Det var länge sedan jag såg en film som överraskade mig så totalt. En film som fick mig först känna mig nervös sedan allt från glad, lyrisk, arg, ledsen, förskräckt och för att inte tala om knäckt. När man sedan tror att det kan inte bli värre än så här vänds allting och man känner lättnad och man får ett leende på läpparna.

Om man tänker efter så såg man det här komma men då man inte riktigt räknade med det så blev det en överraskning. Regissören är i alla fall ett geni som istället för att följa förlagan till punkt och pricka tog ut svängarna rejält. Måste dock erkänna att när det var som värst tänkte jag inga snälla tankar om denna man utan tänkte mest på hur i helvete tänkte han.  

Måste erkänna att jag satt och grät under cirka 10 minuters tid över det faktum att rollfigurer dog och såg förtvivlan hos kvarvarande figurer. Att känna lättnad är nog det minsta man kände efteråt.

Hur som helst en av året om inte senaste decenniets bästa filmer och med ett tomt och mörkt hjärta inser man nu att det kommer inga fler men det kanske inte gör så mycket egentligen. Vi vet ju att dem levde lyckliga för evigt.

Undra hur många som kommer att klicka på inlägget bara pga rubriken. Men nej tänker inte skriva en massa svammel om filmerna eller skådespelarna utan tänker beklaga mig över lag över fansen till filmerna. Nu tycker vissa unga fans att deras liv är över pga att dem inte får gå se filmen pga 15 års gräns. Som en tjej sa till Aftonbladet: ”Jag har sett framemot detta hela mitt liv. Det är orättvist och jag tycker att dem ska sänka åldern då mitt liv annars är över”.

Det som hon tyckte var orättvist var att kändisbarn under 15 år har fått se filmen. Ja stackars lilla barn vars liv är över pga en film.

Sen märks det att det är barn vi pratar om då dem väntat hela sina liv för en film. En vuxen skulle inse att man kan inte vänta ett helt liv för någonting man inte vet ska komma.

Personligen är jag överlycklig över 15 års gränsen då det annars sitter en massa ”fjortisar” i biosalongen och kommenterar allt och suktar efter skådespelarna.

Har försökt följa "dramat" mellan Robert Pattinson, Kristen Stewart och Rupert Sanders. Först och främst så måste jag bara säga hur jävla dum i huvudet är tjejen. Att hon var otrogen är väl en sak men att inte fatta att det skulle komma ut förr eller senare. Jag menar killen var ju gift....... Dessutom verkade dem inte precis gömma sig utan satt öppet bland folk på en restaurang. Trodde dem att dem var osynliga..?

Vad jag inte heller fattar är varför det hela tiden står att hon hade en "flört". Vad fan är en flört? Blinkade hon med ena ögat eller vad fan gjorde hon?

Nåja, tycker såååå oerhört synd om Robert Pattinson men han är ändå den av dem två som kommer att ha det lättast att gå vidare. Han kan sitta med Jon Stewart i tv och äta glass medan hon inte kan visa sig öppet utan att folk kommer att komma med spytiga och inte alltid så snälla kommentarer. Att hon nu inte får vara med i ev uppföljare till Snow White (eller om det nu ens var tanken att det skulle komma någon....) så får hon nog räkna med att hennes karriär kommer att gå på sparlåga ett tag framöver.

Hans (Robert alltså) karriär kommer att gå rakt uppåt. Han kommer att få så många sympatiröster från alla håll och kanter så han kommer att komma ur det här en mycket starkare och bättre skådespelare.

Vad gäller Kristen Stewart har jag inget mer att säga. Förutom att hon är ung och fattar väl inte bättre. Hennes karriär har gått uppåt för fort och hon är väl van att få allt hon vill. Hon är för ung för att förstå vad hon hade och hur man behåller det. Tyvärr har hon oddsen mot sig då en gång otrogen alltid otrogen. Vilken seriös kille kommer att vilja ha en relation med henne med tanke på att hennes "otrohetsskandal" hamnade i tidningen. Det gäller för den killen att ha en prenumeration på en skvallertidning......

Gillade henne inte så mycket tidigare och nu så gillar jag henne ännu mindre. Kommer dock inte att bojkotta hennes filmer utan räknar med att se Snow White och kommande Breaking dawn.