Vet ju inte detta eftersom jag ännu inte hittat lyckan. Vart är den och hur hittar man dit? Allt kan ju inte hänga ihop med att hitta en man och dela sitt liv med eftersom många väljer att leva ensamma och ändå vara lyckliga. Så hur gör man?

Under mina 34 år på denna jord har jag inte haft en enda lycklig dag...... behöver en, bara en, begär inget mer, bara en dag.....

nu gäller det bara att lära sig leva med det.

Jag är den jag är, kan inte ändra mig bara för att andra ska bli nöjda. Jag kommer alltid vara den tillbakadragna tjejen som inte säger något utan mer observerar.

Med tanke på rådande omständigheter i min familj så är jag glad över att jag är singel och inte har några barn.

Så länge jag sköter mitt jobb, mina räkningar och lever ett skötsamt liv får mina föräldrar ett andrum med mig. Dem slipper fundera hur jag kommer att klara mig för jag kommer att klara mig galant. Om dem sen är oroliga över att jag lever ett ensamt liv så kan jag lugna dem med att säga att jag trivs så pass mycket att jag bestämt mig för att leva som singel och barnlös (i alla fall så länge dem lever).

Mina föräldrar har just mer att tänka på än dem önskar så jag ska göra så lite som möjligt för att ge dem mer huvudbry.