Jag vill tacka Telia. För att som kompensation gett oss tittare HBO under resten av april. Har upptäckt att jag fortfarande älskar Twin Peaks. Har i brist på annat på tv:n sista kvällarna haft Twin Peaks maraton. Äger visserligen serien på DVD men det är så mycket lättare att bara knappa på fjärrkontrollen och trycka fram önskad avsnitt än att ta boxarna, ta ut skivad, lägga den i dvd-spelaren och sedan trycka play (lat som man är).

Serien är som sagt underbar men helt underbara märkliga figurer som man som enskilda figurer inte förstår sig på men sin en helhet helt och hållet gör serien till den kultklassiker den är.

Uttryck som "There is a man in a smiling bag". "My log saw something that night" och för att inte glömma "The owl are not what they seem".

Lite poesi fick man också:

Tänk er att vakna en vanlig måndag morgon med en känsla av euforisk glädje och fjärilar i magen. Det var detta som hände mig i morse. Drömde något men kan för alla gudar inte komma på vad drömmen handlade om. Men med tanke på känslan så måste den har varit helt underbar.

Önskar dock att jag kom ihåg den för att ev kunna återanvända den en annan kväll.

Det var i alla fall bättre än känslan av obeskrivlig sorg jag vaknade med en morgon för två veckor sedan. Ni vet känslan precis innan man hulkat fram tårarna. Tänk er att vakna med den känslan, lite yrvaken. Inget jag rekommenderar. Även den gången kom jag inte ihåg vad jag drömt om men tror inte det var något glädjande.

Har man någon diagnos när man har svårt för förändringar? Att jag kände mig mer eller mindre gråtfärdig när mina tv-kanaler försvann under en vecka. Eller att min kollega ska sluta och jag blir ensam kvar i ovissheten. Att för att jag ska kunna ha ett förhållande är jag tvungen att låta någon komma mig nära och rubba på mina rutiner.

Jag har otroligt svårt för förändringar, stora eller små. Hur i helvete ska jag klara av att leva om jag inte klarar av förändringar. Livet är full av dom, det är det som innebär att man lever. Förändring är bra men så in i helvete svårt att hantera.

Har ni någon gång försökt borsta tänderna på en hund? Inte världens lättasta syssla. Att man lärt en valp att man ska borsta tänderna dagligen är en sak. Att lära en vuxen hund, som dessutom är rädd för sin skygga, att man regelbundet ska stoppa in en liten borste med leversmakande smet på i munnen och borsta måste vara förvirrande för hunden.

Vid vissa tillfällen har hon haft mer tandkräm i ansiktet än i munnen. Dessutom verkar hon inte gilla upplevelsen av borstningen…..

Har varje dag nu i några veckors tid borstat hennes tänder. Om hon nu är så rädd för tandborsten varför kommer hon då fram till mig när jag sätter mig ner på golvet med borsten i handen? Dumma hund. Men det måste ju betyda att hon inte är rädd utan att det bara känns obehagligt med en liten Barbi-tandborste i munnen………  

Varje gång jag hör talas om en kille som gjort slut med sin tjej pga ”pressen att gifta sig” vet jag inte riktigt om jag ska skratta eller gråta. Förstår killen och hans ovilja att gifta sig men förstår inte varför man gör slut med anledning av detta. Man måste väl som par kunna kompromissa? Förstår inte att man istället för att gifta sig bestämmer sig för att gå skilda vägar. Vad hände med kärleken? Du älskar väl ingen mindre bara för att han vägrar gifta sig? Du som tjej vad ser du för positiva saker med att gifta dig? Att han älskar dig mer? Att han inte kan se på andra tjejer? Eller andra tjejer ska hålla sig borta från honom? Tro mig oavsett om han har ring på fingret eller inte kommer inte detta hålla honom borta från andra tjejer om det är det han vill.

Giftemål är inget bevis på att han älskar dig. Giftemål är ingen säkerhet på att han kommer att älska dig resten av hans liv. Giftemål är ingen säkerhet på att han inte kommer att vara otrogen mot dig. Giftemål är ALDRIG en lösning på några som helst problem.

I det här fallet måste jag hålla med kille och förstår att han till slut lämnat förhållandet om nu det bestod i dagliga tjat om ring på fingret.

Min blivande partner ska aldrig behöva oroa sig för den saken då jag inte tänker gifta mig nu, i morgon eller någonsin då jag anser att äktenskapet är en gammal tradition som man tog till förr i världen för att barnen inte skulle bli s k ”bastards” dvs födda utanför äktenskapet då man vi ddenna tidpunkt levde efter vad kyrkan tyckte vilket även det är något förlegat i dagens samhälle.

Undrar om livet hade varit annorlunda om jag gjort andra val och tagit en annan väg? Hade jag suttit här då och skrivit denna blogg eller hade jag då kanske levt ett normalt liv? Hade jag kanske fått allt det jag som 10 åring drömde om?

Man ska ju inte ändra på det som varit men kan inte låta bli att önska motsatsen då jag VET att jag gjort fel val och inte lyssnat på mitt hjärta. Har så många misstag jag vill ha ogjorda och så många ursäkter att säga att jag tappat räkningen. Kanske kan jag nu be om ursäkt till mig själv för allt jag sagt, inte sagt, gjort och inte gjort. Förlåt jag, jag har gjort mycket som stått dig dyrt och det ber jag verkligen ursäkt för. Förlåt att jag slösat bort ditt liv.