Ännu en gång har jag bevisat att jag har fel. Det händer inte ofta men denhär gången måste jag erkänna. 

Har en tendens att bojkotta storfilmer ju mer reklam man gör för dem och jumer huvudrollsinnehavarna, regissören och recensenterna än försöker få enatt gå och se filmen. Är ev av få i detta land som INTE gick och så Avatarnär den hade biopremiär. Bojkottade filmen just pga ovannämnda anledning.




Köpte dock filmen när den släpptes på DVD men såg den aldrig (ärfilmsamlare och ansåg att den filmen ska väl ändå finnas i filmsamlingen).I lördags hade jag ingenting annat att titta på än just Avatar. Satt därmed mina ostbågar och tänkte ge filmen en chans.


Ok den var inte VÄRLDENS BÄSTA FILM som så många påpekat att den var. Denvar sevärd och kan nog säga att jag är lite förtjust i Sam Worthington. Ärkarln snygg eller snygg?? Det var just Sam Worthington som lyfte upp filmenoch musiken förstås.

Anser inte att filmen behöver någon uppföljare som regissören James Cameronhotar alla med.Klart sevärd film nu när jag äntligen sett den….bättre sent än aldrig. 



Har en hel del filmer i samlingen som jag inte sett än men bockar av dem enefter en.

Har nu läst boken Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow (Water for elephants) och kan bara säga att…jag vill nog inte se filmen. Visst var boken läsvärd men inte sevärd. Tror inte ens Robert Pattinson kan rädda filmen. Varför Reese Witherspoon gått med att göra filmen är ett mysterium.
Tror att dem flesta som går och ser filmen är stora Twilight-fan och vill se Robert Pattinson i vilken roll som helst.
Storsäljande bok är det visst men jag vete tusan hur det kommer sig.

Nu har jag haft fel tidigare och filmen kanske är hur bra som helst. När jag får tid ska jag se filmen (den återfinns i filmsamlingen) och återkommer med en recension...............

Själv sitter jag och storbölar. Kanske inte alltid, det beror på vem som dör. Skurken, inga tårar. Hjälten, så klart.

Nu är det inte bara på film som folk dör utan även i seriernas värld.
Grät nästan ögonen ur mig själv till avsnittet av Dödlig fångst där kapten Phil Harris dog. Det blev nästan för jobbigt att andas. Det var nog lite annorlunda där med tanke på att han var en verklig person.

Grät när Alf skulle åka hem till sin hemplanet. Så tydligen gråter jag också till håriga utomjordingar.

Är en väldigt känslosam person så det behövt inte mycket för att jag ska fälla en tår. Ibland kan det vara skönt att låta tårarna komma. Sån är jag medan andra inte visar några känslor alls.