Enligt FASS står det på dom flesta vanliga febernedsättande eller smärtstillande medicinerna att man inte ska ta två tabletter åt gången då det inte har någon bättre effekt. Hur kan man säga så? Så klart det har en bättre effekt om du tar två 500 mg tabletter än om du tar en. Med två tabletter får du ju i dig 1 000 gram istället 500 mg. Förstår att man tänker på hur tabletterna påverkar kroppen om man under en längre tid tar flera tabletter åt gången men för tillfällig lindrig så hjälper så klart 1 000 gram paracetamol bättre än 500 gram det säger sig självt. Att man sedan inte ska äta 1 000 gram flera gånger dagligen under månader hoppas jag att man förstår och gör men inte det så har man andra problem än tillfällig värk.

Personligen har jag menssmärtor av den värsta graden varje månad. En Ipren 400 mg tar bort den allra värsta smärttoppen men långt ifrån hela smärtan. Två tabletter Ipren tar bort all smärta. Så vad väljer man för att klara av dagen? Jo två tabletter åt gången så klart. Hellre det än att behöva ligga i fosterställning i flera dagar pga rekommendationer på FASS. Använd sunt förnuft så blir det nog bra i slutändan.

Jag hittade den perfekta beskrivningen av min släkt i en rolig skylt igår.

-Mitt släktträd är fullt av kottar-

Haha, den stämmer så väl in på mitt släktträd då det endast finns stora eller små kottar, av varierande ålder……

Det finns inget som heter kärlek vid första ögonkastet eller att man kan hitta sin stora kärlek med hjälp av ett tv-program att folk inte har fattat det här.

Hur desperat efter uppmärksam är man om man bestämmer sig för att söka till ett dejtingprogram i tv för att ”hitta den stora kärleken”?Den enda anledningen till att man söker, oavsett om du är den söker eller den som vill bli hittad, är inte att hitta kärleken. Innerstinne hoppas man på sina 15 minuter i strålkastarljuset  och stämpeln som realitystjärna. Man måste väl vid det här laget förstå att det är omöjligt att hitta den rätta när man måste gå på dejt med flera kvinnor/män innan endast en blir kvar? Förstår man inte att allt detta dejtande och hånglande som dom håller på med bara skapar klyftor med den som sedan blir kvar. Han/hon måste ju förstå att den man blev vald av haft nära relation med andra i sitt sökande. Jag skulle bli äcklad av den vetskapen. Det känns lite som en köttmarknad, bästa köttet vinner medan det mindre bra blir slängt åt sidan. Att nästan ingen av dessa par sedan lyckas hålla liv i sina relationer har ju att göra med att verkligen visar sitt rätta ansikte när kamerorna är avstängda. Prinsen/prinsessan förvandlas tillbaka till en groda.

Att en rätt så stor tv-kanal som tv3 fortsätter sända skräp-tv är ju bara ett bevis på att det går dåligt för kanalen. Att göra förnedrings-tv är ju det kanalen verkar vara bäst på. Förstår dock inte hur man som programledare för ett sådant program kan gå ut och säga att man är stolt över programmet. Antingen gillar man skit-tv eller så har man så mycket betalt att man inte vill riskera bli utan pengar.

Nu pratar jag om Paradise Hotel om någon mot förmodan skulle undra. Ingen normal, vettig och förnuftig människa ställer upp och har sex i tv men nu är det ju inte normala, vettiga och förnuftiga människor som söker till programmet. Det är människor som hoppas på sina 15-min av kändiskap och kanske en prins vid sin sida en vacker dag. Säger bara fortsätt drömma, det hände en gång och lär ALDRIG hända igen. Program som Paradise Hotel, Big Brother, Farmen, Bachelor osv bevisar att jag har rätt, världen är full av människor med skrämmande uppfattning om vad som är ok och inte ok. Det gör mig rädd för att möta folk på stan……

Att få lite finnar är nog dom flesta vana vid, så även jag. Har alltid haft finnar, inte i mängder men det dyker upp en då och då, mest i ansiktet. Har även enstaka i hårbotten men dessa ser man ju inte så man bryr sig inte om dessa. Det är när dessa finnar bestämmer sig för att komma på ställen man inte nödvändigtvis ser dom men känner av dom desto mer. Upptäckte förra veckan att jag hade ont vi hörselgången i ena örat. Tänkte inte mer på det förrän jag ett par dagar sedan kände en liten ack så ömmande knöl. Blev dock aldrig orolig för att detta skulle vara någonting farlig utan bestämde mig för att avvakta några dagar och se vart det bär av. Visst igår sprack den och ut kom det som brukar komma ur en finne och en hel del dessutom. Så det var helt klart en finne. Nu i morse upptäckte jag att det gjorde ont inne i näsan på höger sida. Efter en snabb titt så vad upptäcker jag om inte en finne…. Ont så in i …men lyckades klämma den lille skiten. Det gör mig inget att få finnar, så länge dom inte sätter sig på ställen man har svårt att komma åt eller där det gör jävulusiskt ont att få dessa. Att ha en finne i örat är inte skönt när man måste ha hörlurar i öronen… tro mig. Att ha en finne i näsan när man är förkyld är inte heller en picknick. ….

Lovar att f rom i morgon, måndag 27 september, ska jag **** sluta bry mig om allt som är oviktigt (vilket egentligen betyder mesta just nu). Jag har ingen ork att bry mig längre så i morgon stänger jag av hjärnan för allt skit som händer och stänger av mina känslor för verkligheten. Men har en känsla av att jag kommer att fungera som vanligt i alla fall för egentligen blir det ingen större förändring i livet.........

Alla hemska bilder i tidningarna om våld, död och misär får folk att reagera. Dom flesta med avsky och ilska. Personligen tycker jag alla hemska bilder på människor som far illa är hemskt men av någon anledning reagerar jag inte så starkt på det. Är jag en hemsk människa då? Skulle jag egentligen sätta mig på torget med ett plakat om allas rättigheter? Skulle jag marschera in till lokala politiker och kräva att man tar emot fler behövande i kommunen? Skulle jag starta en insamling? Varför känner jag inte att jag måste göra det?? Varför vill jag inte hjälpa människor som lider? Varför orkar jag helt enkelt inte bry mig?

Nu kanske jag ska förtydliga mig lite, känner så här mot det mesta i livet. Känner inget behov av att hjälpa min granne heller om han nu skulle behöva hjälp. Känner inget behov av att bry mig om mina nära och kära just nu heller. Har ingen ork för att bry mig vare sig om främlingar eller icke främlingar. Är bara så förbaskat trött just nu……