Under senaste året har jag lagt om min kost och min träning till att äta mindre och träna mer. Det har gett resultat men inte så stora som jag hade hoppats på. Har gått ner 31 kg och som det verkar så krävs det lika mycket till innan jag är nöjdare med min kropp. Många skulle säga att det är en stor bedrift att förlora så många kilon utan att egentligen har ansträngt sig mer än nödvändigt men jag tycker att det är ett misslyckande. Har inte uppnått mina mål på beräknad tid. Men det är väl bara att bita i det sura äpplet och ta nya tag och kanske vågar man visa sig ute i sommar med lite mindre (till antal och storlek) kläder…… ???

Ibland undrar man vad fan det är för fel på människor som plötsligt en dag bestämmer sig för att börja tänka på enbart sig själva och skita i andra. Att man hela tiden ser sig själv som ett jävla offer när man i själva verket är en del av problemet.

Kan nu säga med hela mitt hjärta att:: JAG HATAR DIG och kommer så göra så länge jag andras.............

Jag önskar dig ingen lycka i livet och hoppas dina besvär fortsätter så länge du andas. Jag hoppas du en dag vaknar och ångrar ditt beslut men att ingen hör din vädjan. Den sate som ev en dag finner dig värdig att leva med tycker jag synd om för det kommer att sluta på samma sätt som tidigare... Nu vet jag varför den förre inte blev långrandig.... Förnuftet tog väl tag i verkligheten.

komma tillbaka till vardagen i morgon vilket innebär att jag måste spendera åtta timmar med en pratkvarn som jag gillar mindre och mindre varje dag.

Varför måste vissa prata om sin familj hela tiden. Om sina VUXNA barn och vad dom gör om dagarna? Jag vill INTE veta vad din 20+ dotter gjort i helgen och med vem. Eller vad din 19 åriga son ska göra i helgen. Varför lever vissa genom sina barn? Tror dom att det gör dom häftigare för att dom vet vad "ungdomarna" gör och säger nuförtiden?

Problemet mett att vara så få på en arbetesplats är att jag inte har någon att ventilera med om personen i fråga.

När jag kommer till jobbet på mornarna så kan jag vara på hur bra humör som helst och känna att Det här kommer att bli en bra dag.

Så fort hen sätter sina fötter innanför dörren ramlar jag ner i ett mörkt hål och blir på uruselt humör. Jag kan inte vara trevlig mot hen, kan inte ha ett vettigt samtal utan att låta arg och kort. Hen gör min dag sämre på såååå många sätt och önskar att hen inte jobbade kvar.

Men i morgon är hen tillbaka på jobbet och jag får inte längre vara ensam med mina funderingar.... Fan ta hen....

Nu har jag äntligen fått en användning för ordet HEN. Trodde aldrig det.....

Fick idag veta att mitt syskon ska skilja sig och det enda jag kunde tänka på var ÄNTLIGEN. Det var fel av dom att gifta sig så det enda rätta är att dom går skilda vägar. Tyvärr kommer en av dom inte klara av sin vardag + ett barn men det är inte längre vårt problem. Hen kommer att få sköta sitt liv själv men tyvärr kommer det att ske från sängen då det är där hen spenderat mesta delen av sitt gifta liv.

Som ni förstår så gillar jag inte personen i fråga så värst mycket. Anser att hen är ett av orsakerna till att deras liv tillsammans nu tar slut. Den mest själviska och lata personen får man leta efter. Vet precis vilka knappar man ska trycka på för att få lite sympati. Om hen i framtiden hittar en ny partner så kan jag bara säga: Stackars sate du kommer inte att få det lätt.

Till mitt syskon: Skaffa hjälp mot ditt problem och när tiden är rätt skaffa dig en ordentlig partner istället för dom senaste två mähän du dragit hem......

Ja det kan man ju undra. Trodde att det skulle komma med: 1. Åldern. 2. Viktnedgången. 3. Av frustration… Men nä då, är fortfarande lika osäker och blyg av mig som jag alltid varit. Men jag vill inte vara det. Ser bättre ut nu än jag gjort i hela mitt liv (kan t om se på mig själv i spegeln och småle) så jag borde väl då känna mig mer säker på mig? Varför gör jag inte det? Vad krävs för att jag ska känna det???????

Hur kommer det sig att så fort man kommer i kontakt med en kille på nätet (dejtingsida) så har dom en förmåga att öppna sig som en mussla med knipsvårigheter. Börjar dagen med att önska en bra dag och slutar dagen med att önska sköna drömmar. Detta från en kille man sagt hej till och inget mer. Det kanske är så det går till men tycker personligen att det blir tröttsamt efter ett tag.

Får en känsla av att dom redan planerat sin dag ut efter hur jag har det.

Hade vi haft kontakt under en längre tid och kände varandra bättre så är det helt ok men inte efter att man tagit reda på vad man heter och ingenting annat.

Blir lite provocerad när jag öppnar sidan och hittar ett meddelande som lyder: Hoppas du sov sött och drömde sköna drömmar. Hoppas du får en bra dag på jobbet.

DETTA EFTER ATT JAG SKRIVIT HEJ ÅT HONOM!!!!!!!!!!!

Sen får man veta allt han gjort under dagen, allt från vad han åt till frukost till vad han gör just för tillfället (kvällstid brukar dom sitta framför tv:n och slappa). Man får veta ALLT han gjort under den vakna tiden och det kan vara allt från varit och handlat mat, lagat mat, ätit mat, diskat, städat, gått en promenad osv osv.... Vem bryr sig. Jag vill lära känna människan inte veta hur han spenderat sin dag. Jag vill veta mer om hur han är, vem han är och vad han vill med sin medverkan på sidan.

Men som vanligt är det inte dom det är fel på utan mig…….. eller?