Varför är det för vissa sååå svårt att ta ett enkelt beslut? Eller att komma igång med någonting som måste göras? Varför måste man fundera och fundera istället för att sätta igång när man egentligen vet vad som ska göras? Detta lever jag med varje dag på jobbet. En människa som måste göra t om den enklaste av uppgifter svårare. Istället för att skriva loss en jävla skruv så måste man fundera på varför någon har satt upp den och om man skulle kunna få loss den på ett annat sätt.

Skruva för fan loss skruven och gå vidare till nästa! Vart ligger problemet??

Tror jag har kommit på varför en person är så här. Dom vill ha kontroll över allt och är otroligt nyfikna av sig. Denna person är också otroligt involverad i sina barns liv (vuxna barn så inga barnrumpor). Vet precis allt och alla dom träffar. Vet precis allt dom gör (bor inte ens hemma). Vet allt om vilka deras vänner umgås med.

T om jag som saknar det mesta roliga i livet skiter i vad andra gör, vilka dom träffar eller vart dom befinner sig.

Vetskapen att mitt förflutna, min nutid och min framtid aldrig kommer att få någon annan att må dåligt gör att även jag kan se lite positivt på saker och ting. Den vetskapen får mig att sova gott om nätterna dvs om jag nu lyckas somna över huvudtaget……

Jag måste vara en av få som inte sett någon av Hunger games-filmerna. Har bojkottat dom även om jag inte riktigt vet varför. Tycker dock att låten Hanging tree är helt underbar och den gör att jag faktiskt vill se filmerna men av någon anledning så kan jag inte ta mig för att göra det. Filmerna står i bokhyllan så det är bara att plocka fram dom men kan inte….. Är inte intresserad. Jag kanske tittar på dom en dag, när jag absolut inte har något annat viktigare att göra som typ andas. …..

Av någon anledning blir jag otroligt ledsen och börjar gråta så fort jag läser om eller ser trailern till Fifty shades of Grey. Varje gång så blir jag så otroligt nedstämd och deprimerad så jag har faktiskt sluta tläsa alla artiklar som skrivs om filmen. Kan läsa böckerna utan problem och har så gjort flera gånger men kan inte lyssna på musiken, läsa artiklar, se intervjuer med skådisarna eller se trailern utan att känna ett otroligt stort hål i bröstet som suger all livskraft från mig. Varför vet jag inte……. Kan säga så här, ser fram emot när filmen släpps på DVD, det kanske är en ledtråd i det hela………

USA i ett nötskal, får inte göra parodi på någonting, får inte skoja om allvarliga saker, får inte säga vad man tycker. Inte konstigt att det går käpp rätt åt h-vetet för det landet. Tyckte personligen sketsen var bra och rolig. Sen att man kan hoppa på en skådis som inte har någonting med manuset att göra är lågt men det säger en del om människorasen. Skylla på alla när felet (om det nu föreligger något fel i detta fall, vilket jag är tveksam till) ligger hos författarna.
Tror Dakota Johnson är nöjd med sin insats och det ska hon vara. Humor är humor men vissa har inget......

Ibland undrar man varför man ens bryr sig men jag vet ju svaret redan. För att jaginte vill att andra ska må dåligt pga något jaggjort eller sagt. Det är den enda anledningen till att jag fortfarande sitter här. Men när den anledningen försvinner, för en dag kommer den att vara borta, då finns det ju ingen anledning att fortsätta...... Den dagen den.....glädjen?.