Önskar att det fanns en värld där vi som anses vara lite speciella har sitt eget lilla paradis och där vi kan leva i harmoni. Alla vi som känner att vi platsar inte i denna värld där alla ska vara på ett visst sätt och se ut på ett visst sätt kan väl få vårt eget land.

En plats där vi kan röra oss fritt utan att behöva tänka på vad alla andra tänker om oss. En plats där vi kan få vara oss själva utan att hela tiden få en massa blickar och elaka kommentarer. Kan vi inte bara låta alla dessa "idioter" (för att komma på ett ord som sammanfattar alla) få leva sina perfekta liv utan att dem ska slippa bli äcklade av att se oss.

Tänkt dig en plats där du kan gå ut utan att först tänka på om håret är ok, om sminket täcker alla orenheter i ansiktet, om tröjan täcker den stora magen som envist putar åt alla håll osv. Tänk att få gå ut och mötas av andra som är i samma situation. Tänk att gå ut och titta folk i ansiktet istället för att titta ner i backen så fort någon närmar sig. Tänk att få känna sig hemma och inte behöva känna hur det kokar varje gång man ser dessa uppsnofsade, "perfekta" bimbosarna och machokillarna. Tänk att stå i Ica-kön utan att behöva att ha dåligt samvete för att man köpt en chipspåse istället för morötter. Tänk att få handla det du vill utan att folk bryr sig.

Om så det enda lediga landet är Grönland så flyttar jag gärna för att slippa alla som gör att jag mår dåligt varje dag.

Vill också vakna lycklig och varför skulle jag inte få det.

Finns det något skönare uttryck säga än: Pisch posch. Säg det några gånger. Pisch posch, pisch posch. Det känns bra och roligt på samma gång.
Det får en att känna sig lite pisch posch.

Har följt serien Location, Location, Location som gått på kanal 9 på
vardagar och har blivit inspirerad av att kanske köpa en stuga i England.
Verkar vara så mysiga byar i England. För att inte tala om stugorna med alla dess charm i form av bjälkar i taket, AGA-spis, Belfast diskho och halmtak.

Variera dig
Att vidga dina vyer är viktigt för att inte fastna i invanda mönster och tankegångar. Att testa något nytt är helt enkelt ett sätt att motionera hjärnan! Tänk på att förändringar får oss att växa. Utmana dig själv att prova på något du aldrig tidigare testat.

Uppskatta det du har
Att träna på att vara tacksam för dina lyckoämnen i livet gör att du inte tar dem för givet. Fundera regelbundet över vad som ger dig glädje och energi i vardagen. Många mår bra av att skriva en "tacksamhetsdagbok" varje kväll.

Motverka negativt tänkande
Negativa och pessimistiska tankar stjäl energi och får dig att må dåligt. Tyvärr är det ofta lätt att fastna i nedåtgående tankespiraler, där en negativ tanke föder ännu en. Tänk på att du inte uppnår något genom att älta saker. Försök istället att fokusera på fördelarna i varje situation.

Kartlägg dina drömmar
Vänta inte på att saker i ditt liv ska förändras av sig själva, utan var proaktiv. Tänk igenom vad du har för drömmar, vad du vill uppnå och hur du vill att ditt liv ska se ut. Sätt sedan igång med att jobba hårt för att ta dig dit.

Tackla motgångar
Att hantera bakslag är inte lätt, men det gäller att fokusera på det positiva och se motgångar som en ofrånkomlig del av livet. Alla misslyckas ibland. Få perspektiv på tillvaron och var tacksam för det du har.

Visst låter det enkelt? Tro mig detta kan vara det svåraste du gjort i ditt liv. Ska i alla fall nu sätta mig ner och kartlägga mina drömmar. Återkommer med dem när jag hittat dem och fått ner dem på papper. . . . . . .

Vad är det värsta som kan hända om du stänger av din mobil? Att ingen får tag på dig eller att du inte får tag på någon annan?

Anser att världens befolkning skulle må bättre om man förbjöd mobiltelefoner. Varför måste man ha den med sig vart man än går? Anser du att du är en så viktig person att du inte ens kan gå på toaletten utan att den förbannade prylen ska med? Går världen verkligen under om dina vänner inte kan få tag på dig dygnet runt?

När jag tar upp detta för diskussion så får jag alltid till svar att:

Visst skulle jag klara mig utan min mobil men då klagar alla på att dem inte får tag på mig.

