Hur jobbigt är det att inse att this is as good as it gets. En deprimerande tanke men ändå på något bisarrt sätt lättande känsla. Har under senaste åren försökt ändra mitt liv men det har ännu inte hänt ett skit. Alltså är det meningen att mitt liv ska se ut så här. Det är meningen att jag ska vara less på allt och inte ha någonting att se framemot. Det är bara att inse att det blir inte bättre än så här. Hade det hänt så borde det vid detta lag ha hänt. Alltså som sammanfattning: Är singel och kommer så förbli. Är inte tillräckligt intressant för att folk ska orka lyssna på mig (fick bevis på detta i helgen). Ingen verkar lyssna på mig (fick bevis på detta i helgen). Ingen tar mig på allvar (får bevis på detta dagligen). Är inte värd något bra (även här bevis droppar in dagligen). Är inte värd att älska. Är inte tillräckligt intressant för det motsatta könet då jag inte har en kropp som supermodell, bröst stora som meloner och iq-befriad.

Är bara så trött på allt och önskar jag kunde stänga av min hjärna, mina tanke och mina känslor. Apati vore något jag önskar mig just nu. Gud vad skönt det vore att inte känna någonting………