Kan tyvärr inget annat än att hålla med alla som anser att för att kunna älska någon annan måste man älska sig själv eller åtminstone stå ut med sig själv. Jag gör tyvärr inte det och därför kommer jag aldrig kunna älska någon. Har inga som helst känslor för människor. Inte ens min familj. Kan inte säga att jag älskar mina föräldrar eller syskonbarn. Kan inte säga att jag ens tycker om dom.

Anledningen är ju att jag inte älskar mig själv eller en tycker om mig själv lite grann. Hatar mig själv är nog rätt uttryckt. Finns ingenting som jag tycker om hos mig själv. Kan inte vara stolt över mig själv och över det jag åstadkommit under året. Kan inte vara stolt och glad över mina 18 kilo som försvunnit. Kan inte vara glad över att jag nu får på mig kläder som jag inte fått på mig på 20 år.

Tyvärr är jag inte nöjd med min prestation. Är faktiskt missnöjd och önskar att jag förlorat mer än bara 18 kg. Det är väl ingenting, det borde ha varit dubbelt så mycket.

Vet att jag borde vara stolt och vet att jag borde vara glad men kan bara inte vara det av någon anledning. Känner apati mot allt. Har inga känslor för någon eller något. Förutom ilska och hat.

Det är något stort fel på mitt psyke och känslocenter. Den är tyvärr avstängd på livstid.

Ibland är det helt enkelt inte kul att komma till jobbet på en måndag och idag var en sån dag. Hade hellre stannat hemma men vem fan hade då gjort mitt jobb för inte är det någon som ens tänkt tanken. Börjar ogilla mina kära kollegor mer och mer för varje dag. Man finns där för dom och hjälper men är det någon som hjälper mig. Så klart inte för jag ber ju aldrig om hjälp så då behöver jag ingen hjälp. Anledningen till att jag inte ber om hjälpen är att ingen kommer till undsättning och har insett att jobbet blir gjort fortare om jag gör det själv. Men en sak kan dom kollegorna och det är att klaga..... på precis allt. Till er, mina kära kollegor, dra åt h******t.

När jag tänker på framtiden ser det inte värst ljust ut just nu. Kan faktiskt bara se bråd död om jag ska vara ärlig. Någon i min närhet kommer inte att finnas hos oss längre och jag kommer att sakna honom så. Livet kommer att vara tomt och annorlunda utan honom. Men ska inte tänka allt för mycket på det nu utan får glädjas för det vi har nu.

Förutom detta (som kanske låter värre än det egentligen är) så är inte min framtid ljus. Jag blir ju inte precis yngre och folk omkring blir ju inte snällare och trevligare precis. Folk lever sina liv, går vidare med livet medan jag sitter där jag sitter nästan fastvuxen på stället och kommer ingen vart. Men jag får skylla mig själv för min misär.

Ok…sitter och lyssnar på P3 och deras diskussion om hur en finlandssvensk programledare i Finland blivit hotat pga hennes uttalande om det svenska språket i Finland. Hon stod positiv till det vad jag förstår. Tydligen var det någon som inte tyckte det vara passande och nu är det en diskussion på gång i Finland om huruvida landet ska vara officiellt två språkigt eller inte (en diskussion som varit igång så länge jag kan minnas).

Jag anser att man ska ta alla finlandssvenskar och flytta dom till Åland. Då slipper dom problemen och bråken med finnarna. Då slipper dom känna sig kränkta varje gång någon kommer fram till dom och säger att: Här pratar vi finska och inte svenska. (tydligen händer detta rätt ofta i Helsingfors enligt tjejen som intervjuades i radion).

Måste dock hålla med alla som tycker att svenskan inte borde vara ett officiellt språk i Finland. Skolbarnen borde inte ”tvingas” lära sig svenska utan det borde vara ett tillval. Man kan inte tvinga någon att lära sig ett språk som man förmodligen aldrig kommer att använda då stora delar av Finland fortfarande är finskspråkigt.

Här i Sverige är det ju precis tvärtemot. Man får inte lära sig sitt eget modersmål i skolan vare sig du vill det eller inte.

Anser som finsk född i Sverige att man har rätt till sitt modersmål så länge det inte går ut över hela befolkningen som det verkar göra i grannen i öst. Finlandssvenskarna är en minoritetsgrupp och anser inte att man pga det bör ha svenskan som ett obligatoriskt ämne i skolan. Då borde det vara obligatoriskt att läsa en massa andra språk i Sverige med tanke på att svenskan snart är ett minoritetspråk.

Svenskan i Finland är en kvarleva från förr då landet tillhörde Sverige. Som jag har förstått det så är Finland nu för tiden självständigt. . . . . . . . . . . . . . . . .

finns han där. Har ännu inte lyckats få honom att försvinna. Försöker och försöker.... ska lyckas om det så är det sista jag gör......

Men hallå. Hörde hur en kvinna (tjej eller vad fan man nu är i hennes ålder) säga på apoteket till byfånen bakom kassan (det går inte fort där inte) att hon hade en mardröm i natt om att hon läste Aftonbladet och att Sverige hade förlorat hockey-VM. Hon hade vaknat kallsvettig och med lätt panik. Hon fick lov att gå ut på nätet direkt och läsa att dem visste hade vunnit.

Hur idiotiska är människor egentligen? Undrar om hon hörde sig själv? För i mina öron lät det idiotiskt och patetiskt och omoget. Men så var hon inte många dagar äldre än 20….. eller ok hon var äldre men för att försvara henne lite så tänkte jag vara lite snäll…..

Tycker fortfarande att Sverige vann BARA pga bröderna Sedin. Inga bröderna Sedin ingen vinst men visst ta åt er äran, gassa i den för nästa gång blir det bara pannkaka och vem ska ni då skylla på? Det roliga är att förra veckan krävde folket att Mård skulle avgå nu helt plötsligt är han en hjälte. Vad säger det om er? Jo ni vrider kappan dit vinden blåser. Men visst Grattis nu måste ni ju bevisa nästa år att ni fortfarande är bra medans alla andra lag kan simma lugnt för dem har inga stora förväntningar.

Ja som tur var så drömde jag inte om ”han som jag inte förstår varför jag tänker på” men kan dock inte sluta tänka på honom. Han var nog det sista jag tänkte på igår kväll/natt innan jag till slut somna efter många om och men. Tror han var anledningen till att jag inte kunde somna. Men nu behöver jag inte se honom på väldigt länge då vi inte precis umgås i samma kretsar (ha har ingen krets att umgås i så risken är minimal). Nu kommer ni hjärna efter ett tag att glömma bort honom…….

En liten notering: Han ville inte ta ögonkontakt med mig och han sa inte ett ord utan satt tyst och verkade lite nervös när vi blev ensamma. Inte för att jag sa något heller. Ännu en anledning att inte han är den rätta, han verkar tycka att det är besvärligt att prata med mig alltså gillar han mig inte över huvudtaget och vem kan klandra honom. Vem skulle tycka om mig.

Jag upptäcker att jag tänker mer och mer på en viss person. En person jag inte känner mer än flyktigt, en person som jag pratat med endast ett fåtal gånger och då var han inte precis nykter. En person som är allt jag inte anser mig leta efter men av någon anledning kan jag inte sluta tänka på honom….. Det blir värre efter att jag sett honom, vilket jag gjort idag. Så nu kommer han att snurra i mina tankar ett par dagar innan jag får mig själv att fatta: Han är inte den jag söker!!!!