Det är ju orättvist att världens största åldersskillnaden mellan en far och hans barn är 96 år. VA FAN! Det betyder att män inte behöver ha så jävla bråttom med att sowing the seeds of love.

Livet är inte alltid rättvist det har jag ju insett för länge sedan men att en man närmare 100 år fortfarande kan få till ett barn visar ju att Gud måste vara en man. Varför skulle en kvinna tillåta en sådan sak? Jag skulle spy om jag blev uppraggad av en 100 åring och för att inte tala om vad jag skulle känna om jag hamnade i säng med honom. Där skulle det då definitivt inte bli några barn gjorda……

Idag upptäckte jag att jag kan känna någonting. Blev förvånad men även otroligt lättad då jag börjat bli smått rädd för att jag kanske inte kan känna någonting och att mitt hjärta verkligen är av is.

Hade en lugn stund på dagen och bestämde mig för att lyssna på Kristian Gidlunds sommarprogram från i somras och då brast det. Har läst hans blogg och även hans bok men kände inget speciellt. När jag satt och lyssnade på hans ord så upptäckte jag att tårarna rullade ner för kinderna.

Insåg att vilka problem jag än kan ha så är dessa obefintliga jämfört med vad han går igenom och vad hans närstående upplever och kommer att få uppleva.

Förstår inte varför just hans historia får mig att reagera. Han är inte den första och inte heller den sista som går detta öde till mötes men hans ord har av någon anledning berört mig starkt, speciellt då jag hörde dessa komma från hans mun.

Är dock lättad att jag känner någonting. Detta innebär att det finns hopp för mig. Att jag kanske en dag kan lätta på muren och släppa in någon. Kanske även jag en dag kan få känna glädje, sorg och t om förtvivlan och visa känslorna som en normal människa istället för att hålla allt instängt som en tidsinställd bomb.

Kanske Kristians öde får mitt öde att se ljusare ut om än kanske inte ljust.

Finner dock inga ord för vad jag känner när jag läser Kristians blogg. Kan inte få fram det jag verkligen känner utan att få det att låta löjligt och tillgjort. Men jag känner någonting, någonting jobbigt och ångestfyllt. Känner mig maktlös av olika anledningar och det är bara en bråkdel av vad han måste känna just nu.