Hur fel känns det inte att stoppa in ett stolpiller ni vet vart. Vissa hål ska man helt enkelt inte stoppa upp någonting i och jag tror t om stolpillret känner av det då den har en förmåga att inte vilja stanna där. Gick dock och lade mig igår kväll och vaknade inte i morse med ett stolpiller i sängen så det försvann väl in då……

Är det fler än jag i detta land som tycker att årets Idol-deltagare har sjungit extremt falskt och extremt dåligt under hela säsongen? Man skulle tro att det är någon sorts parodi på American Idol som tv4 kör. Jämför man dessa två program så är skillnaden enorm. I Amerika verkar allt vara professionellt ut i fingerspetsarna, deltagarna kan sjunga allt man slänger åt dom, dom kan röra sig bekvämt på scenen och alla agerar som stora stjärnor.

I Sverige är det mupparnas afton fredag efter fredag. Att ingen, inte ens juryn, reagerar och gör något åt saken säger ju bara en del om kvalitén på svensk tv.  

Hur känns det att vara genuint glad, exalterad eller kär? Hur känns det i kroppen? Eller rättare sagt hur man för att känna så?

Måste erkänna att jag sällan känner riktig glädje över något, åtminstone inte under några längre perioder. Visst vid tillfället för det roliga kan jag känna att jag blir glad men sedan försvinner känslan så snabbt att jag nästan inte ens minns hur det kändes.

Att känna kärlek mot en annan människa är också något jag inte förstår mig på. Förstår inte hur man kan känna så för någon. Förstår inte konceptet. Förstår inte känslan av ”fjärilar i magen”, ”förlorad aptit” pga kärlek.

Förstår inte behovet att behöva krama om någon, hålla någons hand, kyssa någon osv. Förstår inte poängen med det.

Har insett att jag är en känslolös människa som inte kan känna glädje för andra eller mig själv. Kan inte tycka synd om andra eller mig själv (vilket man visserligen aldrig ska göra).

Vaknade med ett stort leende på läpparna (mer med en snustorr mun och tungan fast i gomtaket efter att man munandats hela natten av någon oförklarlig anledning).

Klev upp för att sätta på dagens höjdpunkt till kaffe (bara för att fem minuter senare upptäcka att jag glömt knäppa på knappen).

Avkopplande resa till jobbet med bra musik på radion (det var reklampaus som tog slut lagom till att jag var framme på jobbet. Dessutom verkade bilhelvetet vara tröttare än jag och ville inte som jag ville).

Effektiv och bra dag på jobbet. (Tänker inte ens kommentera det).

Väl hemma efter jobbet sätter jag mig framför tv:n och kopplar av och reflekterar över en bra dag (Sitter där i min ensamhet och försöker sluta tänka på allt som gått fel under dagen samt allt som kommer att gå fel i morgon. Långt ifrån avkopplande).

Senare dags att gå och lägga sig och drömma sig bort till drömmarnas värld (Ja det vill säga när hjärnan äntligen känner sig manad att lugna ner sig och sluta tänka på allt och/eller ingenting vettigt. Tydligen har min hjärna en egen vilja vilket är helt ok men DEN STÖR MIN SÖMN!)

Som sagt en bra dag igår (det kunde i för sig ha varit sämre).

Ärligt talat vadå skrämma folk. Detta påstående kan man hitta på Aftonbladet idag. Enligt forskare så kan du dö inom 5 år om du inte kan känna lukten av apelsin,  rosor och mint. Om man upplevde dessa symtom skulle man omedelbart ringa vården…..

Kan nu se en massa människor gå ut och köpa apelsiner, rosor och After eight för att testa sina luktsinnen i helgen. Vårdcentralerna kommer att bli överbelamrade av samtal från oroliga människor, dom flesta nog lite äldre, som tappat luktsinnet (något som man har en tendens att göra ju äldre man blir, för att inte tala om smaksinnet).

Jag blev också lite orolig då jag kom och tänka på att jag i somras inte kände av lukten av rosor tills jag upptäckte att just den sortens rosor inte luktar speciellt rosigt så jag kan nog pusta ut. Känner än så länge av apelsin och mint så jag har nog fler än fem år kvar att leva.

Men herregud, vem kom på idén att forska om just dessa lukter. Vad händer om jag inte känner kaffelukt, bulldoft, kogödsel bara för att nämna några!