Nu har jag bara 27 kg kvar till målet...... Jisses, det lät tungt. Kanske det låter bättre att säga: Jag har gått ner 3 kg på en månad.

Visst lät det bättre och det känns så jävlaaaa skönt. Har ännu inte tappat motivationen (vilket skrämmar mig) och ska nu fortsätta mina strapatser på mackapären kväll efter kväll.

Tydligen är mitt liv över.

Man kan inte acceptera sitt öde hur som helst. Man kan inte acceptera att man kommer förmodligen att leva ensam resten av sitt liv. Man får absolut inte acceptera att det är så här livet kommer att se ut.

Då är livet över och man har inget att leva för.

Jag anser dock att jag har en massa att leva för. Om jag accepterar ovanstående påståenden så blir jag ju inte besviken när det inte händer. Det som jag kommer att bli är glad över om någonting annorlunda händer.

Det kan ju inte vara fel eller? Tydligen är jag helt fel ute och jag ska absolut inte acceptera mitt liv.

Till er som nu tycker att jag gör fel: Skit i mitt liv och lev era egna!!!