Klockan är 22:00 på en fredag kväll och jag tänker krypa ner under täcken. Tänker dock inte göra det ensam utan har sällskap av en bok.

Äntligen har den fjärde boken kommit ut och ikväll är premiären.

Skulle du vilja skriva en bok om ditt liv? Om allt som hänt och inte hänt dig? Vem skulle i så fall vilja läsa den?

Har själv tänkt på tanken om att skriva en bok. Inte för att jag vill skryta med mitt liv, tro mig finns inget att skryta om men skulle vilja ha en bok där jag skriver upp allt som hänt. Som en dagbok fast mer detaljerat. Det skulle vara kul att som 90 åring läsa om vad man gjort i sitt liv.

Många tror nog att dem inte har material nog för ens en bilderbok men om du börjar tänka efter så har du säkert gjort något som varit roligt, tråkigt eller bara dumt. Även om jag lever ett ganska tråkigt liv så har jag gjort saker som kanske inte varit genomtänkta och vettiga. Dessutom har det hänt bra saker i mitt liv också även om jag inte kan komma på så många just nu. Men skulle jag få tänka efter en stund så skulle det komma fram en massa positiva saker och händelser.

Problemet med denna bok är hur jag ska börja.

”Jag föddes en vacker höstdag på ett litet lasarett i mitten av ingenstans.”

Ingen bra början….

Kanske mer:

”Löven hade börjat ändra färg och regnet föll ner på den mörka marken. Hon satt i bilen och tänkte på hur hon skulle kunna mörda sin man som just nu körde som en fartdåre på den slingriga vägen. Kan karlfan inte fatta att hon håller på att klämma ut en unge som just nu bestämt sig för att komma här och nu. Skulle dem hinna till sjukhuset innan ungen visade sitt huvud för världen?”

Vaknade i morse, dock inte med ett leende på läpparna men med en känsla av att lättnad. Kan ha berott på att det är FREDAG idag!!!!

Tänk i morgon får man sova ut. Det gäller bara att ta sig genom denna dag och sen är det helg. Har som vanligt inga planer för helgen förutom att kanske läsa en bok. Avslutade bok nummer…… 35 kanske? igår kväll och ska ikväll få påbörja en av dem fem som ligger och väntar.  När ska denna bokbesatthet gå över? Känner mig som en bokmal och läser bok efter bok efter bok……

Hur tänker man som mor när man ser sitt lilla barn och ska ge henne/honom ett namn? Tar man ett namn som finns i släkten eller tar man ett namn som man gillar från t ex en film eller bok?

Undrar detta då jag har en kusin som nyss gett sitt lilla barn ett så fult namn så jag kan inte ens nämna det här. Det får mig att inse att min kusin är en underlig människa och att det inte står rätt till vare sig hos henne eller hennes man.

Måste man inte som förälder tänka på att sitt lilla barn ska behöva bära detta namn resten av hans/hennes liv och måste leva med att förmodligen bli mobbad för det? Varför utsätta sitt barn för mer än han/hon måste utstå i dagens värld?

Tycker i alla fall synd om detta barn och hoppas att ungen byter namn när den är tillräckligt gammal och dessutom kommer att hata sina föräldrar för att dem utsatte någon för detta......

Är det inte något stort fel på samhället då man direkt misstänker hustrumisshandel när någon har ett sår i ansiktet eller ett blått öga? Läste om Laila Bagge Wahlgren och hennes olycka vilket resulterade i ett sår och ett blått öga. Då trodde många att hon bara kom med bortförklaringar när hon försökte förklara med att hon svimmat och slagit sig.

Nu bryr jag mig inte vare sig hon ramlat eller blivit slagen men varför tror man automatiskt att någon slagit henne. Är det så vårt samhälle tänker? Så fort man har ett ”oförklarligt” sår så har någon annan skadat dig?

Så när jag nästa gång blir riven av min katt eller biten av min hund eller råkar slå huvudet i handfatet på toaletten (det har hänt….) så tar alla för givet att min ”låtsas pojkvän” har slagit mig. Ok då vet jag. Hoppas, hoppas, hoppas jag någon dag får en synlig skada så får folk tro det värsta om mig……..

I dagens Sverige får du inte ens antyda att någon har gjort dig något. Om din vän, pojkvän, flickvän, förälder eller kollega råkar putta dig så att du faller är det misshandel då?

Skärp er ni där ute som sitter och misstänker allt och alla. Skaffa er ett liv istället

Varför är så många rädda för mörkret? Rädda för att gå ut efter att mörkret fallit? Vem kan se dig? Om du inte kan se framför dig varför skulle någon annan göra det? Visst mörkerglasögon men hur stor är risken att någon äger ett par sådana?

Själv har jag aldrig fattat varför man ska vara rädd för mörkret. Gillar mörker. Mörker är bra till mycket. En bra skräckfilm i mörkret. Ligga och lyssna på vinden och regnet i mörkret. Man kan inte se varandra nakna i mörkret??? Se det fanns ju några bra saker med mörker i alla fall.

Själv har jag sett fram emot denna årstid då det är mörkt när man går till jobbet och mörkt när man kommer hem. Tända lite mysljus hemma och dra filten över sig.

I´m not afraid in the dark!