Börjar tro att det är något allvarligt fel på mig då jag tycker att Justin Biebers senaste låt ”As long as you love me” är bra…… Känner mig såååå gammal. Vad är han..typ 14 ??? (Inga kommentarer om hur gammal han verkligen är, vet att han är 18 vilket också skrämmer mig att jag vet….). Nu är inte den låten den enda som är bra med honom vilket gör hela den här historien ännu mer skrämmande. Never say never är också värd att lyssna på.

Behöver nog träffa en psykolog nu känner jag…..

Sveriges bragd igår??? Är så _ _ _ _ _ trött på att höra svenskarna hylla sig själv till skyarna. Ok ni förlorade inte men ni får det att låta som ett mirakel hände igår. Det enda som hände var att tyskarna efter att ha sprunget en hel halvlek mellan benen på svenskarna tröttnade och orkade inte springa mer efter Mr Stornäsa/storego och gänget.

Förresten så tog en spelare åt sig hela vinsten och kan ni gissa vem.... En ledtråd: Mr Ego.

Vad gäller folket och slänga kappan efter vinden... Första perioden: Utbuade och inget bra att säga. Andra perioden: Helgonförklarade. Snacka om dagens samhälla i miniatyr.

Vad fan gör man när hunden bara skäller och skäller och bits...? Och nu har han egentligen inte bitit någon mer än nafsat lite på benen men vänta bara snart händer det.

Han lyssnar inte för fem öre och dessutom kan vi inte hantera honom. Han är vild och energisk. Nu funderar vi t om att göra oss av med honom då vi inte kan få honom att skärpa sig.

Jag vill inte göra mig av med honom men ser liksom ingen ljusning i det hela.

Vad FAN ska vi göra?

Har läst ett antal böcker på sistone och det dem har gemensamt är kärlek. Alla har handlat om människor som finner varandra otroligt jobbiga och dryga men till sist faller för varandra och hårt.

Varför kan inte livet vara så? Kan tänka mig falla för en snygg, dryg och jobbig kille…. Just nu skulle jag nog kunna falla för en mindre snygg dryg typ….

Varför är verkliga livet så ooootroligt tråkigt? Inte konstigt man drar sig in i böckernas väg och låter sig fångas av historierna som kanske inte alltid är så kvinnovänliga… Även om dem alla skrivits av en kvinna.

När är det ok att en man mer eller mindre tvingar sig på kvinnan men att kvinnan till sist blir slapp som en fisk i hans händer och låter honom göra i princip vad han vill. Så är det väl ändå inte i verkligheten.

Skulle en man göra så i dagens samhälle skulle han bli åtalad för sexuella trakasserier. Men ev är det en dröm vi kvinnor har att en sexig och snygg man kommer och sveper undan mattan under fötterna och låter honom göra precis vad han vill…. Hmmm drömma kan man ju.

Verklighetens män vet inte vad man ska göra för att fånga en kvinnas uppmärksamhet utan att flexa lite med musklerna och komma med opassande kommentarer. Kanske männen skulle läsa dessa böcker istället för oss kvinnor, så att dem lär sig lite hur man behandlar en kvinna på rätt sätt.

Bara en tanke.

Jag tänker i alla fall fortsätta läsa böckerna och drömma mig bort till min drömprins som kommer och gör vad han vill….. (inom vissa gränser dock!!!).

Hur är det möjligt att man känner saknad men vet inte vad man saknar? Känner att jag saknar något men kan inte sätta fingret på vad. Känner en tomhet inombords och vet inte varför och det gör mig frustrerad. Hur ska jag kunna fylla tomrummet när jag inte vet vad jag ska fylla den med.

Det kan inte ha att göra med att jag inte gör något vettigt om dagarna då jag har fyllt min fritid med att läsa böcker och det får mig att må bra. Har plöjt igenom säkert ett femtital böcker detta år och längtar efter att få åka hem och lägga mig och läsa…..

Vad är det jag då saknar? Sällskap? Visst men sällskapet skulle ju bara störa min bokläsning. Kärleken? Visst men även han skulle störa min bokläsning fast i för sig då kanske vi skulle prova på vissa av sakerna jag läser om (hmmm intressant tanke).

Så dagens fråga: Hur kan jag känna saknad utan att veta vad jag saknar?

Har under dem senaste två månaderna bestämt mig för att leva ett sundare liv med mindre socker och mer motion. Hittills har all denna "pina" visat sig i att vågen visa -4,5 kg. Trodde inte att så lite kunde ge mitt självförtroende en sådan boost. Har fortfarande inte bra självförtroende men känner mig starkare och gillar att titta i spegeln och upptäcka att magen är banne mig mindre... Byxorna sitter inte så hårt som tidigare och t om med en randig tröja ser det bättre ut (dessutom ränder åt fel håll....).

Den här månaden var lite jobbig med sjukdom och resa som gjorde att jag kanske inte höll så strikt diet som första månaden men nästan 2 kg är inte så dåligt det heller.....

Nu gäller det bara att bita ihop och fortsätta. Ser fram emot nästa sommar...om det nu fortsätter så här.

För att skryta lite: JAG HAR GÅTT NER I VIKT!!!!!!!!

För det mesta är jag otroligt glad över att jag är kvinna. Men det finns perioder då jag önskar att jag vore någonting annat för ett par dagar. Just nu är en sådan period. Varför i helvete måste kvinnan gå igenom ungefär en veckas smärta och lidande i månaden!!!!! Männen slipper det dem jävlarna.

Varför ska vi kvinnor få dras med allt som gör ont: Mens, barnafödande, klimakterier (vilket kanske inte gör ont men inget man rekommenderar till andra precis).

Vad har vi gjort för att vi ska straffas? Förmodligen har vi gjord Gud förbannad eftersom han av allt att döma är man. Skiten om att Eva åt äpplet medan Adam snällt satt bredvid och såg oskyldig ut köper jag inte. Förmodligen tvingade Adam Eva att äta äpplet för att jävlas och nu får vi kvinnor lida för all evighet.

Fan ta er män. T om våra mensbesvär är ert fel. Det kunde man ju ha gissat sig till eller hur?????

Jag känner mig ensam och längtar. Vet bara inte vad jag längtar efter egentligen. Kärleken? Eller bara sällskap? Svårt att säga. Känslan i kroppen just nu är rastlöshet. Vill att något händer. Vill ha något men vet inte vad.

Frustrationen över allt är stor just nu, så stor att det börjar kännas hopplöst. Igår kväll hade jag t om en önskar om få ______.