När jag ser mig själv i spegeln ser jag personen jag var för två år sedan. Problemet med den bilden jag ser är att den inte stämmer överens med verkligheten. I verkligheten skulle jag se en person som tappat 25 % av sig själv i form av allt äckligt fett.

Varför kan inte min hjärna se det som den egentliga ska se, det som andra ser och det som jag vet har hänt?

När ska min hjärna hinna i kapp verkligheten?

Vill inte se den äckliga, feta oidentifierbara klumpen?

Vad krävs för jag ska börja inse sanningen?

Tror att problemet ligger i att jag inte är nöjd med mitt framsteg utan hade hoppats på mer och är alltså missnöjd med min "framgång".