Man tror att nu ska det äntligen hända något och att det går framåt. Dagarna går och ingenting händer. Varför bygger man upp sådana förväntningar baserat på så lite. Det behövs inte mycket att hoppet ska börja leva och man lägger upp en plan för hela livet. Inget bli som man tänkt sig i alla fall. Varför lär man sig inte av sina misstag? Hur dum är människan egentligen? Ett under att vi fortfarande frodas på denna planet fast när man tänker efter så är dem flesta av människorna på denna värld mer släkt med djuren än med homosapiens.

Försöker att inte tänka allt för långt fram i tiden eftersom jag insett att det inte går att göra det. För att behålla lite av friden i mig så har jag försökt att ta en dag i taget och bara vara. Men det går tyvärr inte så bra då min hjärna och mitt hjärta inte pratar samma språk.

Min hjärna har inte kunnat kommunicera med mitt hjärta på år och dem verkar vara bittra fienden. Så vad ska man göra? Kan inte leva utan någon av dem…tyvärr. Hade annars tagit hjärnan och slängt den på soptippen då den är totalt värdelös. Den tänker för mycket och många gånger kör han (det måste vara en han även om jag är en hon, men allt som inte fungerar är en han) över alla känslor och infall. Önskar att det jag känner i hjärtat kunde kännas lite mer så hjärnan inte hade mycket att säga till om……..