även om det var detta jag ville så är jag ledsen..... Gråter ohejdad...och vet inte varför.

Gjorde jag ett felaktigt beslut? Skulle jag bara ha släppt på spärrarna?

och idag är en sådan dag. Har en känsla av att jag gjort något otroligt dumt, något som jag kommer att ångra. Varför kan jag inte bara glänta på dörren och låta någon åtminstone kika in. Men nej då. Dörren är stängd och låst med flera lås så att absolut ingen kan titta in.

Jag för ju för fan skylla mig själv att det har blivit så här. Ingen annan har tvingat mig ta dem beslut, eller inte ta dem, förutom jag. Därför är jag som jag är........... ingen som bryr sig, ingen som saknar en, ingen som älskar en, ingen som vill......

Fan ta mig själv.

Vet inte varför jag kom och tänka på den här historien. Den bara slog mig en kväll och ju mer jag tänker på den desto mer förbannad blir jag.

När jag gick i fyran fick jag ha hemspråksundervisning en timme i veckan. Som ni kanske har förstått om ni läst min blogg så är jag finsk och då alltså undervisning i finska av en helt underbar lärare. Kommer ihåg att vi var tre elever, jag och två äldre tjejer. Vi läste finska böcker, åkte till biblioteket och lånade böcker. Vi fick helt enkelt umgås på vårt modersmål.

Allt var frid och fröjd till min ordinarie lärare tyckte att jag missade för mycket från hennes lektion den timmen i veckan som jag gick från lektionen. Så hon såg till att jag inte längre fick hemspråksundervisning, någonting som jag hade rätt att få enligt reglerna som fanns då i alla fall.

Så kärringen såg till att jag inte fick gå på den enda lektionen jag ville gå på utan fick sitta med resten av klassen och lyssna på henne timme efter timme, vecka efter vecka.

Som ni kanske förstår så gillade jag aldrig den läraren. Det enda jag egentligen kommer ihåg av henne var att hon gick som pingvin, ni vet vaggade från sida till sida. Hon var av den lite äldre generationen och ansåg väl att allt ska vara som det alltid varit. Jag var tydligen den första eleven hon någonsin haft som inte var svensktalande.

Jag tror det var i den vevan som min kärlek till allt finskt växte sig starkare. Det var nog då som jag på riktigt insåg att jag var inte svensk och ingenting kunde få mig att bli det heller. Det var nog i den vevan som jag också började undra varför ALLA måste vara med och sjunga nationalsången. Vågade aldrig fråga detta utan slutade bara sjunga med. Inget illa om den svenska nationalsången eller någon annan sång för den delen. Men den är liksom inte min utan jag ska ju sjunga Maamme laulu:

Oi maamme, Suomi, synnyinmaa,

soi, sana kultainen!

Ei laaksoa, ei kukkulaa,

ei vettä rantaa rakkaampaa,

kuin kotimaa tää pohjoinen,

maa kallis isien!

Kan dock inte texten så därför sjunger jag aldrig med……. Fin finne jag som inte ens kan nationalsången…..tack och lov för Google.....

om alla män är lika dumma i huvudet som det verkar? Gång på gång bevisar Arga snickarn att det finns stolpskott överallt.

en dag din vän tar dig med och hälsar på doktorn. Efter en massa: Det går bra, var inte rädd, får du en spruta som gör att du blir trött. Du somnar och när du vaknar så har tagit något från dig, något du i för sig inte har användning för men som ev gör dig till den du är. Det enda som finns kvar är en skrunklig liten påse. Hur glad vore du på en skala?