Varje gång jag hör talas om en kille som gjort slut med sin tjej pga ”pressen att gifta sig” vet jag inte riktigt om jag ska skratta eller gråta. Förstår killen och hans ovilja att gifta sig men förstår inte varför man gör slut med anledning av detta. Man måste väl som par kunna kompromissa? Förstår inte att man istället för att gifta sig bestämmer sig för att gå skilda vägar. Vad hände med kärleken? Du älskar väl ingen mindre bara för att han vägrar gifta sig? Du som tjej vad ser du för positiva saker med att gifta dig? Att han älskar dig mer? Att han inte kan se på andra tjejer? Eller andra tjejer ska hålla sig borta från honom? Tro mig oavsett om han har ring på fingret eller inte kommer inte detta hålla honom borta från andra tjejer om det är det han vill.

Giftemål är inget bevis på att han älskar dig. Giftemål är ingen säkerhet på att han kommer att älska dig resten av hans liv. Giftemål är ingen säkerhet på att han inte kommer att vara otrogen mot dig. Giftemål är ALDRIG en lösning på några som helst problem.

I det här fallet måste jag hålla med kille och förstår att han till slut lämnat förhållandet om nu det bestod i dagliga tjat om ring på fingret.

Min blivande partner ska aldrig behöva oroa sig för den saken då jag inte tänker gifta mig nu, i morgon eller någonsin då jag anser att äktenskapet är en gammal tradition som man tog till förr i världen för att barnen inte skulle bli s k ”bastards” dvs födda utanför äktenskapet då man vi ddenna tidpunkt levde efter vad kyrkan tyckte vilket även det är något förlegat i dagens samhälle.

Undrar om livet hade varit annorlunda om jag gjort andra val och tagit en annan väg? Hade jag suttit här då och skrivit denna blogg eller hade jag då kanske levt ett normalt liv? Hade jag kanske fått allt det jag som 10 åring drömde om?

Man ska ju inte ändra på det som varit men kan inte låta bli att önska motsatsen då jag VET att jag gjort fel val och inte lyssnat på mitt hjärta. Har så många misstag jag vill ha ogjorda och så många ursäkter att säga att jag tappat räkningen. Kanske kan jag nu be om ursäkt till mig själv för allt jag sagt, inte sagt, gjort och inte gjort. Förlåt jag, jag har gjort mycket som stått dig dyrt och det ber jag verkligen ursäkt för. Förlåt att jag slösat bort ditt liv.

Varför är det för vissa sååå svårt att ta ett enkelt beslut? Eller att komma igång med någonting som måste göras? Varför måste man fundera och fundera istället för att sätta igång när man egentligen vet vad som ska göras? Detta lever jag med varje dag på jobbet. En människa som måste göra t om den enklaste av uppgifter svårare. Istället för att skriva loss en jävla skruv så måste man fundera på varför någon har satt upp den och om man skulle kunna få loss den på ett annat sätt.

Skruva för fan loss skruven och gå vidare till nästa! Vart ligger problemet??

Tror jag har kommit på varför en person är så här. Dom vill ha kontroll över allt och är otroligt nyfikna av sig. Denna person är också otroligt involverad i sina barns liv (vuxna barn så inga barnrumpor). Vet precis allt och alla dom träffar. Vet precis allt dom gör (bor inte ens hemma). Vet allt om vilka deras vänner umgås med.

T om jag som saknar det mesta roliga i livet skiter i vad andra gör, vilka dom träffar eller vart dom befinner sig.

Vetskapen att mitt förflutna, min nutid och min framtid aldrig kommer att få någon annan att må dåligt gör att även jag kan se lite positivt på saker och ting. Den vetskapen får mig att sova gott om nätterna dvs om jag nu lyckas somna över huvudtaget……

Jag måste vara en av få som inte sett någon av Hunger games-filmerna. Har bojkottat dom även om jag inte riktigt vet varför. Tycker dock att låten Hanging tree är helt underbar och den gör att jag faktiskt vill se filmerna men av någon anledning så kan jag inte ta mig för att göra det. Filmerna står i bokhyllan så det är bara att plocka fram dom men kan inte….. Är inte intresserad. Jag kanske tittar på dom en dag, när jag absolut inte har något annat viktigare att göra som typ andas. …..

Av någon anledning blir jag otroligt ledsen och börjar gråta så fort jag läser om eller ser trailern till Fifty shades of Grey. Varje gång så blir jag så otroligt nedstämd och deprimerad så jag har faktiskt sluta tläsa alla artiklar som skrivs om filmen. Kan läsa böckerna utan problem och har så gjort flera gånger men kan inte lyssna på musiken, läsa artiklar, se intervjuer med skådisarna eller se trailern utan att känna ett otroligt stort hål i bröstet som suger all livskraft från mig. Varför vet jag inte……. Kan säga så här, ser fram emot när filmen släpps på DVD, det kanske är en ledtråd i det hela………

USA i ett nötskal, får inte göra parodi på någonting, får inte skoja om allvarliga saker, får inte säga vad man tycker. Inte konstigt att det går käpp rätt åt h-vetet för det landet. Tyckte personligen sketsen var bra och rolig. Sen att man kan hoppa på en skådis som inte har någonting med manuset att göra är lågt men det säger en del om människorasen. Skylla på alla när felet (om det nu föreligger något fel i detta fall, vilket jag är tveksam till) ligger hos författarna.
Tror Dakota Johnson är nöjd med sin insats och det ska hon vara. Humor är humor men vissa har inget......