Ibland undrar jag fler har det som jag har, känner som gör eller över lag är som jag. Tror egentligen inte det då det i så fall vore en deprimerande tanke.

Jag har insett att livet inte blir bättre än så här. Eftersom det varit så här i så många år nu lär det inte bli bättre, finns inte tid för vissa ändringar (nej jag är inte 100 år gammal men tiden börjar vara förbi för vissa saker…).

När jag var yngre hade jag vissa idéer om hur jag ville att mitt liv skulle se ut när jag blev vuxen. Hittills har nästan inget av det hänt och mycket får jag skylla mig själv för.

Det blev aldrig att man hittade drömmannen och skaffade familj, hus, hund osv. Det blev aldrig att man fick ställa sig framför prästen och lova evig trohet till mannen man älskar.

Istället är en egen familj någonting jag inte ens tänker på särskilt ofta. Barn är inget jag längtar efter. Att ställa mig framför en präst är nog det sista jag skulle göra även om jag hade någon att dela mitt liv med. Tror inte på äktenskapet och att stå i en kyrka med en präst som mal på om hur man ska leva och dö inför Gud gör att nackhåret reser sig. Gud finns inte så varför då stå i en byggnad som är tillägnad en fiktiv karaktär? (Det där med Gud ska vi återkomma till vid ett senare tillfälle).

Jag tror att om jag en morgon inte skulle vakna så skulle ingen egentligen sakna mig förutom kanske min familj. Men över lag skulle dom flesta bara rycka på axlarna och gå vidare med sina liv. Förmodligen skulle jag göra det samma när det gäller många. Inget jag egentligen spiller några tårar över men tänker ibland på det och det gör ju inte att man känner sig mer positiv till allt.

Har gjort så många misstag under mitt liv, misstag som förmodligen kostat mig lycka och kärlek. Misstag som jag tyvärr inte kan ta tillbaka eller göra ogjorda. Har såret en del utan att jag egentligen hade tänkt göra det men inser att mina handlingar inte alltid har varit snälla eller så värst genomtänkta heller.

För att få mig själv att tänka lite positivt på allt så försöker jag intala mig själv att: Det är inte dom det är fel på utan mig. Jag är speciell medan alla andra är normala, därför fungerar vi inte i tillsammans.

Jag är xx år gammal och har noll erfarenhet vad gäller det mesta förutom arbetslivet. Känner vissa dagar för att bara försvinna någonstans utan att tala om för någon vart jag tagit vägen. Andra dagar vill jag ha sällskap och nästan känner hur min kropp och hjärna behöver stimulans i form av intellektuella samtal med förnuftiga människor. Dessa dagar kommer dock mer sällan nu för tiden då jag insett att förnuftiga människor finns det inte gott om.

Är en person som starkt hatar allt som gäller dela med sig av sig själv på olika sociala medier. Förstår inte att människa är så iq-befriad att hon/han/hen måste vara inloggad på någon av alla dessa sidor 24 timmar om dygnet för att riskera bli bortglömda av andra. Problemet är att oavsett om du har 500 eller 5 vänner på Facebook så lovar jag att dessa vänner inte skulle bry sig om att höra av sig till dig dagligen om dom inte blev påminda om dig genom förmodligen en massa idiotiska inlägg och uppdateringar.

Måste erkänna att även jag har Facebook MEN varje gång jag loggar in blir jag så frustrerad och förbannad över vad folk skriver. 99 % av inläggen är desperata försök att få uppmärksamhet då dessa består i att man går hemifrån på morgonen, sitter på bussen, har precis vaknat, äter lunch, sitter framför tv:n osv.

Detta är gott folk sådant som ALLA gör mer eller mindre varje dag och därför inget unikt och värt att dela med sig av. Är förvånad att man inte får veta när någon går på toaletten och skiter.

Många gånger tror jag att människor inte skulle bli så uppjagade om ingen påtalade vissa saker. Ibland tror jag det sitter människor som inte har något annat att göra än granska allt för att hitta något att klaga på.

T ex var det någon som kom på tidigare att böckerna om familjen Hedenhös inte fick finnas på bibliotek pga rasism. Nu är det Pippi som inte får visas pga rasistiska inslag.

Nu tror inte jag att Astrid Lindgren var rasist och jag tror inte hon skapat sina historier med tanke att provocera. Hon skrev sagor, för barn och inte vuxna som måste kritisera allt.

Är inte rasist men visst tycker en hel del om hur politikerna sköter invandrarfrågan. Anser att familjen Hedenhös ska få träffa vem dom vill och så även Pippi. Till alla er som anser att saker och ting måste ändras för att ”inte kränka någon” tänk efter lite. Om ni inte hade talat högt om det så skulle ingen har reagerat på det eftersom ingen tycker som ni egentligen!

Visst det kanske kan anses provocerande med vissa uttryck som finns i dessa böcker men tänk då på att böckerna skrevs för x-antal år sedan, en annan tid. Om man nu ska börja granska så kanske ni moraltanter kan ta och ändra lite i Utvandrarna, tror det finns en del saker där som inte är ”så rätt i tiden”.

Detta är en fråga jag ställer mig nästan dagligen. Varför undrar nog många (så även jag vid tillfällen) och det pga att jag nästan dagligen får små inblickar i vad som driver män.

Hittills har dock inte varit några positiva saker. Tydligen tänker männen en hel del med sin, ja låt oss kalla den för petterniklas. Att man dessutom är lite oförskämda och inte alls skäms över att fråga rätt personliga frågor angående just hans petterniklas och vad man kan göra med den verkar inte heller vara något större problem för män. Tror visserligen inte att alla män på denna planet går runt och låter petterniklas göra alla besluten men tillräckligt många för att jag ska börja känna mig obekväm med det faktum att jag faktiskt är intresserad av just männen.

