Har ingenting emot bögar (eller lesbiska människor heller för den delen) men att av de få män som jobbar på min arbetsplats är en konstaterad bög och en fortfarande på väg ut så gynnar inte detta mitt kärleksliv….. Måste se egoistiskt på detta och säga att VARFÖR? Visserligen är homosexuella människor generellt snällare människor än heterosexuella men som sagt dessa män gynnar inte mitt kärleksliv.

Bara för skojsskull tänkte jag ta reda på min vilopuls så satt på jobbet efter 10 min och räknade pulsen. Fick den till 58 slag/min. Blev då intresserad av att se vad en normal vilopuls för en kvinna är och tydligen låg den då mellan 45-75 slag/min.

Om man var vältränad kvinna låg den på 60 slag/min. Jaha då var man alltså vältränad då? Med tanke på hur jag ser ut så kunde jag inte tro detta men pulsen ljuger väl inte??? Nu har all träning på crosstrainer gett effekt i formen av en vältränad puls…….. Tillåt mig själv skratta åt detta faktum.

När min gamla klocka stannade (dock pga att batteriet tog slut..) så bestämde jag mig för att investera i en ny klocka istället för att byta batteri. Visst hade det varit mer ekonomiskt att betala 80 kr för ett batteribyte men ibland ska man unna sig själv. Började leta efter en klocka och efter ett par dagars sökande hittade jag en som jag ville ha. Hade tänkt spendera en ordentlig summa för att få en fin klocka, en som jag skulle kunna ha i många år. Den jag hittade kostade 298 kr. Allt fint behöver inte alltid vara dyrt visar det sig. Nu sitter klockan på armen och är så här långt nöjd. Det enda problemet var att korta ner armbandet då den var för tok för stor för mina fjuttiga handleder.

Efter att ha försökt med nål, en stiftpenna och våld fick jag slutligen bort piggarna som håller fast länkarna tack vara en tjockare nål avsedd för anslagstavlor och hammare. Men detta efter att stiftpennan med kraft skrapat bort si så där 3 cm hud från pekfingret och nålen åkt in halvvägs i tummen. Var nära att skita i allt och skicka tillbaka klockan men hammaren gjorde susen. Vet inte om man ska behöva använda hammare i sådana här lägen men det fungerade ju…… Så nu sitter min 300 kr klocka som smäck på handleden….

F rom idag 2016-05-03 kl 11:45 stänger jag av mina känslor. Känner ingenting, bryr mig inte längre. Detta för att jag ska orka ta mig igenom livet någorlunda vettig och någorlunda sund.

Orsakerna till detta är många, allt för många och för att orka med allt måste jag göra detta.

Jag väger 83 kg och är cirka 174 cm lång. Går jag efter mitt BMI så ska jag gå ner cirka 7 kg till för att vara ”normalviktig”. Men ska man verkligen gå efter BMI eller ska man gå efter hur man själv känner sig? Problemet är att jag inte anser att jag är ”normalviktig” utan att jag fortfarande är tjock. Detta gör att jag inte kan slappna av och dra ner på träningen, inte ens lite. Får fortfarande dåligt samvete om jag hoppar över en dag eller om äter för mycket. Känner att jag inte presterar så bra som jag hoppats även om jag gått ner 51 kg!!!!!

Alltså 51 kg!!! Det är ju en hel människa…. Men jag tycker fortfarande att jag är tjock och behöver gå ner mer. Det faktum att jag gått från storlek 54/56 till 40/42 betyder inte att jag är nöjd. Nöjdare kan jag sträcka mig till men nöjd det är jag inte.

När ska man vara nöjd? Ska jag vara nöjd nu? Får jag vara nöjd eller förväntas det mer av mig? Känner mig så förvirrad……….

Om alla människor satte sig ner och såg ett enda avsnitt av Sjuans program Skilsmässohotellet så skulle nog de flesta ta sig en tankeställare innan man bestämmer sig för att skaffa sig en partner. Hur kommer det sig att kärlek kan förvandla sig till så mycket hat och hårda ord? Hur kan vettiga människor förvandlas till idiot så fort en relation tar slut?

Har sett cirka 10 min av det programmet och under dom minutrarna hann paren kalla varandra för monster, idiot, pengargalen hyena. Bytte kanal och tackade min lyckliga stjärna att jag är singel och aldrig behöver tänka på att behöva dela min vardag med en psykopat för det är ju så många människor beter sig när livet går emot dom.

Blev så j-vla besviken i morse när jag öppnade ögonen och kom ihåg att det var torsdag morgon. Hade så önskat att det var fredag och att det snart var helg men nej då man måste stå ut två dagar till innan den lyxen. Jag behöver semester nu. Har inte haft ledigt från jobbet sedan förra sommaren och har snart ingen ork att ta mig upp ur sängen på mornarna. Är trött på jobbet och allt vad det innebär (arbetsuppgifter och ”arbetskamrater”). Känner att den nya människan jag jobbar med inte har något gemensamt med mig, vare sig intressen, ålder eller tanke sätt. Varje morgon jag ser att hen kommer till jobbet går luften ur mig och jag blir på dåligt humör. Varje gång hen går hem före mig blir jag lite piggare. Jobbar ”hårt” om dagarna för att slippa prata och det gör väl att jag anses vara lite osocial men vet ju för fan inte vad jag ska säga till människan. . . . . . .

Jag behöver semester, måste få vila upp mig och ta en funderare över livet och vad jag måste göra för att få någon ändring på tillvaron.

Läste om Sjuans nya säsong av Bachelor. Förstår inte hur man kan söka sig till ett dejtingprogram i tv. Att man är villig att visa alla sina dåliga sidor för hela befolkningen och hela världen för den delen. Tror inte att förhållande kommer att hålla när man vet om att den man till sist valt eller blivit vald av har hånglat med 20 andra och förmodligen velat göra mer med och i vissa fall även gjort det.

Att man sedan har en hel drös med avvisade tjejer/killar som har mindre snälla saker att säga om dig och inte är rädda för att säga det högt gör ju inte saken bättre.

Tror att alla dessa program tar fram människor som vill synas och tror på en ny karriär inom tv och tror inte så många egentligen är där för att ”hitta sitt livs stora kärlek”. Skapa intriger och osämja är vad folk verkar bäst på. Att man sen får hångla loss med en snygging gör väl saken inte sämre.

Dessutom varför måste den sökande alltid se ut som en supermodell och varför är alla som söker alltid så snygga och perfekta? Ingen lätt överviktig som tänkt tanken att söka eller har dessa personer blivit bortgallrade redan vid bildstadiet? Förmodligen. För vem vill se mindre attraktiva människor söka kärleken? Dessutom vill väl inte överviktiga, handikappade, utländska och andra ”avvikande människor” hitta kärleken? Inte konstigt att mobbningen blir värre och värre, utanförskapen större när tv gör saken värre.

Vill se en överviktig bachelor/bachelorette nästa gång? Hon/han vill också hitta kärleken. Skulle nog kunna ställa upp på att vara det bachelorette bara för att kunna avvisa alla som beskriver sig själv som ”snygga”, ”kaxiga”, ”sexiga”, ”svärmorsdrömmar” och ”egocentriska”. Sällan dessa människor har sina ben stadigt på marken utan då har utseende gått rakt upp i egot.