Hur känns det att vara genuint glad, exalterad eller kär? Hur känns det i kroppen? Eller rättare sagt hur man för att känna så?

Måste erkänna att jag sällan känner riktig glädje över något, åtminstone inte under några längre perioder. Visst vid tillfället för det roliga kan jag känna att jag blir glad men sedan försvinner känslan så snabbt att jag nästan inte ens minns hur det kändes.

Att känna kärlek mot en annan människa är också något jag inte förstår mig på. Förstår inte hur man kan känna så för någon. Förstår inte konceptet. Förstår inte känslan av ”fjärilar i magen”, ”förlorad aptit” pga kärlek.

Förstår inte behovet att behöva krama om någon, hålla någons hand, kyssa någon osv. Förstår inte poängen med det.

Har insett att jag är en känslolös människa som inte kan känna glädje för andra eller mig själv. Kan inte tycka synd om andra eller mig själv (vilket man visserligen aldrig ska göra).