har gjort mig av med min förföljare. Det känns skönt, mer än jag trodde det skulle göra. Visst lite upprörd är man väl men kommer över det.

Upp tidigt i morse för att åka och shoppa. Hade en lång lista med grejer som skulle inhandlas och kom hem med ungefär hälften av dem samt en hel massa saker som inte stod på listan...som vanligt. Köpte ett par skor och fick ett par gratis...vilket alltid är bra. Köpte alla "små viktiga" saker på listan samt ett par tofflor... som dock inte var på listan.

Sen vid hemkomsten satte jag mig i solen och har nu fått mig själv en lite mini solsting. Har ONT i huvudet och känner mig matt. Har dessutom fått soleksem över hela benen som kliar så in i HELVETE. Får väl skylla mig själv.

Nu sitter man här och känner sig helt matt och trött. Vill bara sova men för fan det är lördag kväll, klockan är åtta och inte ska man väl sova då.

Ska se om jag kan skaka av mig min ihärdiga beundrare på nätet, hur i helvete det nu ska gå. Wish me luck.

Att gifta sig med en äldre man som tror på utomjordingar, ploppa ut en unge och sedan skilja dig. Undrar om inte hon hade planerat detta då hennes karriär inte gått spik rakt uppåt...

Nåja, kan bara gratulera Katie Holmes till miljonerna hon kommer att tjäna efter att ha gjort sig av med galningen Tom......

Ska själv försöka hitta mig en rik äldre man.......

så är du förmodligen en dryg person.... Det är bevisat att det manliga könet bara vill ha och ha utan att ge lite tillbaka.

Funderar på att bosätta mig i ett kloster.......

Jag måste ta ett beslut till ikväll och vet inte vilket det blir. Ska jag träffa honom eller inte? Det är 10 000 kr frågan. Det sista han frågade mig igår var om vi skulle ”ta och träffas”. Logga ur och gick och la mig utan att svara honom. Behöver tänka. Har dock inte kommit fram till något vettigt svar ännu…….

Inners inne vill jag men det har hänt så mycket jobbigt mellan oss (även om vi inte ens känner varandra och har aldrig träffats) att jag ser ingen gemensam framtid för oss. Detta påpekade jag för honom igår. Han bad mig säga ärligt ja eller nej till om han ska fortsätta ”jaga”. Svarade med ett NEJ. Men han gav sig inte……. Vad betyder det egentligen? Att han inte fattar när man säger åt honom eller att han inte vill släppa taget? Jag har ingen aning, har aldrig varit i den här situationen förr.

Nu måste jag i alla fall komma fram till ett slutgiltigt svar. Det lutar mot ett Nej men det gör ont att säga det…..då jag inners inne vill säga Ja.

Problemet ligger i mitt extremt dåliga självförtroende. Vem skulle vilja ha mig? Han kan inte säga något då han inte sett mig ännu. Det kanske förresten lösa allt, att han fick se mig. Då kanske han slutat kontakta mig. Problemet med den idén är att han bor i stan…. Tänk om han känner igen mig på stan? Vill inte ha fler personer i stan som stirrar på mig med avsky, det finns det gott om redan.

Vad FAN ska jag göra? Varför kan det inte finnas någon lätt lösning på detta problem? (Och nej det är inte lätt att ge honom det han vill ha, det är nog svårare än att säga hejdå).

Varför vågar jag inte ge mer av mig själv? Varför vågar jag inte ta chansen? Vad är det för fel på mig? Jag får ju för fan skylla mig själv. Allt som händer mig är mitt fel, det bra (vilket inte är mycket) och det dåliga.

Jag vågar helt enkelt inte...så nu skiter jag i det och stänger ner den sidan.

Down for good.

Vill du ha mig?

Det är fråga jag fick. Vad fan svarar man på en sån fråga? Har ingen aning om jag vill ha honom...... det kan man väl inte veta eller kan man.......

Orkar inte med detta igen.

Hur kommer det sig att människor blir frälsta när dem antingen tagit sig ur ett missbruk eller hamnat i fängelse? Är det i fängelset Gud bor? Eller i botten av en flaska?

Känner flera som har hittat Gud efter att dem tagit sig ut ett missbruk och har frågat dem hur det kommer sig att dem hitta Gud. Dessa människor har aldrig varit värst religiösa av sig tidigare.

Fick till svar: Han kom till mig och sa åt mig att skärpa mig.

Skulle jag höra ”någon” säga åt mig att skärpa mig skulle jag ringa till psyk får då har jag börjat höra röster. Skulle aldrig tänka tanken att det är Gud som pratar till mig.

Men så länge dessa människor mår bra så gör det väl inget att dem hittat något att tro på förutom sitt missbruk.

Sen tror jag inte att alla verkligen har blivit frälsta utan behöver en ursäkt för att inte dricka. Den varianten har jag också kommit i kontakt med. Men som sagt så länge han/hon mår bra tillsammans med sin Gud.