I morgon måste jag ringa till veterinären och den här gången har jag en klump i halsen. Hur vet man vad som är fel på djuren när dom inte kan tala om det men att man ändå vet att något är fel. Att hen sitter och skakar av smärta, är orolig och ängslig gör ju att man mår lika dåligt själv. Att man sen inte kan veta när dessa attacker kommer gör att man ständigt lever med en klump i halsen. Sitter nästan fastklistrad till mobilen om dagarna och bara väntar på samtalet om att hen är värre och då gäller det att ringa till veterinären akut..... Kan inte slappna av på kvällarna när jag ska sova utan sitter och väntar på att telefonen ev ska ringa. Hjärnan går på högvarv med tankar på vad det kan vara som är fel och inga av dessa tankar är något positivt.

Hen hade en si så där dag idag vilket förmodligen innebär att morgondagen kommer att vara sämre.

Har tappat kärleken till jobbet, jobbarglädjen. Vet inte riktigt hur jag ska få tillbaka den då jag fortfarande gillar jobbet men känner mig bara så trött på det. Skulle inte kunna tänka mig byta jobb men det måste till något för att jag ska börja trivas igen.

Mycket i problemen bottnar i nya arbetskamrater som jag tyvärr känner att jag inte har någonting gemensamt med. Kan inte prata med dom utan hänger bara med i samtalen genom att skratta vid lämpligt tillfällen men tillför ingenting själv. Orkar inte ens ta upp samtalsämnen då jag känner att ingen ändå kommer att förstå mina synpunkter då vi har så vitt skilda intressen. Är personligen inte intresserad av vad barnen har gjort då jag inte har några barn eller hur mycket man tränar osv. Dom flesta på arbetsplatsen verkar vara av SVT-typen ni vet dom som gillar svenska deckare, svenska dramaserier, dokumentärer om gamla gubbar som lever med sina hästar osv. INGET av detta är något jag är värst intresserad av. Själv sitter jag och tittar på The big bang theory, actionfilmer osv. Lyssnar inte på Lena Philipsson, Benny Andersson, Orup.

Jag vill inte veta något om senaste recepten man provat med linser, bönor osv. Är inte intresserad av att veta vad kan man göra med linser.

Känner att jag saknar en ventilationsperson, någon att kunna prata om allt och inget. Hade det tidigare men denna person har nu ersätts av en kärring (förlåt men hon är det i mina ögon och då inte avseende ålder utan intresse, personlighet, egenskaper). Vi har absolut ingenting gemensamt och känner att jag vill berätta så lite om mig själv som möjligt och att jag INTE vill att hon ska veta för mycket. Än så länge har jag nog lyckats. Berättar ingenting om vad jag gör om dagarna, vem jag gör det med och hur. Ingenting och ska försöka hålla det så, vill inte att hon ska veta av någon anledning. Litar väl helt enkelt inte på att hon kan hålla tyst om saker och ting. Hon verkar vara en som pratar bredvid mun.