Vem kunde tro att det var så lätt att börja ett nytt liv. Tränar varje kväll med min Total core och äter mindre. Visst syndar jag ibland på helgerna men det verkar inte ha någon betydelse för vikten den fortsätter ner åt. Hittills 6,5 kg på tre månader. Det börjar även märkas på kläderna som sitter lite bättre över magen och byxorna är stora. Har t om fått köpa mig lite mindre byxor.

Vi får väl se hur det går fram till sommaren 2013, om håret ryker då detta var ett mål jag har.

Det är så jädra tråkigt just nu. Det finns ingen ljusning i sikte. Allt är bara deppigt. Kan det vara hösten som har tagit tag om en? Men jag gillar ju hösten. Ja livet kan ju inte vara en dans på rosor hela tiden och nu är det definitivt ingen dans. Vill bara hem och lägga mig under täcket med en bra bok och försvinna från allt.

Frustrationen växer. Kan någon hjälpa mig att förstå varför? Varför i h-lvete är jag frustrerad? Har jag något att vara frustrerad över? Känner mig rastlös och vill att något ska hända. Vad som helst, spelar ingen roll. Något som får känslan att försvinna. Något litet eller något stort….vilket som.

I morse satte jag på tv:n mest pga att jag ville se hur det gått i det amerikanska valet. Såg bara först en liten stapel med siffror och ena stapeln var lite högre än den andra. Såg inte vems ansikte som var i den lilla rutan under stapeln men fick en klump i halsen innan jag upptäckte att det var Barack Obama som vunnit.

Visste inte ens att jag brydde mig men tydligen gjorde en del av mig det. Visst han förtjänar väl att vinna och sitta sina sista fyra år på posten.

Många av väljarna var nog insatta i vad dem olika kandidaterna stod för men tror att många röstade på något dem visste vad det kommer att innebära för dem i fyra år till. Att rösta på Mitt (kan fortfarande inte kommer över hur löjligt namn den karln har) vore att rösta på grisen i säcken. Istället för att rösta på en osäker framtid så har man givit sig själv en tidsfrist på fyra år och man får då ta ställning till vem som ska leda landet. Rött eller blått.

Tänk att denna dag började någorlunda bra. Ok var inte helt nöjd med tillvaron i morse men nu är tillvaron mörkt som natten. Är frustrerad över allt och egentligen över ingenting. Ingenting som jag kan ändra på i alla fall eller jo det kan jag men jag är för feg. Vill göra någonting, vill gå på bio t ex. Vill ha sällskap av något levande, är inte allt för kräsen över vad detta sällskap skulle vara så länge det har en puls. Ja eller skulle ett spöke tänka sig hälsa på så är han väl välkommen han också.

Märkte ni nu har antog att spöket skulle vara en han? Sexuellt frustrerad eller?????  

Tänk att så lite kan få mig på dåligt humör. Tänk att jag saknar det även om jag inte vill ha det, eller vill jag det. Nu verkar det i alla fall omöjligt att få det då det inte finns något sätt att ta kontakt. Kanske är det just det som bekymrar mig, ingen möjlighet till kontakt, att tåget har gått och den enda jag kan skylla på är mig själv. Fan vad jag hatar mig själv ibland. Vem fan vet vad som skulle ha kunnat hända om jag bara tagit chansen. Och man ska ju inte sjunka hur lågt som helst och man ska ju stå för det man tycker men tänk om. Tomten är nu i alla fall borta för gott, även om han varit på väg tidigare men nu verkar han definitivt ha flyttat till varmare breddgrader.

Varför i helvete saknar jag honom för? Är en mycket sjuk människa…. 

Känner du dig själv bra? Vet du exakt vad du tycker och tänker om saker och ting? Är du säker på att vad du anser vara rätt verkligen är det eller inte?

Själv känner jag inte mig själv alls. Har ingen aning om vad jag vill eller inte vill med livet. Jag vet t ex inte vilken min favoritgodis är. Eller vad jag anser om kvinnors rätt till lika lön. Eller invandringen till Sverige. Vet helt enkelt inte vad jag tycker om det. Vid diskussioner så brukar jag säga det som förmodligen förväntas av mig t ex att så klart kvinnor ska ha lika lön som männen. Men tycker jag verkligen det?

Jag skulle behöva sätta mig ner och ta och fundera på mina värderingar och komma fram till vad jag egentligen tycker om allt.

Vet inte heller vad jag söker hos en man. Ska han vara snäll och alldaglig eller ska han vara snygg och sexig? Ska han vara idrottsintresserad eller en soffpotatis? Ska han vara lång eller kort? Osv….. Hur kommer man fram till det? Finns någon mall som man förväntas gå efter eller ska man bara komma fram till det av sig själv?

Jag har ingen koll alls på vad jag vill eller tycker!!! För helvete, jag är 35 år och vet fortfarande inte vem jag är, vad jag vill eller vart fan jag är på väg. Är det för sent för mig att komma på det eller finns det hopp?

I helgen önskade jag att jag hade haft någon hemma som kunnat hjälpa mig. Ibland behöver man hjälp och helst av en stark karl. Det hade underlättat mitt liv avsevärt om jag haft en karl hemma i helgen. Frustrerad på fler sätt än ett.

Ibland krävs det lite mer styrka än mina armar har och ibland krävs det lite mer närhet. Varför i helvete är jag singel? Egentligen fattar jag det inte. Vad är det för del på mig? Är det mitt utseende som får folk att inte ta kontakt eller vad fan är det? Har sett människor som ser värre ut än jag som har lyckats hittat kärleken. Vart fan hittar dem karlarna?

Jag vill bli kär, är det för mycket begärt. Jag vill ha ...!