"Hon kände sig iakttagen, det gjorde hon varje gång hon besökte caféet. Hon
hade sedan länge slutat leta efter varifrån blickarna kom, vem det än var
så ville personen inte visa sig för henne.
En bil baktände utanför och allas blickar vände sig dit förutom…… Hans
blick var intensiv, den verkade se in i hennes själ. Utan att blinka
fortsatte han att se in i hennes blå ögon. Allt började snurra. Hon hade
sett mannen flera gånger sittandes vid bordet längst in i hörnet. Aldrig
tidigare hade deras blickar mötts förrän idag…..
Hon måste vända bort blicken då allt började snurra. Hela rummet gungade.
När hon åter vände blicken mot hörnet var han borta.

Några veckor senare satt hon på sitt vanliga ställe i caféet och läste.
Helt inne i sin bok sträckte hon sig efter kaffekoppen och råkade putta ner
den på golvet. Hon böjde sig ner för att plocka upp porslinsskärvorna när
hon såg ett par ben. När hon vände på blicken såg hon i dem djupa gröna
ögonen hos mannen i hörnet.
Hon kände sig skakig och yr. Var det mannen framför henne som hade denna
effekt på henne?
Hon önskar att han gick sin väg så hon fick lugna ner sig men han
insisterade på att hjälpa henne städa undan och sedan sätta sig på stolen
mitt emot henne."

Nä jag ska inte bli författare. Gissa om det var jobbigt att få till dessa rader.

Fick ont i huvudet och dessutom var det sååååå tråkigt.