Läser samma bok för sjunde eller åttonde gången. Är det normalt? Får inte nog av boken även om jag läst så många gånger. Får nästa abstinens när jag inte läser den. Mår bra av att läsa den, får ett inre lugn och allt känns bra på något konstigt sätt. Så det skadar ju inte att läsa den. Måste tänka på mitt inre lugn och välbefinnande just nu känner jag. Mår inte bra, är frustrerad och nedstämd. Då gör små saker, som att läsa samma bok om och om igen, livet lite lättare.

Det är mycket som händer just nu i mitt liv, eller egentligen händer det ingenting på vissa plan vilket är problemet. Saker och ting står och stampar på samma ställe hela tiden och kommer inte vidare. Det gör mig frustrerad, arg och ledsen. Vissa av dessa saker kan jag inte påverka även om jag skulle vilja. Andra visst men väljer att inte göra det då dessa är sekundära till dom stora problemen och har inget att göra med mina känslor indirekt. Dessa saker får jag ta tag i när dom stora problemen är lösta om dessa någonsin löser sig.

Idag av någon anledningen känner jag mig extra stor och tjock. Vågen visar att jag inte gått ner ett enda hekto och det är deprimerande. Känner mig uppblåst, tjock, fet, stor, äcklig allt ni kan tänka er. Är en stor fet klump.

Varför kan inte min hjärna hänga med viktnedgången och försöka intala mig att du ser bra ut med tanke på att du förlorat 45 kg. Men nej då, hjärnan säger att det är inte nog, jobba hårdare!!!! Jävlar....

Är det bara jag som tycker att dom grekiska ministrarna som man sett på tv senaste tiden är lite sliskiga och slimiga? Får gåshud varje gång jag sett den nu f d finansministern. Nackhåret reser sig och det går rysningar i kroppen. För att inte tala om deras premiärminister. Jag tar ingen av dom på allvar, tycker mest båda har pratat strunt och uttryckt sig arrogant.

Men det som besvärar mig mest är att bådas sätt att vara och prata påminner om något helt annat än politik. Ush!!!

Jag har för första gången på säkert 15 år köpt en baddräkt. Inte för om jag vet om jag ska ha på mig den men jag har en om jag skulle känna för att hoppa o plurret. Gillar baddräkten av en enda anledning: Den håller in min slappa degmage…..  Det kändes inte ens jobbigt att prova den i affären vilket jag aldrig hade gjort tidigare. Hade nog tagit en storlek som jag tror skulle passa, hoppas på det bästa och köpa den. Nu gick jag faktisk till provhytten och provade den på riktigt. Den satt som en smäck. Måste erkänna att man såg rätt ok ut i den…Hade kanske hoppats på att den skulle ha haft ben, för mina ben, överdelen av låren är lite slappa och hänger så önskar att något kunde hålla in huden. Kanske skulle ha köpt en grodmansdräkt, en med korta ben och armar….. Kanske till nästa sommar för att se vart detta bär av med slapp och hängande hud……  

Ibland krävs det något för att ändring ska bli aktuell. Det spelar ingen roll hur mycket vi andra försöker pusha, påpeka eller tvinga fram det. Det händer när personen är redo. Men problemet är att man har hört detta så många gånger tidigare att man liksom har tappat förtroendet så jag tänker den här gången inte hoppas allt för mycket förrän jag ser det med egna ögon. Men en början är att det inte kom från oss den här gången, inget vi tvingat fram utan det kom från rätt person.

En tuff tid framöver om det nu fortfarande är aktuellt. Mycket kan hända under en natt har vi upptäckt. …..

Har länge undrat om jag verkligen är så unik som jag tror. Är en person som varit singel jättelänge och har väl mer eller mindre kommit fram till att har det inte hänt ännu lär det inte hända. Sen att jag är alldeles för blyg och rädd av mig för att ta kontakt med främmande män så ser det ännu mörkare ut för mig. Har alltid varit tjock och då menar jag tjock. Fet, äcklig ja ni vet alla hemska ord man kan komma på. Har aldrig älskat mig själv, inte ens gillat någon del av mig. Har alltid blivit ledsen varje gång jag råkat se mig själv i spegeln. Vem i ens sina vildaste fantasier skulle vilja ha någon som ser ut så?

Nu 45 kg lättare är självförtroendet fortfarande nere i botten och ser mig tyvärr fortfarande som denna fetknopp till tjej varje gång jag tänker på mig själv och varje gång tanken om att försöka hitta en partner dyker upp. Tyvärr har min hjärna inte hängt med över huvudtaget under denna förändring.

Sen det faktum att man bor i en mindre kommun gör att dem flesta redan har sina förutfattade meningar om alla. Då är det svårt att bevisa för folk att man har förändrats även om man nu skulle vilja göra det.

Det sägs att för att kunna älska någon annan måste man älska sig själv. Undrar om det verkligen stämmer? För om det gör det så är det kört för mig.  

Är inte ett dugg intresserad av politik. Skiter fullkomligt i vem som är stadsminister eller vilka beslut som tas. Kanske skulle jag vara mer intresserad men det spelar ingen roll vad man tycker och tänker. Politikerna gör i alla fall det som gagna dem själva och sin egen ekonomi. Hur ska någon som har en månadslös som motsvarar i bästa fall det som en ”vanliga arbetare” tjänar under ett helt år kunna veta vad som är bäst för befolkningen?

Nu vet vi i alla fall vart alla politiker är under denna vecka och vilka tv-kanaler man ska undvika för att inte riskera somna av uttråkning. Att alla tråkiga och egocentriska politiker åker till Gotland under en vecka varje sommar är deras lilla ”klassträff” där man visar sig i tv, håller ett och annat tal bara för att bevisa att man faktiskt är där för att jobba och inga festa.

Har gjort en lista på vad jag ska göra under min semester….

* Läsa böcker. 

Har köpt på mig böcker ett par månader nu och är uppe i 10 böcker som väntar på mig. Finns det något bättre än att sitta ute på altan med en bra bok. Inga måsten utan bara ta dagen som den kommer. Kan faktiskt längta lite till semestern och alla böckerna. …….