Är det verkligen normalt att en vuxen människa på över 40 år med man och barn är upp över öronen förälskad i en bandmedlem i en av världens populäraste band? Enligt mig beter hon sig en 14 åring som just upptäckt Justin Bieber.

Inläggen börjar blir lite väl barnsliga. Men så har ju inte människan alla hästarna hemma…..hihi.

Visst kan man tycka att en musiker är bra på det han eller hon gör men måste hela världen få veta det? Ok det räcker nu, vi vet att du är småkär och jobbig. Växt upp istället. Skaffa dig ett jobb och sluta lev på mina skattepengar. Skaffa dig ett jobb istället för att sitta och leka med datorn om dagarna. Javisst ja, det kan du ju inte för du är ju så jädra lat…..

Denna soliga och vackra dag känner jag mig så otroligt ledsen. Deprimerad även om jag inte är det egentligen eller vad vet jag. Jag kanske går omkring med depressionsdiagnos utan att veta om det.

Enligt vårdguiden är symtomen på depression följande:

• känner dig nedstämd. Ingenting känns särskilt meningsfullt eller roligt längre. Ibland kan du känna hopplöshet och att du aldrig kommer att kunna bli glad igen.

Detta stämmer in på mig. Fast i morgon kan jag känna precis tvärtom så det pendlar från dag till dag.

• får svårt att påbörja och ta itu med saker och ting.

Även detta är något jag känner mer och mer.

• får försämrat minne och svårt att koncentrera dig.

Dock inte detta. Minnet kan väl svikta ibland om oviktiga saker men koncentrationen är det inte fel på dock.

• blir rastlös.

Vem fan är inte rastlös. Det är ju vinter och vad kan man göra på vintern förutom sitta inne och värma sig. Men ok lite grann.

• känner ångest och är lättirriterad.

Ångest, så långt har det inte gått än. Lättirriterad? Vem fan är inte det. Ok det betyder nog ja.

• känner dig värdelös och har svåra skuldkänslor.

Värdelös har jag känt mig hela mitt liv så det är inget nytt. Skuldkänslor har jag hela tiden för allt jag säger och gör, speciellt om det är smått elakt mot någon annan (förutom dem personer jag inte gillar).

• får försämrad aptit och går eventuellt ner i vikt.

Aptiten är det definitivt inget fel på och viktnedgång ja men frivillig sådan. Bantar ju…. Då är det väl meningen att man ska gå ner i vikt.

• är väldigt trött, trots att du sover.

Nepp inte ett dugg trött förutom då jag inte gör något förutom slappar i soffan. På kvällarna pigg som en lärka. C-vitaminen har nog börjat verka nu..

• har sömnproblem, till exempel att du vaknar tidigt med ångest och oro.

Har svårt att somna ibland om kvällarna men det beror på att jag inte kan lägga ifrån mig boken. När jag väl gjort det har jag missat min ”sovtid” och då kan det ta ett tag att somna. Men ligger inte vaken hela nätter.

Så av nio symtom stämmer fyra helt och hållet in på mig medan två eller tre stämmer halvt in. Så det betyder att jag är lätt deprimerad men det har inte gått så långt att jag lägger mig i sängen och drar täcket över mig. Går till jobbet om dagarna, skrattar mycket och sköter mitt liv med allt det innebär som t ex räkningar, städning, mat osv.

Det är bara att inse, livet är inte en dans på rosor just nu.

Ok det är så fredag igen. Fan vad tiden går fort. Det har redan förflutit nästan fyra månader av detta år. Snart är det sommar, sen blir det jul och sen ännu ett nytt år. Livet rinner genom mina fingrar som vanligt men finns inte så jädra mycket jag kan göra åt det just för tillfället. Allt är mitt eget fel så får väl klanka ner på mig själv som vanligt. Är ju van så jag tar inte så illa vid mig längre.

I helgen blir det i alla fall att äta våfflor då våffeldagen infaller på en måndag och då får jag inte äta något sött. Så får väl anpassa dagen liten och ta våffeldag på lördag istället. Men det går ju bra det med.

Frustrationen som jag hade tidigare i veckan växer sig allt större och har kommit till en punkt där jag skiter i allt. Orkar inte hålla hoppet eller humöret uppe längre utan inser att livet suger och livet är över. Roliga tankar så här en solig fredag men vad fan vem bryr sig.