Motgång efter motgång avlöser varandra. När i h-lvete ska det vända? Börjar ärligt talat bli lite trött på det här nu.

Är det inte jag så är det hunden och är det inte hunden så är det...... osv.

Visste om att svenskarna har otroligt dålig musiksmak och visste även att finnarna har det i vissa sammanhang men varför i helvete skickar Finland ett bidrag på svenska till Eurovision song contest? Alltid ska svenskarna bland sig i allting.

Röstar för att göra Finland officiellt enspråkigt och då menar har inte svenskan.......

men då menar jag inte droger eller alkohol utan av att sitta på någon special internetsajt timme efter timme. Har själv dem senaste dagarna funnit mig själv spendera hela kvällar på en och samma sida. Vet att jag inte borde då sidan kanske inte är för någon som mig egentligen. Inte för att jag vet vem som egentligen går in på den sidan. Skäms lite varje gång jag klickar mig dit men ändå känner jag mig till freds. Jag skadar ju ingen med att vara där och ingen blir far illa….. Så varför kan jag inte fortsätta att spendera mina kvällar där? (och nej det är inte Facebook jag pratar om. Det är nog så långt från Facebook man kan komma).

Det är farligt det här med internet. Man kan lätta tappa tid och rum. Man kan lätt sväva bort från verkligheten. Men ibland känns det bara såååå bra att få göra det.

Visst blev jag glad när jag läste att helt ny prinsessa är född men sedan försvann glädjen...eller inte riktigt.

Började bara tänka över mitt eget liv och vart jag befinner mig i den.

Jag är född samma år som kronprinsessan Victoria. Hon har hittat sin drömman (även om jag personligen inte förstår vad hon ser i honom), hon har nu startat en familj.

Själv är jag singel och barn finns inte med i en överskådlig framtid.

Om jag inte hade varit så feg så skulle jag säkert vid det här laget haft åtminstone ett par förhållanden i ryggen. Varje gång har något stoppat mig och jag har inte vågat ta chansen (som med post-it killen).

Blir ledsen varje gång jag läser att någon i min ålder har träffat någon, gift sig eller skaffat barn. Kan inte glödjas åt dem.

Det är någonting som är fel med mig, vet det men kan inte göra någonting åt det. Sån här är jag.......

Så har det kommit en liten prinsessa vilket innebär att vi i detta land kommer att ha en drottning som regent ett bra tag framöver.

Är inte mycket för kungahuset och anser väl inte alltid att dem gör något bra för landet men vill i alla fall säga:

Grattis till lilla prinsessan kronprinsessan Victoria och prins Daniel.

sitta och skicka "skämtmail" till sina arbetskamrater när man är hemma med sjukt barn?

Nu har jag en kollega som åter är hemma med sitt jävla sjuka barn (förlåt för att jag kallade ungen för jävla. Det är väl inte hennes fel att hon är sjuk). Att sedan lämna jobb ogjort och räkna med att någon tar väl hand om det (i detta fall jag) och skriva ett snällt litet mail där man förklarar hur man hastigt och lustigt fick rusa hem mitt i ett jobb.

Är så jävla trött på alla dessa sjuka ungar som folk har. Visst kan dem bli sjuka det säger jag inget om men när det händer flera gånger i månaden eller att hon själv är sjuk minst lika ofta. Att sedan sitta och leka med Facebook och kommentera sitt mående eller skicka mail till sina arbetskamrater som sliter pga sjukdomen tycker jag är att ta i. Att man har mage att göra det.

Själv håller jag mig tyst om jag mot förmodan skulle vara hemma. Blir bara så jävla sur. Sluta skaffa er ungar om dem bara ser till att alla andra måste slita som djur för att ni inte kan vara på jobbet.

Ja jag räknar med att få en del arga kommenterar från föräldrar som anser sig ha rätt.......... Det skiter jag i.

att gå ner i vikt. Såg en dokumentär idag som fick mig att tänka lite.

En expert på övervikt har följt ett par kvinnor som gått ner i vikt och blivit smala. Efter några år sökte hon upp kvinnorna och tydligen hade inte livet blivit som dem tänkt sig.

En av kvinnorna ville bli vacker och få ett lyckligare liv. Tydligen var hon nu skild från sin man, hade varit dominant åt sina döttrar och spenderat nästan alla hennes pengar på kläder.

Hennes man hade t om sagt åt henne att gå upp i vikt igen eftersom hon var en "bättre" människa när hon var tjock. Hon hade förstås vägrat, vem skulle inte gjort det men hennes man hade i alla fall skilt sig från henne pga att hon gått ner i vikt.

Många gånger tror många att bara för att man går ner i vikt blir man lycklig. Det är inte sant. Visst då kanske får bättre självförtroende och vågar göra mer än du tidigare gjort. Du kanske blir gladare och mer öppen men problemen försvinner inte med vikten.

Så varför ska jag bli smal? Mina bekymmer försvinner inte med kilona.........

Jag tror jag förblir den jag är.