Har kommit på att jag är smått irriterad över en sån sak att någon efter några veckor kläcker ur sig att han tror att han älskar mig. Gissa vad det påståendet fick mig att göra: Lägga benen på ryggen och springa fort som fan. Nu kanske ni undrar varför, det är väl romantiskt att någon säger det till dig. Inte efter att man aldrig träffats eller pratats vid. Inte när man egentligen inte vet någonting om varandra.

Vetskapen om att en för mig rätt okänt kille säger något sånt gjorde mig rädd. Rädd då jag inte kände någonting sånt över huvudtaget, inte ens en tillstymmelse till sådana känslor.

Mig veterligen kan man inte få äkta känslor får någon man inte känner personligen. Det kan åtminstone inte jag men det kanske är bara jag som känner så. Hur som helst så har killen nu fått gå då jag hela tiden tänkte tanken: Han är för ivrig, han vill det här för mycket, jag hinner inte tänka…..

Hoppas han nu håller sig borta från mig med sina känslor, är inte intresserad av någon kärlekskrank man.

Är nog en av dom sista på denna planet som inte har läst böckerna men jobbar på det. Har kommit igenom halva första boken och ordet som dyker upp i hjärnan är WOW och det dyker upp rätt ofta och ganska högt. WOW....... Satt och funderade idag på lunchen (tankarna springer lätt i väg till boken) och insåg att jag kände mig orolig för hur böckerna slutar. Vill inte att dom ska sluta på ett olyckligt sätt så vet ni vad jag gjorde? Jag läste sista kapitlet i sista boken bara för att få se att jag behöver inte oroa mig. Nu känns det mycket bättre och kan nu NJUTA av böckerna med den vetskap jag nu har.

Vad sen gäller kommande filmen så väntar jag med iver. Det kan bli allt från en dundersuccé eller en Hollywood version av en porrfilm dvs en porrfilm med Hollywood stjärnor som go at it med varandra konstant. Men ÄLSKAR Charlie Hunnam och det lilla jag vet om Dakota Johnson så blir det nog bra.

När jag nu läser böckerna så kan jag faktiskt se Charlie Hunnam framför mig. Han börjar växa med rollen och han är ju otroligt snygg. Dakota Johnson behöver ju i alla fall inte förbli känd som dotter till Melani Griffith och Don Johnson utan nu kommer hon bli känd som skådespelerskan som k*****e Charlie Hunnam på stora duken. Grattis till er båda och ev också grattis till oss tittare.  

I helgen fick jag en överraskning och jag som hatar överraskningar. Har haft kontakt med en kille på nätet och vi har chattat varje kväll i säkert tre månader. Det var väl från början tänkt att vi var intresserade av varandra på ett relationsplan men jag drog mig ur då jag fick panik. Efter att ha tänkt på saken och diskuterat med honom så kom jag fram till att ge det en chans till. Nu efter några veckors chattande så kläcker han ur sig att han är kär i mig eller åtminstone mycket intresserad fast han använde ordet KÄR!

Försökte lugna ner mig själv och inte göra något förhastat för att inte göra honom upprörd men vad fan ska jag göra nu? Har inte fått ordning på tankarna som snurrar och har ingen aning om vad jag känner över huvudtaget. Varför sa han det för? Förstår honom dock, han är rak och ärlig så kan ville väl säga det och han bad om ursäkt för det också. Nu känner jag bara panik och rädsla.

Tänk att så lite kan få mig på dåligt humör. Tänk att jag saknar det även om jag inte vill ha det, eller vill jag det. Nu verkar det i alla fall omöjligt att få det då det inte finns något sätt att ta kontakt. Kanske är det just det som bekymrar mig, ingen möjlighet till kontakt, att tåget har gått och den enda jag kan skylla på är mig själv. Fan vad jag hatar mig själv ibland. Vem fan vet vad som skulle ha kunnat hända om jag bara tagit chansen. Och man ska ju inte sjunka hur lågt som helst och man ska ju stå för det man tycker men tänk om. Tomten är nu i alla fall borta för gott, även om han varit på väg tidigare men nu verkar han definitivt ha flyttat till varmare breddgrader.

