Själv sitter jag här med en stor kopp kaffe och mammas bakade dock frysta kanelbullar. Gott gotti gott gott.

Varför äta chips när det finns frysta bullar. Ingenting är godare än just frysta bullar, så hårda att en räcker lääänge.

Så försök toppa det med dina chips, popcorn eller vad det nu är du äter. Tror inte du kan det.....

och sitter framför datorn och surfar runt på ingenting. Det finns ju ingenting att se i denna world wild web. Facebook check, hotmail check, blogg check, nätdejting check. Får man gå och lägga sig nu?? Detta var väl ändå inte vad dem tänkt sig med fredagsmys..............

Det är inte alla andra som har problem med att acceptera mig utan det är jag som har svårt att acceptera mig själv. Varför skulle någon gilla mig? Varför skulle någon vilja vara min vän?

Då jag inte kan komma över den tröskeln så distanserar jag mig från folk. Undviker att prata med någon, undviker blickkontakt, undviker att ha någon som helst kontakt med människor då jag inte anser att jag är värd detta.

Varje gång jag ser mig själv i spegeln dyker tankarna upp om: Vem skulle vilja ha den fettklumpen? Hon är väl inte värd att älska. Ingen vill väl synas med henne bland folk. Ingen kan väl älska henne.

Detta stämmer förmodligen inte. Någon där ute skulle säkert kunna älska mig, vilja ha mig och vara min vän men jag tillåter aldrig någon att komma tillräckligt nära då jag är rädd. Rädd att bli sårad, rädd för att öppna mig själv för någon, rädd att släppa in någon……