Att det tar längre tid för män att bli vuxna är ju inget nytt. Detta har jag också fått erfara den här veckan. Att bete sig om fjortisar och lämna anonyma lappar med sarkastiska meddelande verkar vara något dessa fjortisar tycker är kul.

Personligen blir jag lite rädd och tar illa vid mig när jag får dessa lappar. Jag kan ju inte veta vem som lämnat den och vad han vill med den. Hur vet jag nu att det är en han? Är 99,99 % säker på att det är en han pga bakgrunden till denna lapp.

Om man nu ska lämna en informativ lapp lämnar man ett namn så att jag har en chans att leta reda på personen i fråga och få reda på vad han egentligen ville med lappen. Men feghet är också något som många män har som egenskap. Det är skitkul att jävlas, helst inför sina kompisar som jag misstänker att detta stolpskott gjort. Men att ta ansvar för sin handling och det faktum att man kanske har sårat någon verkar inte vara en egenskap som män har.

Nu drar jag alla över en och samma kam men det gör jag bara för att jag inte har träffat på någon som bevisar att jag har fel.

Den rubriken möts man av när man läser Expressens nöjessidor. Kan bara säga: Nähä?!.

Det är ju som vanligt. Först och främst kan kändisar inte hålla ihop, antingen pga att den ena eller andra av dom är mer känd än sin partner och det går ju inte.

Dessutom verkar var och varannan kändis gilla att hoppa från säng till säng oavsett om dom har en partner eller inte. Förr eller senare måste det ju avslöjas eller??

Det verkat också gå i vågor det där med skilsmässor. Det blir en trend som håller i sig några månader/år och sedan verkar nya trenden bli något annat. Man kan ju inte vara sämre än någon annan kändis så därför gör man som alla andra. Då skrivs det ju också om en så ingen skulle råka glömma bort dig..

Man kan hålla med om att skilsmässor kan vara smittsamma. Man ser ju antingen hur lyckliga paren blivit efter en skilsmässa och vill själv också bli det eller så ser man hur man innan skilsmässan ens är klar har hittat en ny ”snygging” att ha kul med och vem vill inte det när man tröttnat på att se sin man/hustru dag efter dag efter dag…… ??? Jo en kändis som inte orkar lägga energi på att kanske försöka lösa sina äktenskapliga problem utan istället lägger pengar på att slippa sin andra hälft. Ja har man råd så…..?!?!?!?

Är det någon som verkligen tittar på program som Paradise Hotell och Big Brother? Måste man inte vara iq-befriad för att uppskatta dessa program? Personligen förstår jag inte poängen med dom. Men man kanske måste vara lite mer speciell än vad jag är och ev måste man även vara sugen att själv vara med i programmen för att förstå tjusningen med dom. Vill man synas, höras och få sina 15 min av kändisskap så varför inte.

Skulle dock inte vara speciellt stolt över mig själv om jag blivit känd pga att jag hoppas i säng med en kille på tv. Men som en del tänker: Kändis som kändis….. 

Kan med handen på hjärtat säga: Jag kommer inte att se något av dessa programmen. MEN tyvärr kan jag inte påverka vad tidningarna skriver i brist på riktiga nyheter.   . . . . …  ….

Satt igår kväll framför tv:n och irriterade mig som vanligt på all denna reklam som förstår programmen. Kunde inte låta bli att irritera mig på all denna jädra valreklam som syns hela tiden, flera gånger under en och samma reklampaus.

Under ett reklampauserna under ett och samma program körde man socialdemokraternas och folkpartiets reklamfilm sammanlagt 6 gånger varav dubbelt under varje reklampaus. Varför gör man reklam bara för socialdemokraterna och folkpartiet? Vad hände med resten av partierna? Jag personligen skulle vilja att alla partier får lika mycket reklamtid även om jag är totalt ointresserad av politik och dessutom inte ens får rösta i detta land.

Det finns dock ett partis vars ideologier jag egentligen inte håller med om men som har en poäng i mycket av det man säger/tycker. Fick jag rösta så skulle jag nog rösta på dom. Men nu får jag inte göra det så därför gör jag inte det.

Hur jobbigt är det att inse att this is as good as it gets. En deprimerande tanke men ändå på något bisarrt sätt lättande känsla. Har under senaste åren försökt ändra mitt liv men det har ännu inte hänt ett skit. Alltså är det meningen att mitt liv ska se ut så här. Det är meningen att jag ska vara less på allt och inte ha någonting att se framemot. Det är bara att inse att det blir inte bättre än så här. Hade det hänt så borde det vid detta lag ha hänt. Alltså som sammanfattning: Är singel och kommer så förbli. Är inte tillräckligt intressant för att folk ska orka lyssna på mig (fick bevis på detta i helgen). Ingen verkar lyssna på mig (fick bevis på detta i helgen). Ingen tar mig på allvar (får bevis på detta dagligen). Är inte värd något bra (även här bevis droppar in dagligen). Är inte värd att älska. Är inte tillräckligt intressant för det motsatta könet då jag inte har en kropp som supermodell, bröst stora som meloner och iq-befriad.

Är bara så trött på allt och önskar jag kunde stänga av min hjärna, mina tanke och mina känslor. Apati vore något jag önskar mig just nu. Gud vad skönt det vore att inte känna någonting………