra med att verkligen visar sitt rätta ansikte när kamerorna är avstängda. Prinsen/prinsessan förvandlas tillbaka till en groda.

Att en rätt så stor tv-kanal som tv3 fortsätter sända skräp-tv är ju bara ett bevis på att det går dåligt för kanalen. Att göra förnedrings-tv är ju det kanalen verkar vara bäst på. Förstår dock inte hur man som programledare för ett sådant program kan gå ut och säga att man är stolt över programmet. Antingen gillar man skit-tv eller så har man så mycket betalt att man inte vill riskera bli utan pengar.

Nu pratar jag om Paradise Hotel om någon mot förmodan skulle undra. Ingen normal, vettig och förnuftig människa ställer upp och har sex i tv men nu är det ju inte normala, vettiga och förnuftiga människor som söker till programmet. Det är människor som hoppas på sina 15-min av kändiskap och kanske en prins vid sin sida en vacker dag. Säger bara fortsätt drömma, det hände en gång och lär ALDRIG hända igen. Program som Paradise Hotel, Big Brother, Farmen, Bachelor osv bevisar att jag har rätt, världen är full av människor med skrämmande uppfattning om vad som är ok och inte ok. Det gör mig rädd för att möta folk på stan……