Min lott i livet är att aldrig riktigt få till saker och ting. När jag äntligen är nära att ev få det som jag sååå länge längtat efter så sätter jag krokben på mig själv. Kunde kanske ha fått min dröm i uppfyllelse. Kunde kanske ha träffat den rätte. Men det blev inte som jag tänkt mig och kan inte skylla på någon annan än mig själv. Stunder som denna HATAR jag verkligen mig själv. Fast jag hatar ju mig själv över lag men vissa dagar mer än andra. Ska nu sätta mig ner och sakta men säkert dyna bort...................... Dag för dag dör en bit av min dröm och en vacker dag är det ett minne blott.

vet bara inte riktigt vad. Har en känsla av att jag antingen tappat något eller glömt något. Kan bara inte för allt i världen komma på vad. Det känns tomt, ihåligt och öde.......

Saknar något men vet inte vad..............

Som ni kanske vet så nätdejtar jag, dock utan någon vidare framgång. Har sedan tidigare hittat min granne där. Har inte tagit kontakt med honom då jag INTE är intresserad av honom. Råkar nu veta att han har flickvän. Men han har kvar sin annons och var senast inloggad för några dagar sedan.

Är han då otrogen eller vill han hålla möjligheten öppen att hitta någon bättre eller är han bara dum i huvudet?

Om min pojkvän hade en profil på någon dejtingsida så skulle jag då tycka att han inte tar vårt förhållande på allvar. Det måste väl betyda att något är fel och att han inte är helt nöjd med situationen. Eller vad? Får liksom inte till det. I min grannes fall så är flickvännen ingen ny relation utan vad jag vet har dem hållit ihop säkert ett halvår och som jag förstått det mer eller mindre bor tillsammans.

Nu är ju inte det här mitt problem men det får en att tänka över hur många andra på alla tusentals dejtingsidor i verkligen inte är singlar.

Får väl hoppas att grannens samvete får honom att sova gott om nätterna.

Och för varje dag som går och varje historia jag hör om denna kön så känner jag bara äckel mot dem. Det är en hel massa killar som ringer in till programmet Krister i P3 med än den ena än den andra äckliga historian om hur dem beter sig. Inte undra på att mitt nackhår reser sig varje gång jag ser en karl och jag mår lätt illamående.

Jag förstår verkligen inte varför dessa män ska behöva finnas på denna jord. Tänk er en värld full av kvinnor?

Nu skulle det då bli ett problem då jag INTE är lesbisk och tänder inte alls på kvinnor utan även det får mitt nackhår att resa sig…. Respekterar dock folks känslor och om du som läser detta är homosexuell bra för dig och fortsätta vara det.

Jag kan bara inte se mig själv i en relation vare sig med en man eller en kvinna. Tanken på en relation får mig att må fysiskt illa. Undrar varför jag känner så?  

på mig själv. Under senaste månaden har jag inte gått ner mer än ett par hundra gram i vikt. Vad fan har hänt nu då??? Har inte gjort någonting annorlunda jämfört med tidigare men ändå ingen viktnedgång.

Kan inte äta mindre än vad jag gör för då riskerar jag att inte få i mig tillräckligt. Tränar som jag gjort tidigare och det jag kan göra där är att öka tiden istället.

Är så jävla besviken på mig själv och har nu helt tappat lusten och orken för att gå ner i vikt. Har faktiskt tappat lusten för allt just nu pga detta. ……….

Så har morgonen kommit igång med en stor kopp kaffe med mycket mjölk. Man kan ju inte vakna annars. Finns det något bättre sätt att vakna på egentligen, tror inte det du. Min enda last i livet är just kaffe. Men då jag inte dricker eller röker eller använder andra droger då får jag vara glad över mitt koffeinberoende. Dessutom är det svårt att dö av koffein i så relativt små mängder som man får i sig när man dricker ett X antal koppar per dag.

Har en oro i kroppen. Vet vad det beror på men vet inte hur jag ska lösa det. Måste komma på ett sätt innan helgen är över och måste komma på ett trovärdigt sätt också. Undra om man bara ska säga sanningen. Sanningen är ju alltid bäst eller? Visst den kan ibland göra ont men i detta fall kommer det inte göra ont på mig så varför tvekar jag.

Funderar, funderar och det löser sig kanske.....

Har lyckats ducka undan killen för denna helg med vad FAN ska jag ta mig till nästa vecka. Nästa helg är också avklarad men det är tiden därimellan.

Nu vet jag vad som skrämmer mig med honom. Han har redan planerat en dejt och den tanken har inte ens slagit mig ännu och som det känns nu kommer den inte heller att slå mig. Blir bara rädd.

Men i helgen ska jag slappa...med vetskapen att jag slipper honom i ett par dagar.

Mina planer för i morgon verkar inte bli av. Oförskämt mot sina kunder tycker jag. Att man inte kan erkänna att man har helt enkelt tagit på sig för mycket att göra och att man kanske skulle skjuta på tiden några veckor. Men så går det när man tänker på pengar och inte nöjda kunder.

Men går dit i morgon, kanske är jag lite sur och går sedan därifrån med ett leende på läpparna efter att kanske ha fått lite kompensation….. fast varför skulle dem kompensera en kund som blivit lidande för att dem inte hinner med sitt jobb????