Kan säga att mina stackars hjärnceller går på högvarv just nu. Alla möjliga scenarion ploppar upp men inget känns bra. Vete fan vad jag ska göra. Det känns inte bra som det är just nu i alla fall, mår faktiskt nästan illa. Får fundera några dagar till men sen måste jag komma med ett beslut (vet nog innersinne vilket det blir men det kan ju inte skada att ta en till tankeställare….).

Är redan trött på karln...... Slapp dock prata med honom då jag sa att jag inte hann utan mailade istället. Problemet är att jag hör honom i mitt huvud varje gång jag läser vad han skrivit..... Vill bara gräva en grop, slänga ner mig själv där och be någon begrava mig där...............................................
..................................................
......................................!...........
.!...............!

Igår tog jag äntligen modet till mig och pratade med killen och gissa vad han låter som: En dryg Stockholmare. (Förlåt ev Stockholmare där ute menar inget illa egentligen....).

Rösten passade ju inte alls in på bilden jag hade i mitt huvudet och bilden av honom. Satt under hela samtalet och himlade med ögonen och önskade att jag kunde lägga på luren i örat på karln.

Har inget emot Stockholmare (eller jo kanske vissa) men han lät såååå dryg på rösten. Stöddigt och stroppig som man låter när man pratar med en djup Stockholms dialekt. Jaiks..... Men han kanske är jättetrevlig i alla fall...... hoppas, hoppas, hoppas......