den säger mig absolut ingenting. Får inte lust att läsa mer om den eller se den för den delen. Det brukar alltid vara någonting i dessa trailers som får en att åtminstone läsa lite mer om filmen osv. Men den här får mig bara att tänka Jaha och?

Visst kommer jag nog att se filmen, någon gång men tänker inte rusa till biografen....väntar tills den kommer ut på DVD.

med frysta chokladmuffins och apelsinjuice. Lika tråkigt som mitt liv just nu men gott.......

 nåt som fått mig att åter ta upp detta med nätdejting. Att jag aldrig lär mig. Men har nu satt regler för mig själv. Alla som verkar oseriösa (har börjat lära känna igen dem nu) tänker jag inte ens lägga en tanke på. Deras försök med flirtar och annat kommer jag helt enkelt radera.

Tänker inte svara på mail om jag inte känner 110 % i hjärnan att människan är någorlunda ok. Genom att luslära deras profiler så lär man sig ganska snabbt vad dem är ute efter. Problemet är att 99 % av alla killar (i alla fall på den sidan jag är inne på) är bara ute efter sex. Problemet med mig är att jag inte är ute efter sex, i alla fall inte ikväll.

Jag vet det är något fel på mig men kan liksom inte hjälpa det Andra sitter och spelar poker jag sitter och nätdejtar. Förmodligen är jag en vinnare av dessa två saker då jag inte riskerar att förlora tusentals kronor. Det enda jag riskerar är att göra bort mig men det är ju ingen som vet vem jag är….jag är ju anonym. Känns rätt skönt att veta, att man får vara så anonym man vill så länge man vill.

En rolig sak med nätdejtingen är att post-it killen är där. Han har inte gett upp han heller.

Tänk två ensamma själar som letar efter samma sak men som inte fick det att fungera.

Så grymt livet kan vara ibland.

är när rattmuffen åker av. Den ligger nu i säkert förvar i handsfacket i väntan på vintern då den åter får komma fram.

Vet att många anser att det vara töntigt eller gammeldags att ha rattmuff. Själv tycker jag det är praktiskt för att inte säga snyggt. Skulle helst ha en chockrosa men med respekt för mig har jag valt en mer diskret svart.

att äta vaniljkex med apelsinjuice? Apelsinjuicen är ju sockerfri........

Satt och lyssnade på P3 nu på eftermiddagen och fick höra talas om en ung tjej i Finland som skrivit en insändare i tidningen om sin situation i Finland. Hon har finsk och somalisk ursprung och kallar sig själv finlandssvensk. Hon är född och uppvuxen i Finland men blir dagligen kallad det ena det andra pga sitt utseende.

Letade fram hennes insändare och det får en att skämmas kalla sig finsk.

Nu är hon nog inte ensam om detta vare sig i Finland eller någon annanstans i världen. Tyvärr så ser nog världen ut så här så länge ingen vågar säga emot, som nu tjejen har gjort och hon har väckt en debatt i mitt kära hemland.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Finland – ett tryggt land för alla?

Hela mitt liv har jag trevat efter allas accepterande. Jag har ursäktat mig själv med orden ”Jag är nog helt finlandsvensk” och ”Jag är nog född i Finland”. Jag har velat att alla skall se på mitt etniska ursprung så som jag ser det. Det är så klart omöjligt, ens första intryck tar alltid vägen genom pupillen.
Varför är jag så rädd för vad andra tycker? När jag började trean flyttade vi och jag ville inte byta skola, så jag tog metron från Nordsjö till Hertonäs varje dag. Det var då de rasistiska kommentarerna och påhoppen började. Jag kunde sitta helt stilla i metron då någon sa åt mig att jag skulle åka hem därifrån jag kom. Efter det har jag blivit kallad för många saker, bland annat mutanaama (leransikte), neger, apa. Och det hemskaste har alltid varit att bli verbalt anfallen medan en hel metrovagn full av vuxna sitter där och tittar på utan att göra någonting.

En gång jagade en nykter man en somalisk pojke av och an i metron och skrek saker som ”Jag skall döda dig, din negerjävel!”. Det enda pojken hade gjort var skämtat ljudligt med sina vänner.

Jag satt och grät högt i metrovagnen för att det hela var så orättvist. Jag bölade tills jag kom hem och kände mig barnslig och dum för att jag inte kunde sluta fråga en och samma fråga: Varför skall det vara så? Det är en logisk fråga när man tänker på det. Men det finns inget logiskt svar.

Några få gånger har det hänt att någon har sagt något åt rasisten. Det är den mest fantastiska känslan i världen när någon som man inte känner ställer upp för en. Och den värsta känslan är då ingen säger något och alla sitter där som vaxdockor utan känslor.

Jag har flera vänner med etniskt utseende och när vi talar om rasism skrattar vi åt händelserna. Fast innerst inne vet vi att det inte är något man skrattar åt. Det sårar och tar ont. Min mamma har en somalisk väninna. Jag slår vad om att hon också har fått höra skällsord och hemska saker. Men vad ingen vet är att hon förlorade fyra barn och sin make i kriget.
En kvinna vi känner som kommer från Elfenbenskusten hade suttit i bussen då en man spottat henne i ansiktet. Så skall ingen människa bli behandlad. Det är inte rätt!

Varför tar man inte upp olika kulturer, världsfrågor och invandring i skolan så att den nya generationen kan bli en bättre och öppnare version av den gamla? Varför försöker man kväva rasismen i Finland? Hur mycket man än gömmer något kommer det inte att försvinna. Låt nu människorna veta att det inte är okej att säga neger, fast man inte menar det ont.
Om Finland nu är ett så tryggt och stabilt land, varför får människor av etniskt ursprung uppleva påhopp dagligen? Och säg inte att det inte är ert problem om andra har det dåligt. Då är ni bara fega.

Rebecka Holm,
14 år
Helsingfors