Jag upptäcker att jag tänker mer och mer på en viss person. En person jag inte känner mer än flyktigt, en person som jag pratat med endast ett fåtal gånger och då var han inte precis nykter. En person som är allt jag inte anser mig leta efter men av någon anledning kan jag inte sluta tänka på honom….. Det blir värre efter att jag sett honom, vilket jag gjort idag. Så nu kommer han att snurra i mina tankar ett par dagar innan jag får mig själv att fatta: Han är inte den jag söker!!!!

så nu är vi på väg mot en dryg måndag med en massa dryga landsbor som jag gillar mindre och mindre för var dag......

vara kär. Ha fjärillar i magen. Tappa aptiten. Ha ett fånigt leende på läpparna av ingen speciell anledning. Varför får jag inte känna så...??? Varför blir det inte så? Vad är det för fel på mig? Varför duger jag inte som jag är???