Är inte ett dugg intresserad av politik. Skiter fullkomligt i vem som är stadsminister eller vilka beslut som tas. Kanske skulle jag vara mer intresserad men det spelar ingen roll vad man tycker och tänker. Politikerna gör i alla fall det som gagna dem själva och sin egen ekonomi. Hur ska någon som har en månadslös som motsvarar i bästa fall det som en ”vanliga arbetare” tjänar under ett helt år kunna veta vad som är bäst för befolkningen?

Nu vet vi i alla fall vart alla politiker är under denna vecka och vilka tv-kanaler man ska undvika för att inte riskera somna av uttråkning. Att alla tråkiga och egocentriska politiker åker till Gotland under en vecka varje sommar är deras lilla ”klassträff” där man visar sig i tv, håller ett och annat tal bara för att bevisa att man faktiskt är där för att jobba och inga festa.

Har gjort en lista på vad jag ska göra under min semester….

* Läsa böcker. 

Har köpt på mig böcker ett par månader nu och är uppe i 10 böcker som väntar på mig. Finns det något bättre än att sitta ute på altan med en bra bok. Inga måsten utan bara ta dagen som den kommer. Kan faktiskt längta lite till semestern och alla böckerna. …….

Jag kanske bara är för dum för att förstår men hur i h-lvete kan ett land gå i konkurs? Är man ett företag och inte kan betala sina skulder så stänger man butiken, avskedar anställda och går vidare. Men hur gör man som ett land? Stänger gränserna, slänger ut befolkningen och släcker ner?

Att man sedan år efter år fortsatt pumpa in pengar i landet för att undvika det som nu verkar vara på väg har ju gjort att skulderna ökat och chansen att kunna betala tillbaka är mer eller mindre icke existerande. Kunde man inte betala tillbaka tidigare skulder hur fan ska man kunna betala tillbaka ännu mer skulder nu?

Personligen tycker jag att Grekland kunde gott och väl ha gått i ”konkurs” för flera år sedan. Då hade kanske landet med eller utan hjälp varit ett mer eller mindre fungerande land. För som det verkar nu är det en tidsfråga innan befolkningen säger sitt ……..

Har i många år trott att jag är kräsen av mig vad gäller hitta en partner. Har många gånger valt att inte ta kontakt med folk pga bagateller, t ex att han har barn, bor för långt bort (även om det är i nästa stad), är en motionsfreak, lyssnar på punk, är för gammal (då talar vi 3-4 år äldre....), för ung (samma där 3-4 år yngre), ser för snobbig ut på sin profilbild (då talar vi nätdejting som är den enda dejtingen jag håller på med) osv osv osv. Helt idiotiska saker att hänga upp sig på egentligen. Har nu insett att jag är inte kräsen, för det mesta, utan det handlar om rädsla. Är helt enkelt rädd och alldeles för osäker på hur man fångar någons uppmärksamhet.

Där nu sa jag det, nu är det officiellt. JAG ÄR EN FEGIS och då får man skylla sig själv för att man är singel och så kommer att förbli så länge jag lever.  

Har man skilt sig från din fd, hen har därefter träffat en ny där förhållandet tyvärr inte höll och nu när hen inte har någon att vända sig till ska man som fd hjälpa till i hens vardag?

Personligen tycker jag inte det. Är man skilda så är skilda. Man ska inte vara någons "att vända sig till person" bara för att hen inte kan ta foten ur sitt arsel och sköta sitt liv.

Tydligen är jag ensam om att tycka så här. Har man barn tillsammans ska man så klart se till att barnen har det bra och se till att hjälpa så mycket det går för att det ska fungera. Men att skjutsa till affären bara för att man själv inte orkar ska inte ett ex göra oavsett om man har barn eller inte.

Fick jag bestämma skulle jag skjuta denne hen till månen, gräva en grop och slänga ner hen. Är så trött på beteendet även om jag bara indirekt bli berörd (inte mitt ex så detta handlar inte om mig tack och lov för då hade personen i fråga fått höra ett och annat sanningens ord).

Börjar fundera på om detta är ett normalt beteende för INGEN verkar reagera.......... Tycker synd om exet som får fixa och dona, tro mig det kommer snart att brista och det blir ingen vacker syn. I för sig skulle idioten (kallar hen för det...) inte få någon hjälp då och då skulle det ju vara ännu mer synd om hen...och det går ju inte för sig (sarkasm om någon skulle undra.....)...

IDIOT!!!!!!!! Har aldrig tyckt så illa om någon som jag gör om denna person. Tål inte människan. Ser rött så fort namnet nämns och har hittills hållit allt inom mig men i helgen råkade lite komma ut...

Enligt en artikel i Aftonbladet är tiggarna i landet förvånade över svenskarna hårda hjärtan och ovilja att skänka pengar.

Tror inte det är oviljan att skänka pengar utan mer rädslan för att pengarna som läggs i kopparna inte hamnar hos behövande utan hos någon som utnyttjar folk.

Personligen ger jag av principskäl inte pengar till någon som tigger, svensk, utländsk eller marsmänniska. Bor man här, har en fast bostad eller en rullande sådan och behöver pengar finns andra sätt att få dessa, pengar man har rätt till. Kommer man hit från ett fattigt land och tror sig kunna tjäna pengar för att sedan kunna åka hem och leva ett bättre liv får man faktisk skylla sig själv. Att man gör den många gånger dyra resan hit i tron att svenskarna kommer att kasta sina pengar på en lever man inte i verkligheten.

Jag tycker personligen det är jobbigt att gå till affären och mötas av en inte allt för trevligt klädd eller ren människa som antingen vifftar med en stor bild på en ”familj” med text som Hjälp oss vi behöver mat. Eller när någon rent ut ber om pengar så fort man sticker ut sitt huvud från affären.

Jag kan skänka pengar till Röda korset, Läkare utan gränser, UNHCR eller någon av dom andra organisationer som finns men inte till någon som sitter utanför Ica butiken.