Att folk reagerar på ett rött tygstycken som kanske eller kanske inte är en flagga gör mig full av skratt. Hur kan man reagera på något man inte med säkerhet vet stämmer? Detta visar bara på att världen är full av instabila människor som tydligen ”reagerar” på det lilla minsta. Reaktionerna säger mer om dom som reagerade negativt på bilden än om själva bilden. Detta är en av dom stora anledningarna till varför jag är rädd för människosläktet generellt. Tydligen kan det smälla när som helst, hur som helst och vart som helst och främst vem som helst. Tryggare att hålla sig borta från mänskligheten…… Sunda och förnuftiga människor existerar inte längre, vilket jag i för sig vetat en längre tid.

Sågs senast si så där 1977 då jag förmodligen skrek som bara den när jag föddes och det tar jag som ett tecken på att jag åtminstone då hade ett bra självförtroende. Skulle aldrig ställa mig och skrika högt nu.

Bättre begagnad går också bra, huvudsaken är att det får mig att bli lite mer säker på mig och får mig att inse att jag är en bra person som är värd bara bra saker i livet.

Är villig att sälja min själ för en billig peng om bara någon vet vart jag kan hitta mig ett självförtroende.

Snälla hjälp mig!

Har i flera dagar känt mig frustrerad. Vet dock egentligen inte riktigt varför vilket i sin tur får mig att känna mig mer frustrerad….En ond cirkel….

Är nog frustrerad över livet generellt och det faktum att det står still. Det går inte framåt men ska väl vara glad över att det inte heller går bakåt. Det känns som jag står på samma ställe och stampar. Vet inte heller riktigt vad/hur jag ska göra för att komma vidare. Alla mina trevande försök har slagit bakut och kommer inte vidare. Hopplöst och extremt frustrerande.

Försöker sticka ut små sökande trådar och när jag sedan tror att folk nappar på dessa så bevisar dom hela tiden motsatsen. Det verkar som om ingen vill ha med mig att göra vilket jag förstår helt och hållet. Det vill ju inte ens jag.

Insåg igår kväll när jag försökte somna att jag inte gillar det faktum att jag inte kan förutse vad som kommer att hända. Oavsett om det gäller att se en film, en serie, läsa en bok eller livet. En film/serie kan man för det mesta ta reda på hur det slutar. En bok kan man läsa sista kapitlet vilket jag gör varje gång jag början en på en ny bok. Men livet kan man inte se hur det blir och detta gör att jag får lätt ångest. Får en klump i halsen varje gång jag tänker på vart detta bär av. Eftersom jag inte kan förutse vad som händer tror jag alltid det värsta vilket i sin tur får mig att må ännu sämre.

Eftersom överraskningar är något av det värsta jag vet vill jag veta allt i förväg. Vare sig det är negativt eller positivt. Vill inte bli överraskad av nyheter/händelser.

Vet inte riktigt hur jag ska klara mig framöver i livet utan att veta vad som ska hända. Jobbig tanke att leva med.

Senaste året har det hänt ett antal tråkiga saker, ett dödsfall, ett nytt dödsfall, ännu ett dödsfall, ytterligare ett dödsfall och nu nästan ett dödsfall…… Mycket ond bråd död har det i alla fall varit. Är det för mycket begärt att någonting positivt skulle hända nu. Bara något litet för nu vet jag inte hur länga jag orkar med att hålla fasaden uppe!!!

Vissa dagar tycker jag att jag är helt ok som människa men andra dagar är jag inte värt ett skit. Idag är en sådan dag. Jag är en hemsk och elak människa. Inte konstigt att ingen vill ha med mig att göra.

Förstår inte ens varför jag fortsätter hålla skenet uppe. Vem fan bryr sig om vad jag gör eller inte gör? Vem skulle sakna mig om jag inte gick upp ur sängen i morgon? INGEN!!!!!!!!!!!!

Jag gör ju folk illa hela tiden oavsett hur och vad jag gör. Jag sårar bara folk genom att bara finnas till.

Vet inte när jag tappade den, vart jag tappade den eller om jag ens haft den över huvudtaget. Men nu är den borta. Tror jag hade den senast när jag gick i sexan.

Vet inte vad den egentligen är till för men om någon skulle se den vandra omkring planlöst så kan ni väl hojta till. Sågs senast i glittrig topp med rosa leggings och ljusblå ballerinaskor………

Har provat på detta med nätdejting. Vad gäller att skriva en profil/presentation tar min fantasi och kreativitet slut. Hur sammanfattar man sig själv, sina erfarenheter och förväntningar? Hur får man fram det man verkligen vill få fram utan att det låter fånigt eller konstgjort? Hur fångar man killarnas intresse när man inte vill lägga ut en bild på sig själv? Tydligen går 99,99 % av killar efter utseende eller så faller jag helt enkelt inte i smaken vilket jag helt och hållet kan förstå och hålla med om (mitt dåliga självförtroende som talar). Så här långt har jag kommit i min "perfekta, ärliga och raka presentation":

"Livet är tänkt att spenderas tillsammans med någon och letar nu efter denna någon. Mitt hjärta säger mig att jag kommer att hitta honom en dag medan hjärnan säger tvärtemot. Vet inte riktigt vem av dem jag ska lyssna på så provar därför lyckan på nätet och ser hur det går.

Det är nog mycket som talar emot mig vad gäller detta med dejting, på nätet eller i riktiga livet. Är blyg vilket försvårar kontakten då jag har en förmåga att tänka länge innan jag säger något bara för att inte säga något dumt och förhastat. Har en förmåga att tro det värsta om killarna vilket inte heller gör det så lätt för någon som kanske ev kan tänka sig ta kontakt med mig. Tror alltid att jag kommit i kontakt med en självisk, sexistisk, idiot till karl vilket inte stämmer, alltid i alla fall.

Ser inte ut som en supermodell med storlek 0. När jag ser mig själv i spegeln så säger hjärnan att du ser helt ok ut med tanke på förändringarna som skett. Men utan spegeln skriker hjärnan helt andra saker och då kommer den tysta, blyga, överviktiga barnet i mig fram och vill helst gömma mig under en sten.

Men varför skulle inte även jag ha rätt till att hitta kärleken och finna mannen i mitt liv även om han hittills har lyst med sin frånvaro.

Söker någon som kan tänka sig lära känna en tjej som gillar att läsa, lyssna på musik, se på film och umgås med nära och kära. Någon som gillar att vara ute i natur och skog men som senaste åren haft mindre tid för detta dock. Någon som skulle tänka sig kunna bo i tält vid en skogsjö en varm sommarkväll eller för den delen en kallare höstkväll (?!). Någon som skulle kunna tänka sig åka på en spontankryssning bara för att vi kan och vill. Någon som är lite romantiskt lagd och kan helt spontant komma hem med en blomma eller två. Någon som helt spontant kan få en kram eller en kyss tillbaka. Någon att somna och vakna bredvid. Någon att väcka på morgonen med frukost i sängen".

Fortsättning följer............