Eller: Den är bra att ha i fall det skulle hända barnen något.

Visst håller med att den är bra att ha om något skulle hända men vad gjorde man innan alla hade mobil?

Du kommer väl ihåg den där saken med lur, ringsnurra/knappar och en sladd in i väggen. Lyfte man på luren så kom det en ton. Snurrade man på snurran eller tryckte på knapparna ett antal gånger kom det en annan ton i luren och efter någon minut eller så svarade någon i luren. Det kallas en hemtelefon. Man kan inte ta den med sig om man nu inte har en så kallad trådlös men den brukar sluta fungera när man gått utanför dörren. Om man jobbar så har dem flesta en sådan stående på bordet eller i något annat hörn av jobbet. Så kom inte och säg att ni kan inte bli nådda bara för att ni inte har en mobil.

Ursäkter, ursäkter och ännu mer dåliga ursäkter.

Vet ni vad ni är ni som inte kan vara utan era kära mobiltelefon? Beroende.

Sök hjälp!

"Svensk forskning visar att vi behandlar attraktiva människor bättre än oattraktiva"

Mitt liv i ett nötskal. Lever själv efter mottot: Behandla andra som du blir behandlad.

Personligen skulle jag aldrig komma på idén att gå fram till snygg, sexig, 6-packs mage kille. Han har bara en sak i huvet (eller tre saker): Jag är snygg, sexig och har ett 6-pack på magen.

Går hellre fram till kille som sitter och utstrålar: Jag är här, vet inte varför, vågar inte gå fram till någon, jag går nog hem nu.

Hade en diskussion med en gammal skolkompis (vad ska man kalla folk som man gått i skolan med men definitivt inte är mina vänner skolbekanta?) angående hur ungar beter sig nu för tiden.

Enligt mig så beter sig ungar idag precis som deras föräldrar har betet sig, som idioter. Barn nu för tiden har ingen respekt för andras känslor precis som deras föräldrar inte hade eller har för den delen.

Nu kanske ni tycker att jag inte kan hoppa på en hel generation av barn och skylla allt på deras föräldrar. Det gör jag inte men vet av erfarenhet att dem i min generation som fått barn för typ 10 år sedan lärt sina barn hur man ska bete sig.

Var mamma en mobbare så var så säker att barnet blir det också. Var pappa en skitstövel grattis gissa vad din unge blir….

Hon blev lite småarg på mig men när jag förklarade för henne hur hon betedde sig i skolan och hur hennes unge beter sig nu förstod hon först inte vad jag pratade om. Mobbare har visst dåligt minne.

Hon fick sig en del skit från mig men det kändes så skönt att få ur sig allt efter så många år.

Det är väl allmänt känt att barnen tar efter sina föräldrar. Det är ingenting jag hittat på. Hör dem mamma säga elaka saker om någon tror dem att det är helt ok att göra det och gör så själva.

Jag är så förbannat trött på alla dessa ungar som ropar saker till en och tittar, pekar och skrattar åt en.

Skulle jag titta, peka och skratta åt någon skulle jag allt få höra. Ska man inte bemöta andra som du blir bemött?

I dagens Sverige ska man se ut på ett visst sätt och vara på ett visst sätt. Jag platsar inte in där. Ser inte ut som en anorektisk, storbröstad, blondin. Är storvuxen, har lagom stora bröst och är röhårig (i alla fall den här veckan). Har hela mitt liv fått höra elaka ord och fått elaka blickar för att jag ser ut som jag gör. Sen undrar folk varför jag är som jag är.

Tror ni inte att jag har känslor, att jag inte gråter i min ensamhet för jävla mig jag ska inte gråta inför er.

Förstår inte vad alla killar ser i dessa tjejer. För av någon anledning är det just dessa tjejer som får killar och massor av dem. I för sig besvarade jag just min egen fråga.

Undrar vart alla ordentliga, generösa, vänliga och mogna killar finns? Inte i den här stan i alla fall. Man trodde att med tiden skulle dessa människor kanske ändra sig och mogna till. Av någon anledning blir det sällan så. Den enda som är säker på att inte låta sina barn leva upp i den miljön dem själva levde i är den som blivit utsatt för alla dessa hårda ord, skratt och blickar.

En blick säger mer än 100 ord.

Do you fear death?
You have no idea

Ledtråd: En turist, tentakel och skepp.