Ibland undrar jag fler har det som jag har, känner som gör eller över lag är som jag. Tror egentligen inte det då det i så fall vore en deprimerande tanke.

Jag har insett att livet inte blir bättre än så här. Eftersom det varit så här i så många år nu lär det inte bli bättre, finns inte tid för vissa ändringar (nej jag är inte 100 år gammal men tiden börjar vara förbi för vissa saker…).

När jag var yngre hade jag vissa idéer om hur jag ville att mitt liv skulle se ut när jag blev vuxen. Hittills har nästan inget av det hänt och mycket får jag skylla mig själv för.

Det blev aldrig att man hittade drömmannen och skaffade familj, hus, hund osv. Det blev aldrig att man fick ställa sig framför prästen och lova evig trohet till mannen man älskar.

Istället är en egen familj någonting jag inte ens tänker på särskilt ofta. Barn är inget jag längtar efter. Att ställa mig framför en präst är nog det sista jag skulle göra även om jag hade någon att dela mitt liv med. Tror inte på äktenskapet och att stå i en kyrka med en präst som mal på om hur man ska leva och dö inför Gud gör att nackhåret reser sig. Gud finns inte så varför då stå i en byggnad som är tillägnad en fiktiv karaktär? (Det där med Gud ska vi återkomma till vid ett senare tillfälle).

Jag tror att om jag en morgon inte skulle vakna så skulle ingen egentligen sakna mig förutom kanske min familj. Men över lag skulle dom flesta bara rycka på axlarna och gå vidare med sina liv. Förmodligen skulle jag göra det samma när det gäller många. Inget jag egentligen spiller några tårar över men tänker ibland på det och det gör ju inte att man känner sig mer positiv till allt.

Har gjort så många misstag under mitt liv, misstag som förmodligen kostat mig lycka och kärlek. Misstag som jag tyvärr inte kan ta tillbaka eller göra ogjorda. Har såret en del utan att jag egentligen hade tänkt göra det men inser att mina handlingar inte alltid har varit snälla eller så värst genomtänkta heller.

För att få mig själv att tänka lite positivt på allt så försöker jag intala mig själv att: Det är inte dom det är fel på utan mig. Jag är speciell medan alla andra är normala, därför fungerar vi inte i tillsammans.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Bra mot mjäll men inte mot FINNAR!!!!

Vad f-n håller politikerna på med? Ska inte de vara förebilder för andra och visa att man kan "leka" med andra även om man inte alltid tycker lika. Börjar bli trött på denna dagisvariant på politik som Sverige sysslar med just nu. Är så j-vla trött p...

Mörkret väller in och verkar inte vilja försvinna. Det blir faktiskt mörkare och mörkare för var dag även om jag trodde det var omöjligt.  Hur länge orkar själen innan den rasar ihop? Jag känner sprickorna i fasaden och börjar även nu se dem. Störr...

Upptäckte igår att Walter inte fanns på sin vanliga plats när jag kom på morgonen. Trodde att han bara gömt sig. Idag upptäckte jag dock att Walter verkar vara borta, finns inga spår efter honom så jag måste tyvärr inse att Walter är död.    Trod...

Trodde det jag gjorde skulle göra saker och ting bättre. Trodde att kanske något bra kunde komma ut ur det. Men så fel jag kunde ha. Kommer aldrig mer göra "det rätta" för det blir fel i alla fall. Har såret och tryckt ner en person som redan mer ell...