Är det inte något stort fel på samhället då man direkt misstänker hustrumisshandel när någon har ett sår i ansiktet eller ett blått öga? Läste om Laila Bagge Wahlgren och hennes olycka vilket resulterade i ett sår och ett blått öga. Då trodde många att hon bara kom med bortförklaringar när hon försökte förklara med att hon svimmat och slagit sig.

Nu bryr jag mig inte vare sig hon ramlat eller blivit slagen men varför tror man automatiskt att någon slagit henne. Är det så vårt samhälle tänker? Så fort man har ett ”oförklarligt” sår så har någon annan skadat dig?

Så när jag nästa gång blir riven av min katt eller biten av min hund eller råkar slå huvudet i handfatet på toaletten (det har hänt….) så tar alla för givet att min ”låtsas pojkvän” har slagit mig. Ok då vet jag. Hoppas, hoppas, hoppas jag någon dag får en synlig skada så får folk tro det värsta om mig……..

I dagens Sverige får du inte ens antyda att någon har gjort dig något. Om din vän, pojkvän, flickvän, förälder eller kollega råkar putta dig så att du faller är det misshandel då?

Skärp er ni där ute som sitter och misstänker allt och alla. Skaffa er ett liv istället

Varför är så många rädda för mörkret? Rädda för att gå ut efter att mörkret fallit? Vem kan se dig? Om du inte kan se framför dig varför skulle någon annan göra det? Visst mörkerglasögon men hur stor är risken att någon äger ett par sådana?

Själv har jag aldrig fattat varför man ska vara rädd för mörkret. Gillar mörker. Mörker är bra till mycket. En bra skräckfilm i mörkret. Ligga och lyssna på vinden och regnet i mörkret. Man kan inte se varandra nakna i mörkret??? Se det fanns ju några bra saker med mörker i alla fall.

Själv har jag sett fram emot denna årstid då det är mörkt när man går till jobbet och mörkt när man kommer hem. Tända lite mysljus hemma och dra filten över sig.

I´m not afraid in the dark!