Varför utsätter man sig frivilligt för en operation som i sig inte är riskfri? Varför utsätter man sig för biverkningar som dem flesta förr eller senare kommer att få?

Jag har erfarenhet av att ha gått ner 20 kg i vikt. Gissa vad jag fick då? Gallstensanfall. Tydligen är detta vanligt hos personer som gått ner mycket i vikt. Med tanke på smärtan jag hade under mina anfall vill jag ALDRIG mer utsätta mig för det. Har gått upp nästan alla dessa 20 kg igen och gissa vad? Gallstensanfallen har försvunnit. Nu kanske inte detta beror på viktökningen men jag tolkar det som det eftersom jag är fri från gallstensanfall!!!!!!!!

Dessutom verkar detta med att operera magen vara den nya trenden bland folk. Varför inte bara röra på sig mer och äta mindre och nyttigt. Många av dem som överväger operation har egentligen inget behov av det medicinskt förutom att det anses vara en snabb väg till att bli smala. Innan du skickar iväg en arg kommentar så ska du veta jag är överviktigt och har så varit hela mitt liv. Jag om någon skulle behöva en operation men tror innerst inne att om jag lägger mig på operationsbordet kommer jag inte att vakna igen.

Jag vet om att jag äter mig själv till döds men just nu finns det liksom ingenting som får mig att må bättre. Livet är ett helvete och har så varit under en lång tid. Ser inte heller någon ljusning i framtiden. Dessutom skulle jag fortfarande vara jag även om jag genomgick en operation. Jag har inget socialtnätverk som skulle finnas där för mig efter operationen. Jag skulle däremot inte tacka nej till en personlighetsoperation men det är en annan historia.

Min ordination till er som överväger operation (förutom ni som behöver den pga sjukdom): Rör på er, ät mindre socker, ät mer grönsaker och för guds skull släng bort vågen, den behöver du inte. Du märker om du går ner i vikt eller inte. Du behöver ingen våg som talar om det för dig.

Läste om folk som blir lurade på pengar av "Facebook-vänner" som säger sig behöva pengar akut. Tydligen är det någon utomstående som tar över dina vänners namn och begär pengar av alla som finns på din vänlista.

Det här är ett praktexempel på varför Facebook ska läggas ner. Folk blir för naiva. Det är internetsyndromet igen. Allt som händer på Facebook är sant. Mer än hälften av sakerna som händer på Facebook är bullshit och folk går på det.

Om mina vänner vill låna pengar av mig då får dem fråga mig personligen och inte skicka ett mail eller skriva på sina statusfält att dem behöver pengar. Visst finns det människor som skulle göra det då människan i grund och botten är oärlig varelse men mig kan dem i alla fall inte lura.

Jag personligen har redan tappat allt hopp om mänskligheten. Det finns inga ärliga människor i världen och jag är en av dem. Jag är inte ärlig då jag aldrig säger till någon personligen att jag inte gillar dem utan skriver dessa inlägg istället.

Förresten varför ska jag ge mina pengar till någon annan. Har under många många år varit den som alla vänder sig till när det gäller pengar. Har nu äntligen lärt mig säga NEJ. Ingen och då menar jag ingen får mina pengar.

En morgon som denna är det två saker jag ÄLSKAR. Min kupévärmare och min rattmuff. På parkeringen i morse var den ena bilen efter den andra helt igen isade medan min lilla älskning var helt fri från is och varm och go. Frös inte arslet av mig eller fingrarna då kupévärmaren var inkopplad och rattmuffen värmde mina fingrar hela vägen till jobbet. Jag har inga som helst bekymmer med att hösten är på väg att övergå till vinter. Jag är beredd, bring it on.

Skulle ändra färgen på lejonet till blått. Det vita i lejonet (svärdet, armen samt svärdet under honom) skulle få vara vitt. Blommorna skulle jag antingen skippa eller ha i ljusrosa. Ingen bakgrund.

Är man finsk så ska man våga visa det...... Ska tänka på saken och återkommer om det skulle bli en tatuering någon gång.
Tycker annars han är rätt snygg.

Sticks and stones may break my bones but words will never hurt me!

"Lättare att bryta upp i storstaden"

Vi gifter oss. Sedan separerar vi.
Skilsmässorna ökar – och värst är stockholmarna.
– Vi knyter an mer till arbetet i dag än till partnern och relationen. Många väljer den enklaste vägen och skiljer sig, säger Eva Rusz, relationsexpert och psykolog.

Läste detta på Expressen. Det verkliga svaret är att folk ger upp för lätt. Först gifter man sig för fort och man tror att livet för alltid kommer att vara som det är under nyförälskelsetiden. Men så helt plötsligt kommer vardagen i kapp och man inser att man är gift med någon som man egentligen inte känner och i stället för att lära känna sina respektive går man den lätta vägen och ansöker om skilsmässa.

Visst nu anser säkert många att jag ska inte uttala mig då jag varken är gift eller har en relation. Men jag har sett allt för många som gett upp bara för att det blir lite jobbigt. Alla relationer har jobbiga perioder. Istället för att dra kanske man kan sätta sig ner och prata. Har man efter att ha pratat ut ordentligt ändå insett att man inte hör ihop kan man gå skilda vägar.

I artikeln var det en massa bilder på kändisar som skilt sig och det är väl ändå dåliga exempel. Säg ett kändispar som har förblivit gifta mer än ett par år? Har dem det så är det pga att dem inte gett upp som dessa yngre kändisar verkar göra. Förresten är det ju så lätt för dem att hitta en ny kärlek………

Personligen tror jag inte på äktenskap. Förstår inte varför man ska gifta sig. Tanken att gifta mig har nog aldrig slagit mig. Tycker att man kan leva tillsammans, skaffa barn, hus och allt det där men inte gifta sig. Vill man har en ring på fingret, förlova er då men gift er inte för Guds skull.

Och allt vad ni gör ha inte gemensam ekonomi. Betala gemensamma räkningar tillsammans men låt honom inte komma i närheten av dina sparade pengar. Tala inte ens om att du har sparade pengar förrän du vet att du absolut kan lita på honom till 110 %. Mina hårt sparade pengar är mina och ingen annans.

Kan tänka mig att många nu reagerar på detta inlägg men att: Så kan man ju inte tänka. Med den attityden får du aldrig någon man.

Nä det kanske jag inte får men vem bryr sig?

Vad får dem att ta det steget? Varför vågar man inte be om hjälp men man vågar ta sitt liv?
För många är dock ett självmordsförsök ett rop på hjälp men anser att man ska göra något innan människan går så långt som till ett försök.
Själv vågar jag inte be om hjälp men jag vågar inte heller ta mitt liv. Tänker för mycket på hur min familj skulle ta det men mest pga att jag är för feg och att jag vill leva. Har för många fördelar som väger tyngre än nackdelarna.
Förresten skulle jag aldrig ta livet av mig för då skulle alla dem som inte vill ha att göra med mig vinna och det kan dem inte göra, över min döda kropp.
Jag ska fortsätta förpesta deras liv på samma sätt dem förpestar mitt.
Jag är här för att stanna.......