Så hur går det med post-it killen då? Inte alls. Har nu inte pratat med honom på två dagar och kan inte säga att jag saknar honom. Har inga som helst känslor för honom vilket jag insåg ikväll.

Problemet är att varje gång han hör av sig så frågar han om jag saknat honom. Vad svarar man på en sån fråga? Hur kan man sakna någon som man inte känner? Jag känner inte honom och därför kan jag inte sakna honom heller.

Han är så ivrig av sig att han skrämmer mig. Varje gång han vill ta ett steg framåt vill jag ta två bakåt. Detta borde vara ett tecken på att han inte är den rätta och det är han inte.

Som tur är har han inte hört av sig på två kvällar så man kan ju hoppas att han hittat någon annan som är mer intresserad av honom än vad jag är. Han borde hitta någon som är mer intresserad än jag.

I morgon börjar allvaret igen efter lite sjukdom och ledighet. Inte för att jag ser fram emot jobb men man är ju så illa tvungen. Har en känsla av att jag har SKIT MYCKET att gör i morgon för vem gör mitt jobb när jag inte är där?  INGEN.

En positiv sak med att börja jobba är att jag är ensam på jobbet hela veckan, alla fyra dagarna fram till nästa helg.