Varför i helvete saknar jag honom för? Är en mycket sjuk människa…. 

Varför vill människan bli kär? Varför vill människan hitta en partner? Varför vill människan frivilligt pina sig själv? Skada sig själv?

Jag undrar helt seriös varför ni få som läser detta inlägg frivilligt vill göra allt detta hemska mot er själva?

Har ni hittat något bra argument för äktenskap, förhållande eller för det motsatta könet?

Personligen har jag inte hittat en enda positiv sak med män. Ok sex säger nog många. Tro mig man behöver inte män för det. Närhet och ömhet kanske. Ömhet och närhet samt sällskap kan jag få från en hund. En hund skadar dig inte (om du uppfostrar honom rätt). En man kan man inte uppfostra även om du försöker. Han gör som han vill.

Dessutom ställer hunden inga krav förutom att du ger honom mat och går ut med honom. En man kräver så mycket mer av dig, ibland utan att du ens inser det själv.

Så mitt tips för dagen. Är du ute efter närhet, ömhet, kramar och pussar skaffa dig en hund. Han är dig trogen till den dagen han dör.

Män har inte ett troget ben i kroppen. Dem kan gömma den men aldrig glömma den.

Har gjort det, taget ett enormt steg för att vara mig. Han (post-it killen alltså) har fått se en bild på mig. Fick ett lite fräckt svar tillbaka men jag tror han skojar......

Nu så har jag inte stora förväntningar på det här utan gjorde det mest för att skrämma bort honom. Han har lite svårt att ta ett nej från mig och det kommer nog bli jobbigt. Men nu är det gjort och kan liksom inte få det ogjort.

Nu kanske vi båda kan gå vidare mot nya äventyr, på var sitt håll.

Den här "relationen" har varit jobbig just pga hans påtryckningar och har legat sömnlös många kvällar.........

Det värsta som finns är oärliga människor som bara tänker på sig själv. Att man sårar dem man älskar medvetet är något av det värsta en människan kan göra mot en annan. Att sedan be om ursäkt med en massa idiotiska ursäkter för det som hänt och förvänta att alla ska förlåta. Det visar bara att människan som art är rätt dum...dummare än man kan tro. Hoppas bara att ALLA inte är villiga att förlåta utan står fast vid sina principer. Ni som lider (du vet vem du är) ska veta att jag är på din sida och hoppas tiden läker alla sår. Stå på dig och låt ingen få dig att göra något du inte kan leva med.....

 nåt som fått mig att åter ta upp detta med nätdejting. Att jag aldrig lär mig. Men har nu satt regler för mig själv. Alla som verkar oseriösa (har börjat lära känna igen dem nu) tänker jag inte ens lägga en tanke på. Deras försök med flirtar och annat kommer jag helt enkelt radera.

Tänker inte svara på mail om jag inte känner 110 % i hjärnan att människan är någorlunda ok. Genom att luslära deras profiler så lär man sig ganska snabbt vad dem är ute efter. Problemet är att 99 % av alla killar (i alla fall på den sidan jag är inne på) är bara ute efter sex. Problemet med mig är att jag inte är ute efter sex, i alla fall inte ikväll.

Jag vet det är något fel på mig men kan liksom inte hjälpa det Andra sitter och spelar poker jag sitter och nätdejtar. Förmodligen är jag en vinnare av dessa två saker då jag inte riskerar att förlora tusentals kronor. Det enda jag riskerar är att göra bort mig men det är ju ingen som vet vem jag är….jag är ju anonym. Känns rätt skönt att veta, att man får vara så anonym man vill så länge man vill.

En rolig sak med nätdejtingen är att post-it killen är där. Han har inte gett upp han heller.

Tänk två ensamma själar som letar efter samma sak men som inte fick det att fungera.

Så grymt livet kan vara ibland.