Vad livet kan vara tråkigt ibland. Jag spenderar min tid framför dumburken och mår sämre och sämre. Jag hatar mitt liv, jag hatar mig själv och mest av allt hatar jag alla andra.......
Hur kan livet vara så jävla tråkigt. Varför finns det ingenting att göra. Det är så tråkigt att jag nästan längtar tillbaka till jobbet. Undra om man skulle gå till jobbet i morgon och tjäna lite pengar istället för att sitta här och vänta ut tiden.

Hatar, hatar, hatar ALLT......

Detta är mitt liv. Är 30+ och så här kommer jag att spendera resten av mitt "underbara" liv.

Ach, drop dead.

Farsan klagar till mig över att morsan inte gör som han vill. Morsan klagar till mig för att farsan är som han är. Jag sitter i mellan och lyssnar, lyssnar och tar in. Åker sen hem och så fort jag stigit innanför dörren kommer tårarna. Jag orkar inte med det här.

Nu skulle man kunna tro att mina föräldrar är skilda men icke sa nicke. Kanske vore det en idé som man skulle lägga fram. Jag skulle definitivt må bättre då.

Problemet är att jag inte har någon att ventilera till utan håller allt inom mig och till sist exploderar det ut i tårar som kan vara en kväll. Bara att sitta här och skriva om det gör att jag börjar gråta.

Jag orkar inte längre. Det är stunder som denna som får mig fundera om det verkligen är värt det.........